Solens Barn, by Carl Nissen. A Project Gutenberg eBook.

land alla de folkslag som befolkade Amerika f�re landets uppt�ckt af europeerna �ro Peruanerna och Aztekerna de m�rkligaste —.

Peruanerna, hvars rike i �rhundradet f�re spanjornas inkr�ktande var p� h�jden af sin makt, omfattade det mesta af det nuvarande Ecuador, Bolivia, Peru och Chile eller landet mellan 2:dra och 37:de breddgraden.

Detta m�ktiga rike begr�nsades mot norr af Cordillernas taggiga kr�n, hvars imposanta h�jder satte gr�ns f�r rikets utvidgning norrut.

P� andra sidan Cordillerna, fr�n Panamat�ngen till midten af Mexico, herskade ungef�r under samma tidsperiod en m�ktig krigarstam, Aztekerna. Dessa tv� folkslags utvecklingshistoria g�r l�ngt tillbaka i forntiden.

I denna trakt hafva enligt historiens vittnesb�rd under tidernas lopp stammar vuxit upp och f�r�kat sig och slutligen med ohejdad kraft och v�ldsamhet kastat sig �fver andra stammar, d�dat iv och tillintetgjort m�nga �rs kultur och sedan byggt upp nya murar p� de spillror, deras eget f�rst�relsearbete l�mnat efter sig.

D�refter har, tack vare landets o�ndliga rikedomar och l�tta tillg�ng till f�rv�rfsk�llor, en ny kultur uppblomstrat f�r att i sin tur tillintetg�ras och gifva plats f�r nya stammar, som � nyo fr�n b�rjan.

Och midt under detta nedrifvande och uppbyggande, som n�rmast b�r tillskrifvas m�ktiga h�fdingars stridslystnad, f�f�nga och str�fvan efter att utvidga sitt land, se vi dessa olika folkslag f�renade i offrandet till en gemensam gudom: Solen.

Till dess �ra hafva str�mmar af blod flutit fr�n offerstenar och tempel. Till dess �ra har arbete i fredliga dagar nedlagts p� byggnader, hvilkas egendomliga stil fortlefvat till v�ra dagar.

F�r att f�rsvara hennes gudabel�te uppfostrades barnen till krigare och pr�ster.

Hennes gl�dje v�ckte man genom jubeloffer af m�nniskor. Hennes missn�je f�reb�dade krig; solen var f�rt�rnad, solen ville h�mnas.

Och d�r, hvarest denna kultur, en tropisk naturs alstringsrika v�rld lefvat, lidit och g�tt under, d�r, hvarest dessa st�der med sina m�ktiga pyramider och sagolika tempel funnos, d�r har urskogens t�taste, mest ogenomtr�ngliga och v vilda natur byggt upp sitt v�rn mot nutidens forskningsarbete. Att n� in till en s�dan h�rd af ruiner sker endast genom ett sv�rt r�djningsarbete i urskogen.

Fot f�r fot, steg f�r steg g�r v�gen dit, och s�kert skola m�nga �r g� f�rbi, innan dessa massor af forntida byggnader hunnit att dragas fram i ljuset.

Hvad som till dato kommit i dagen och blifvit unders�kt, �r ej mycket i f�rh�llande till det arbete, som d�r� nedlagts. Men � andra sidan �r det, man nu k�nner, af s� stor betydelse, att man d�raf kan bilda sig en best�md �sikt om forntidens byggnadss�tt, om arkitekturen s�v�l som om de materialier, som begagnades. En del aztekiska bildstoder hafva �fven funnits och studerats.

F�rn�msta k�llan till v�r kunskap om de olika stammarnas lif och kultur hafva vi att s�ka dels i mission�rernas ber�ttelser, dels i muntliga traditioner fr�n de �ldsta inf�dningarnes afkomlingar.

Peruanerna och Aztekerna �gde ej k�nnedom om hvarandras tillvaro. — � hvar sin sida denna m�ktiga bergskedja lefde dessa folkslag, sitt egendomliga, men mycket olika kulturlif.

Peruanerna beh�rskades af inca, en konungasl�kt, som enligt s�gen — ty skriftecken voro obekanta — h�rstammade fr�n Solen.

Han utvidgade sitt lilla rike. Genom sin v�nlighet och godhet vann han de kringboende stammarne f�r sig.

Denna v�ns�llhet och egendomliga f�rm�ga att kunna vinna fr�mmande folkstammar karakterisera incakungarne.

Medan aztekerna med sina kungar som h�rf�rare f�rde utrotningskrig mot underl�gsna stammar, f�redrogo peruanerna att, i den m�n riket utvidgades, flytta de f�ngna folkstammarne vid gr�nsen till det inre af Peru, d�r f�ngarne fingo sin frihet och efterhand f�rbr�drade sig med inf�dingarne.

Aztekerna, hvilkas dj�rfhet och grymhet trotsa all beskrifning, utvecklade i sina m�ngfaldiga religi�sa ceremonier en h�g f�r m�nniskooffring, hvarom deras hieroglyfber�ttelser kraftigt tala. Peruanerna offrade d�remot endast vid mycket h�gtidliga tillf�llen menniskor, under vanliga f�rh�llande g�fvo de solen frukter, korn och blommor i offerg�fva.

Hvad som karakteriserar incakungarnes v�rksamhet �r den lagstiftning, som fr�n Cuzco, Perus hufvudstad, bredt sig ut �fver hela riket vii och omsn�rjde allt och alla i mjuka, men ol�sliga bojor.

Incakungarne voro bland de st�rsta env�ldsh�rskare, historien har att uppvisa.

Incan var lagstiftaren och lagen, han var incarnationen af solens guddom p� jorden, den gode och gifmilde fadren, som gaf det arbetande, tr�lande folket, hvad det beh�fde. —

Han var moralens v�ktare och de sjukas hj�lpare; med samma mjuka hand, hvarmed han utdelade kl�der och lifsmedel till alla sina unders�ter hindrade han dem fr�n all fri verksamhet, och han d�dade hvarje sj�lfst�ndighetsk�nsla hos dem.

Det peruanska riket p�minner i m�ngt och mycket om den ideella stat, socialismen str�fvar att uppbygga, med upph�fvandet af all individuell egendom, statens insamling af allt r�material och p� samma g�ng undvikandet af f�rm�genhet och fattigdom. —

Aztekernas historia g�r tillbaka �nda till tiden vid Kristi f�delse, d� d�r existerat ett m�ktigt mayarike, kalladt Zibalba.

Inom detta rike uppkom en m�ktig stam, kallad nahuastammen. Denna bek�mpar mayariket, och kriget slutar med rikets uppl�sning, under det nahuastammen sprides �t alla h�ll. Det stora Zibalba delas nu i m�nga sm�riken, som �msom bekriga hvarandra, �msom sluta sig tillsamman. viii

Riken bildas nu bland annat i Yucatan och Guatemala, men hufvudm�ngden af den fr�n Zibalba utvandrade nahuastammen g�r mot nordv�st under namn af tolteker. Den kommer till de ofantliga dalstr�ckningarna vid Mexikosj�arna, hvarest den genast b�rjar angripa de d�r bosatta stammarna, f�rdrifva inv�narna, anektera landet och beh�lla allt, som har v�rde. Detta f�rsigg�r i sjette eller sjunde �rhundradet.

Toltekernas f�rfattning, som till en b�rjan s�ges hafva varit hieratisk med pr�ster som maktinnehafvare, skiftar sedermera karakter, s� att de f� kungar till h�rf�rare. I det tionde �rhundradet b�rjar toltekerrikets uppl�sning, framkallad af de f�rn�mas moraliska f�rfall.

Tvenne folkstammar rycka nu in i Centralamerika: chichimekerna och aztekerna, och dessa b�da besegra toltekerna.

Aztekerna f�rdrifvas i det elfte �rhundradet af sina forna bundsf�rvanter �nda ned till de sumpiga trakterna vid Mexikosj�ns str�nder.

I dessa tr�sk v�ntade och hoppades deras fiender, att aztekerna skulle g� under, men med sin sega motst�ndsf�rm�ga i olyckan f�rstodo de att g�ra den ofruktbara terr�ngen fruktbringande genom anl�ggning af konstrika tr�dg�rdar ute i sj�n och byggde s� staden Mexiko, uppkallad efter Mexi, deras f�rste konung.

L�ngsamt men s�kert v�xte staden. Folkm�ngden ix tilltog, kulturen uppblomstrade, och i det fjortonde �rhundradet upptogo de striden med sina fiender, besegrade dem och beh�llo makten, till dess spaniorna blefvo landets herrar i det sextonde �rhundradet.

Att aztekerna n�rmast �dragit sig intresse, kommer sig af den egendomliga kultur, de utvecklade, i det de genom motg�ngar och umb�randen arbetade sig upp till ett intelligent och kraftigt folk, hvars efterl�mnade minnen illustrera medeltidens blandning af civilisation och barbarism.

Det ans�gs som r�ttvist att p� det mest om�nskliga s�tt behandla krigsf�ngar; de blefvo ihj�lpinade efter s�rskilda religi�sa f�reskrifter. � andra sidan h�llo de inom egna d�rrar str�ngt p� r�ttvisan, liksom de i hemmet upptr�dde som �mma, k�rleksfulla familjef�der och som det godas beskyddare, orubbligt trofasta i �ktenskapet, ridderliga och uppoffrande i v�nskap.

Denna kontrast mellan det religi�sa ceremonielet och hemlifvet �r hos dylika folkstammar �ljes t�mligen s�llsynt. Tager man i betraktande deras efterl�mnade konstf�rem�l, som visa deras str�fvande efter en ideell framst�llning af konsten inom de olika yrkena, den enorma tid de m�ste ha anv�ndt p� dekorativa och monumentala f�rem�l, deras f�rk�rlek f�r �kerbruk och fiske — kort sagdt, allt, som hos andra nationer �r x k�nnetecknande f�r en fredlig och lycklig utveckling — s� har man sv�rt att t�nka sig, att samma m�nniskor kunde fr�n hemmets fridfulla och lugna h�rd med oblandad fr�jd g� till offerstenarna och d�r under jubel �se de i tusental hvarje �r offrade, slaktade krigsf�ngarna, hvilka de sedermera upp�to.

Aztekerna gingo genom lifvet med buller och b�ng, med ett sj�lff�rtroende, skapadt af j�rnvilja och st�lsatta nerver. — N�r solen gick bak hotande moln, eller dess str�lar f�rgade horizonten r�d, g�fvo pr�sterna krigssignalen, och det vilda, ot�mjbara berserkaraseriet kom i fullt utbrott. —

Peruanerna �lskade solens gl�dande str�lar. Dess allsm�ktiga ljus, som inb�ddade allt i fred och lugn, kom fr�n den stora stj�rna, hvars barn de voro, och hvars l�ra de s�kte utbreda.

Med de bilder, som h�rmed framl�ggas f�r allm�nheten, har jag s�kt gifva konturerna af tvenne kulturfolks lif, hvilkas historia tillh�ra det egendomligaste, Amerikas forntid har att uppvisa och som m�h�nda kan �nnu i v�r tid v�cka intresse hos en och annan, ty stor var den lifskraft som f�ddes af solens dyrkan.

Mara�onflodens breda vatten glider l�ngsamt f�rbi skogrika str�nder, vattenv�xters m�ngtr�diga n�t slingrar sig kring kullvr�kta, urgamla stammar, fr�n hvilka m�rka, nakna grenar h�ja sig �fver vattenbrynet likt j�ttearmar, stelnade i den tropiska naturens kv�fvande famntag.

Naturen ligger s�mntung i solgasset, ingen f�gel flyger kvittrande utmed floden — stora, brokigt f�rgade insekter sv�rma ljudl�st �fver ytan och gripa emellan�t en vilsekommen fluga eller mygga, som seglar p� ett l�sryckt blad, hvilket sakta glider fram, tills det f�rsvinner i en sorlande fors — den ende st�raren af naturens d�dslika tystnad.

Det hviskar i s�fven; en mild bris drager �fver floden. Str�ndernas praktfulla, f�rgrika men doftl�sa blommor buga sig f�r spegelbilden 2 i vattnet, resa sig �ter och stirra med stora, f�rv�nade �gon upp mot ett hvalf af palmer, lianer och evigt gr�nskande l�ftr�d, genom hvilket h�r och hvar en flik af djupbl�, gl�nsande himmel tittar fram.

Vid stranden n�got h�gre upp, d�r en ljusning mellan tr�den f�rr�der en �ppen plats, st�r en h�grest, kraftigt byggd, m�rklagd krigare. Hans dr�kt utg�res af en m�rk bomullstunika, som n�r halfv�gs till kn�et och �fver l�nderna sammanh�lles med ett bredt b�lte; armar och ben �ro nakna; p� hufvudet b�r han en hj�lm af tr�, �fverkl�dd med skinn och prydd med fj�drar i s�llsamma f�rger; p� f�tterna mockasiner, f�sta med remmar, sn�rade �nda upp till kn�et.

Blod sipprar ur ett s�r under venstra armen, som �r omlindad med ett s�fblad, hvars blodstillande kraft ej �nnu hunnit verka; det har delvis lossnat och h�nger ned som en bred, r�d strimma.

Han stirrar med ett sorgset uttryck �fver till andra stranden, d�r urskogens dunkla kronor spegla sig; bortom dem, l�ngt d�rinne ligger hem, frihet och framtid i spillror. P� andra sidan vattnet hviskar det i s�fven och susar det i kronorna — det �r vaggs�ng och visa fr�n de otaliga sj�arnes och de skogkransade flodernas land, som han aldrig skall �terse ...

Vid tanken p� f�ngenskapen sk�lfva de seniga armarne, h�nderna knytas, �gonen l�ga, och de breda n�sborrarne vidgas; blodet flyter ymnigare fr�n hans s�r.

Krigaren g�r ett par steg fram�t och trampar i vredesmod ned de blomster, som h�r v�xa p� fiendemark. Med den ob�ndiga lidelsen hos en halfciviliserad ras hatar han denna nation, som tr�ngt in i hans hemlands bygder, �fvermannat och f�ngslat den stam, han tillh�rt, och som f�rt den bort f�r att i fr�mmande land lyda andra lagar och omfatta en ny l�ra.

F�rbannelse �fver incas, f�rbannelse �fver denna hjord af slafvar, som f�rst�rt hans hemland, dess seder och tro!

Han tar fram en amulett, som han b�r i kedja kring halsen, och betraktar med m�rka blickar den otympliga bilden af sitt hemlands gud — den f�rt�rnade, som i n�dens stund prisgifvit sina trogna, fast�n till hans blidkande str�mmar af blod gjutits p� pr�sternas altaren.

Han tillh�r en mindre folkstam vid det nuvarande Bolivias gr�ns, en stam, som i slutet af femtonde �rhundradet tillf�ngatogs af peruanerna, hvilkas konungar — incas — st�ndigt utvidgade sitt rike, s� att detta p� h�jden af sin storhet omfattade hvad vi nu kalla Peru, Bolivia, Ecuador och st�rre delen af Chile. Den krigsh�r, 4 som nu efter sex m�naders lyckosamma strider �terv�ndt hem, har slagit l�ger p� en �ppen plats, p� trenne sidor omgifven af skog, under det att den fj�rde sluttar j�mn ned till flodb�dden.

P� denna plats rymmes det er�frade landets hela befolkning, som med kvinnor och barn uppg�r till tio eller tolf tusen. F�ngarne skola enligt incas befallning f�ras till n�gon mindre t�tbyggd del af hans rike, medan deras forna land tages i besittning af peruanska nybyggare. Detta s�tt att g� till v�ga afser att trygga gr�nserna medelst en p�litlig befolkning; de underkufvade flyttas till s�dana trakter af det inre, der klimatet i m�jligaste m�n motsvarar hvad de voro vana vid.

Den peruanska h�ren har till ett antal af trettio tusen man l�grat sig i skuggan vid skogsbrynet och har fr�n alla h�ll ett vaksamt �ga p� f�ngarne, som fritt r�ra sig p� den stora sl�tten med sin ram af skog och flod.

Den s�rade krigarens blickar h�nga fast vid kronorna p� andra stranden, hvilka tyckas vinka honom hem igen. Hans l�ngtan v�xer och v�xer. Bilder af fosterlandet taga allt klarare gestalt f�r hans sj�ls �ga. Hans t�rst efter frihet �kas och framkallar ett h�grande hopp, som kommer hans pulsar att flyga fortare ... Om han med sitt lif, med sitt eget blod kunde blidka den vredgade guden genom att offra sig 5 sj�lf som en sista f�rsoningsg�rd vid hans altare i den �fvergifna hembygden!

Han dr�mmer sig vara p� v�g tillbaka dit, ila p� v�lk�nd stig i sitt lands skogar och n� fram till det �de templet s�som sin stams ifr�n d�den uppst�ndne befriare.

Han griper � nyo det otympliga gudabel�tet och tror sig i de klumpigt formade dragen l�sa en uppmuntran men p� samma g�ng den domen, att blott �fver hans lik g�r v�gen till fosterlandets r�ddning. Om han skulle misslyckas ... Hvad mera? Hvad v�rde har lifvet f�r honom, sonen till en h�fding utan land?

Han ser sig omkring. L�ngt uppe p� sl�tten sitta de �ldsta af hans stam allvarsfulla kring sin nye h�fding, hans ende broder, den fallnes �ldste son. Hans blick glider s�kande �fver klungan af kvinnor och barn, tills den pl�tsligt f�ster sig vid en ung flicka, som sitter och stirrar mot tr�dens l�fverk med ett sorgset, fr�nvarande uttryck. �Yelva!� hviskar han, och den t�nda gl�den i hans �ga slocknar; l�pparne r�ra sig med ett sm�rtsamt uttryck, och han besluter att offra sin hemliga k�rlek f�r plikten mot fosterlandet.

Dystert tigande sitta eller ligga de alla, hela hans stam, kring slocknade eller rykande eldst�der. Peruanernas s�ng ljuder entonig fr�n den solbegjutna sl�tten — de hemdragandes segers�ng.

Hans blick glider �n en g�ng �fver den stora taflan, som ville han i minnet inpr�gla hvarje drag, och dr�jer �n en g�ng vid den unga flickan. S� v�nder han sig om med ett uttryck af fast beslutsamhet, tar ett par steg fram�t, l�gger af sig hufvudbonaden, som nu skulle vara blott till hinder, och glider f�rsiktigt in i den mansh�ga s�fven, som knappast r�r sig, d� den smidiga kroppen arbetar sig ut mot str�mmen. Han t�nker stanna i vassbrynet, tills det m�rknar, och d� drifva ned mot floden.

Han g�r sakta fram�t, och han lyssnar spejande vid hvarje steg. Pl�tsligt sk�r en g�ll hvissling genom luften, och inifr�n strandens l�fmassor ljuder ett h�gt befallande: �V�nd!� — �V�nd tillbaka!� upprepa en massa r�ster fr�n ofvan och fr�n sidorna. F�ngen stannar f�rtviflad och ser upp. P� detta var han ej f�rberedd. Till h�ger och v�nster skymta peruaner mellan tr�dens grenar. De ha suttit d�r tysta och utan att med en r�relse f�rr�da, huru de f�ljt hans g�ng genom s�fven.

Han st�r f�rst r�dl�s — men s� ljungar det till i hans �gon, hans beslut �r fattadt. D� han g�r en r�relse som f�r att �terv�nda, ser han pilarne tagas bort fr�n vakternas b�gar — det �r p� detta �gonblick han r�knat — och han dyker blixtsnabbt ned i vassen.

Ett regn af pilar sl�r dock snart ned p� den plats, d�r han f�rsvann, och femton till tjugo krigare st�rta sig i vattnet f�r att f�nga rymlingen. Ute i str�mmen h�res ett halfkv�fdt skri, f�ljdt af ett st�nande. Peruanernas alltid tr�ffs�kra b�gar ha s�ndt den flyende en varning.

Vakternas signaler och rop kalla till st�llet allt flere h�fvitsm�n och soldater, medan f�ngarne uppe p� sl�tten till h�lften resa sig ur sina hvilande st�llningar och sl�tt f�lja r�relsen vid stranden. En officer har tagit bef�let d�rnere, och snart �r den illa s�rade krigaren bragt i land. Som en l�peld g�r det d� genom l�gret, att den f�ngne h�fdingens broder s�kt rymma och blifvit gripen.

De underkufvade str�mma till och �se dystra, huru den afh�llne unge mannen blodig och neds�lad b�res genom l�gret. Sm�barns skrik och kvinnors klagorop blandas med h�fvitsm�nnens h�gljudda befallningar.

Den d�ende b�res fram till ett af de f� tr�d, som enstaka v�xa p� sl�tten. Soldaterna drifva f�ngarne tillbaka, alla utom en — en ung kvinna, �nnu halft ett barn. Hon tr�nger sig igenom leden, kastar sig framf�r den d�ende och sl�r f�rtviflad sina armar ikring honom. Hennes sorg �r liksom hela hennes natur h�ftig och hejdl�s. Genom den tunna kl�dningen, som r�cker blott fr�n br�st till kn�, ser man den unga, �delt formade 8 kroppen sk�lfva och rycka, medan pinglet af guld- och p�rlsmycken i h�r, kring hals och armar ledsagar hennes rop af sm�rta.

Den bef�lhafvande peruanen, som med en blandning af undran och med�mkan �sett upptr�det, s�ker skilja den unga kvinnan fr�n krigaren och s�ker samtidigt lugna henne med n�gra goda ord. F�ngen tages omsider ifr�n henne och bindes vid tr�det; enligt incas lag, som �r bjudande str�ng och i detta fall drabbar h�g och l�g lika, m�ste han genast d�.

Peruanska trupper omgifva p� tre sidor st�llet; p� den fj�rde, som vetter �t floden, finnes blott tr�det med den bundne. Tjugo b�gskyttar kommenderas fram, lystringsordet ljuder, och den d�ende �r befriad fr�n de gr�sliga pl�gor, om hvilka krampryckningarna i anletsdrag och lemmar f�rut burit vittne.

� de sm� kullarne p� sl�tten ha f�ngarne varit stumma �sk�dare till afr�ttningen, som f�rsigg�tt s� snabbt, att nu en viss h�pnad hos dem blandas med sorgen — helst de v�ntat ett upprepande af den tortyr, de sj�lfva pl�gat bruka mot krigsf�ngar.

Peruanerna draga sig tillbaka till skogsbrynet, och liket �fverl�mnas af en officer med n�gra deltagande ord till de f�ngnas h�fding. Den d�des broder och stammens �ldste st� i tyst sorg kring liket, vid hvars sida den unga kvinnan 9 kn�b�jer, medan hon �ter s�tter p� hans hufvud krigarhj�lmen, som man funnit i vassen ...

Men de undertryckta skocka sig allt t�tare, och ett doft mummel h�res fr�n deras led.

Likn�jdheten har vikit, och grofva, vapenl�sa h�nder knytas i vredesmod. Blickarne dragas oemotst�ndligt till hemlandet, hvars strand glittrar i solsken. Kanske guden, som �fvergifvit dem, skulle komma dragande �fver det breda vattnet och gifva seger �t en ny f�rtviflans kamp! ...

S� sm�ningom slappas de sp�nda musklerna, och �gonen �terf� sitt likn�jda uttryck; sl�heten har p� nytt tagit herrav�ldet, och f�ngarne upps�ka tysta sina l�gerplatser rundt ikring stoftet af den man, som offrat sig sj�lf vid det sista f�rs�ket att �t dem �tervinna ett fosterland.

I ena utkanten af den �ppna platsen st�r p� en kulle, �fverskuggad af en v�ldig ek, en t�ltbyggnad i form af en afskuren kon; t�lttygets ljusgr�na f�rg sm�lter alldeles samman med sm�skogens gr�nska. Framf�r t�ltet g� tv� skyltvakter i peruanernas vanliga krigsdr�kt: ett hvitt skynke, som ett par hvarf virats kring l�nderna och p� ena sidan h�nger ned som en bred tofs, samt en bomullstunika, kring midjan fasth�llen af ett b�lte; hufvudet skyddas af en skinnkl�dd tr�hj�lm; armarne �ro nakna; p� f�tterna remf�sta sandaler. Vapnen �ro lans och sv�rd, pil 10 och b�ge samt stridsyxa och sk�ld: alla eggar och uddar �ro af koppar, ty st�l eller jern k�nner man ej.

T�ltet best�r af ett enda rum, hvars ljus kommer uppifr�n genom en sl�ja af genomskinligt tyg, som dock �r t�t nog att afh�lla insekter och att sprida blott en f�r �gat v�lg�rande halfdager.

Vid bordet i t�ltets midt sitter en femtio�rig man, kl�dd i en dr�kt, som �r lik menige mans, blott af finare slag med inv�fda guldb�rder. Det �r den h�gstbefallande �fver h�ren, en af incas generaler.

Framf�r honom ligger en karta �fver incas rike, hvars gr�nser och indelning utm�rkts medelst upph�jda linjer. Ehuru kartan — gjord af sammansydda torra blad af maquesplantan — icke �r n�got m�sterverk, ger den en god �fversikt af det v�ldiga riket. Man ser Cuzco, den heliga hufvudstaden, afbildad som en sol, fr�n hvilken utg� fina str�lar, inlagda med guld. Titicacasj�n sydost d�rom �r utm�rkt med en bl� fl�ck med gyllne kant, hvarifr�n andra fina guldstr�lar m�ta dem, som utstr�mma fr�n Cuzco. Vattnet i denna sj�, bel�gen i hj�rtat af Peru, �r heligt.

Efter den stora syndafloden — solens straffdom �fver urfolket f�r deras syndiga lefverne — torrlades f�rst af alla st�llen p� jorden en � i Titicacasj�n. 11 D�r skapades tv� incas, bror och syster, man och hustru. Af solen, sin fader, fingo de en guldvigg och befalldes att med den vandra mot norr, tills den borrade sig ned i jorden. D�r skulle de stanna och samla kvarlefvorna af ett fordom talrikt folk samt l�ra det att vandra i solens bel�te, blifva goda och r�ttskaffens m�nniskor, att odla jorden och bygga st�der. Detta timade i Cuzcos dal.

P� detta s�tt framstod den f�rste inca som solens son, den allsm�ktiga gudomens st�llf�retr�dare p� jorden, och det lyckades hans efterkommande att underkasta sig hela Peru och n�rgr�nsande land. Den l�ra, de f�rkunnade, och deras kloka styrelse g�fvo upphof till en kultur, som sm�ningom f�renade millioner m�nniskor till ett stort samh�lle. Omgifvande stammars kannibalism och andra r�a seder utpl�nades, allt eftersom de bragtes under incas ordnade v�lde.

Tv�rs �fver kartan, n�stan i korsform och med krysspunkten i Cuzco, �ro dragna tv� m�rka streck. De beteckna tvenne landsv�gar, de enda af betydenhet i landet. Den ena g�r i linje med Stilla oceanen, hvars kust delvis utg�res af en bred l�glandsplat� med �knar och �de �ngder mellan hafvet och Cordillerna. Den andra v�gen leder h�gt �fver dessa berg, sluttar ned �t �ster, g�r �fver floder och br�ddjup p� h�ngbroar, �r p� sina st�llen inspr�ngd i sn�fj�llet och har 12 murats utmed svindelh�ga stup p� en grund af stenar, som brutits ut bit f�r bit, sedan klippan gjorts sk�r vid eld, och som st�rtats ned i djupet f�r att hvarf p� hvarf tornas upp till fundament.

Kartan f�reter vidare en m�ngfald cirklar, ljusare n�rmare Cuzco men m�rknande mot landets gr�ns; de senare utvisa nyvunna str�ckor, hvilkas befolkning �nnu icke fullst�ndigt uppg�tt i solens ljusa rike.

Generalen har ur en hylsa tagit fram en fin benn�l j�mte n�gra tuber med m�rk f�rg, �stadkommen af v�xtsaft. Han har under f�ltt�get uppm�tt det er�frade landet och p� kartan inristat dess l�ge; han �mnar nu afsluta detta arbete genom att f�rgl�gga gr�nslinjen.

Generalen �r s� f�rdjupad i detta arbete, sj�lft en frukt af m�nga m�naders ih�rdiga kamp, att han ej lagt m�rke till, att t�ltets l�tta f�rh�nge dragits �t sidan och en budb�rare ljudl�st tr�dt in; denne st�r nu ot�ligt v�ntande, att f�ltherren skall varsna hans n�rvaro. Han tillh�r de s. k. chasquis eller statsl�parne. Deras uppgift �r att snabbast m�jligt delgifva olika landsdelar konungens eller regeringens i Cuzco budskap. � hvar fj�rde kilometer — efter nutida m�tt — finnas sm� stationer; mellan tvenne dylika ha l�parne att r�ra sig. De springa fort, och �fven d� v�gen b�r �fver berg och dal, tillryggal�gga de str�ckan med f�rv�nansv�rd snabbhet. 13 Dessa l�pare, som vid stationerna afl�sa hvarandra, �ro alla edsvurna, kraftiga unga m�n, och njuta i samh�llet stort anseende.

L�parens fl�mtande andedr�kt tilldrager sig omsider generalens uppm�rksamhet; det budskap, som d� framl�mnas, �r inlagdt i ett maquesblad, omviradt med en r�d tr�d. �synen af denna tr�d �r tillr�cklig, f�r att generalen med ot�lighet skall �ppna budskapet, ty den r�da tr�den angifver, att konungen sj�lf �r afs�ndaren — den �r s� att s�ga incas sigill och �terfinnes i fransen kring den hufvudprydnad, som endast landets herre har r�tt att b�ra.

Brefvet ter sig egendomligt. Hvarken skrift- eller bildspr�k �r k�ndt, och man �r h�nvisad till antingen muntliga meddelanden eller s. k. quipus. Dessa utg�ras af ett — vid pass sextio centimeter l�ngt — sn�re, bildadt af olikf�rgade, t�tt hoptvinnade tr�dar, hvar� en m�ngd kortare tr�dar fastgjorts som en frans. F�rgerna beteckna olika saker — hvitt silfver, gult guld — och � hvarje tr�d kan g�ras ett visst antal knutar, som d� betyda ett visst antal, ett s�rskildt begrepp o. s. v.

Den quipus, konungen s�ndt sin segerrike f�ltherre, var en brun tr�d med fyra knutar; vid den fj�rde voro f�sta regnb�gens sex f�rger — de kungliga f�rgerna — j�mte en r�d tr�d 14 af samma skiftning som den, hvarmed brefvet varit omlindadt.

Det drager ej l�nge om, innan generalen tolkat meddelandet. Den bruna tr�den betecknar landsv�gen, och de fyra knutarne utm�rka lika m�nga dagsmarscher. Regnb�gsf�rgerna antyda, att p� den fj�rde rastplatsen skall inca m�ta; den r�da tr�den framf�r hans tack till den segerrika h�ren.

Budskapet f�ranl�ter generalen att snabbast m�jligt t�ga mot den af konungen utstakade m�tesplatsen. Uppbrottet sker inom en timme. T�lt, husger�d och allt annat, som medf�res, tages om hand af f�rr�dssoldaterna; f�ngarne f� hvar sin b�rda efter �lder och krafter.

Peruanerna blifva f�rst f�rdiga; uppfostrade i str�ng manstukt och som soldater vana att lystra till signaler, intaga de strax sina platser vid uppst�llningen. En del af dem hj�lper f�ngarne att ordna med packningen. De s�rade och sjuka b�ras. Lastdjur brukas aldrig i deras krig.

Generalen med sin stab g�r raskt utmed lederna, soldaterna h�lsa honom med de l�nga spjuten — b�ge och pilar h�nga �fver axeln, dolkar, sv�rd och stridsyxa �ro fastgjorda vid v�nster sida. Hufvudbonaden �r olika f�r skilda bataljoner, och de f�rn�mligaste trupperna af inf�dda fr�n Peru ha sina tr�hj�lmar �fverkl�dda 15 med koppar. Sk�ldarne b�ras under marsch p� ryggen, s� att kroppens fria r�relse ej f�rhindras. Hvarje bataljon har sin fana; de skiljas genom f�rgen men ha i v�nstra h�rnet upptill ett m�rke, gemensamt f�r alla rikets flaggor — regnb�gsm�rket, som betygar, att inca �r himmelens son.

Generalen har fullbordat sin m�nstring; han har personligen �fvertygat sig om, att allt �r i ordning, att trupper och f�ngar ha tillr�cklig f�rpl�gning, och att de s�rade f�tt p�litliga b�rare. Tr�pipebl�sarne ge signalen, befallningarna ljuda, manskapet ordnar sig �tta man i ledet, h�ren s�tter sig i r�relse, och i samma �gonblick b�rja tusenden sjunga; tonerna fortplantas fr�n afdelning till afdelning. Det �r folkets krigss�nger, som �n i glada, �n i tungsinta tonfall tolka k�rleken till fosterlandet.

Som en �ndl�s orm slingrar sig h�ren fram genom urskogens dunkel och ut p� en sidov�g till stora kungsv�gen, som h�r g�r upp�t i bukter fr�n afsats till afsats i h�glandet. Lansar och yxor bl�nka i solskenet. S�ngen brusar upp och sjunker, d�r sakta bort och �terkastas i m�ktigt eko fr�n fj�llsidor af porfyr och granit.

Nejden h�jer sig amfiteatraliskt med berg �fver berg; mellan dessa omv�xla b�ljande majsf�lt med tropiskt rika skogar; och h�gt uppe mot v�ster resa Cordillerna sina taggiga tinnar, 16 hvilkas sn�t�cke af solen f�rvandlas till ett silfverdiadem, som kr�ner all denna rika f�gring.

Mellan lodr�ta klippor st�rtar floden ned, ofta hundratals fot, i afgrunder. H�ngbroarnes daning �dagal�gger peruanernas snille och energi.[A]

Djupt under de t�gande bullrar floden, och skummet yr upp som silfverst�nk. Men soldaterna sjunga h�gre, d� de g� �fver bron och s�ka �fverr�sta forsens brus.

Dagen k�nnes br�nnande het, helst d� kosan styres uppf�r genom �de nejder, d�r marken �r blott sparsamt bevuxen med taggv�xter, jarillabuskar och ludna kaktusarter, som skjuta upp till en h�jd af fyra fot. De kala klipporna af r�d granit, ja, alla flygande damkorn k�nnas br�nnheta. Ingen svalkande skugga, intet l�skande vatten. Med r�dsvullna �gon, f�rtorkad tunga och svidande strupe sl�pa sig nu soldaterna fram; s�ngen har tystnat; men fram�t g�r det — fram�t. Kungen har s� befallt.

Morgonsolens f�rsta str�lar kasta guldst�nk p� sierrans toppar, och h�gt uppe seglar kondoren, f�glarnes konung.

Herdarne vakna p� sina hvilol�ger, redda med n�gra filtar i en klipph�la. Vicu�af�ren — en outt�mlig rikedomsk�lla f�r Peru — beta d�ruppe; de tillh�ra alla konungen och f� ej slaktas eller �tas af menig man. De rista sin ull, fr�n hvars fina tr�dar daggdroppar falla, och br�ka sin morgonh�lsning, medan herdarne, v�nda mot solen — incas fader — f�rr�tta sin andakt. Sedan g�r hjorden till en plat�, d�r det gula pajonelgr�set bl�nker som en gyllene matta.

Solen stiger h�gre, och dess str�lar n� allt l�ngre ned�t bergens sidor, d�r konstgjorda terasser vittna om peruanernas flit. P� sina st�llen, d�r sluttningen varit f�r brant, ha gjorts uppd�mningar medelst klipph�llar, s� att de d�rigenom bildade afsatserna likna j�ttetrappor. Hvarje trappsteg �r utfylldt med jord, h�mtad fj�rran fr�n och tillsatt med g�dnings�mnen af fisk och f�gel.

H�r kan odlas allt hvad v�xtlighet har fr�n ekvator till polcirkel, ty v�rmegraden �ndras med h�jden, och n�gon v�xling af �rstider k�nner man ej. Potates har satt blom nedom pajonelgr�sets trakter och ger i sin ordning vika f�r majsen, som till grannar nedom sig har tobaken och cocan — en mansh�g buske, hvars blad torkas 18 i solen och kunna ers�tta tobaken, men som f� brukas blott som l�kemedel. Och nere i dalarne, som kransas af skog och genomsk�ras af floder, v�xa palmer, ananas och bananer vid sidan af mahogny och guajue, i en rikedom, s� stor som blott den alstras under tropikernas gl�d.

Den doftrika luften vimlar af befj�drade s�ngare, som fylla den med v�lljud, medan praktfj�rilar i alla skiftningar oroligt fladdra mellan purpurf�rgade blommor. Papegojor, araer, kardinalf�glar och legioner af sparff�glar i alla t�nkbara brokiga fj�derskrudar hv�sa, pipa, sjunga och kvittra den nyt�nda dagen till m�te.

Ett stycke upp�t plat�erna se vi folket l�mna sina torftiga hyddor, som h�r och hvar samlats till sm� st�der. Det �r l�ga env�nings hus af soltorkadt tegel med utrymme f�r ett par rum; det lutande taket �r t�ckt med halm eller vass; renlighet r�der utan och innan. N�gra enkla husger�d af lera, en s�ngbrits, ett par stolar och ett bord �r allt hvad den peruanske arbetaren beh�fver till sitt bo.

Den plog, hvarmed han pl�jer sin teg, �r en stark, skarpspetsad p�le med ett tv�rstycke p� fotsh�jd fr�n spetsen; p� detta s�tter pl�jaren sin fot f�r att tvinga ned redskapet i jorden. Sex till �tta starka m�n draga medelst rep p�len fram�t; de sjunga i takt under arbetet, och kvinnorna 19 f�lja efter f�r att med r�fsan bryta s�nder torfvorna.

P� en af de stationer, f�rbi hvilka v�gen till Cuzco g�r fram, utvecklade sig denna morgon ett lifligt sk�despel. Man hade h�r �ran att hysa konungen som g�st. S�dana stationer likna snarast f�stningar. De ligga l�ngs hela hufvudv�gen p� en dagsmarschs afst�nd och �ro mer eller mindre f�rskansade men alla rikligt f�rsedda med hvad som kr�fves till h�rens underh�ll. Den ifr�gavarande utg�res af amfiteatraliskt ordnade byggnader, som skjuta �fver hvarandra, ju mer man n�rmar sig midtpunkten.[B]

Denna utg�res af slottet, p� hvars ena gafvel incas ban�r, det regnb�gsf�rgade, �r hissadt.

Det vimlar h�r uppe af krigsm�n, fr�n guvern�rer �fver n�rliggande landsdelar och herrar i hofvets galadr�kt till menige man i deras enkla uniform. Och traktens folk har str�mmat till f�r att f� se en skymt af incan. L�pare och tj�nare ila fram och �ter, bringa bud eller tillf�ra konungens bord l�ckerheter fr�n n�r och fj�rran.

Hela karavaner af lamadjur, peruanernas enda lastdragare, �ro uppst�llda i sina b�s; de ha fraktat den kungliga packningen.

Slottet �r afsedt att hysa incan, d� han �r stadd p� rundresa i landet, d�r han � hvarje ort 21 tager del af och s�tter sig in i allt som r�r dess v�lst�nd. Det �r den nu regerande konungen som l�tit uppf�ra s�v�l slott som f�stning. Vid hans d�d f�rseglas hela byggnadsverket, och allt hvad som dit h�rer st�r sedan obegagnadt. Denna v�rdnad f�r den d�des kvarl�tenskap grundas p� tron, att sj�len en g�ng efter d�den skall v�nda tillbaka fr�n solen f�r att �ter ta sina jordiska �godelar i besittning.

Slottets inre �r lika praktfullt som det yttre. Genom f�rstugor och korridorer f�r man inblick i talrika gemak, som alla erh�lla sitt ljus fr�n den inre g�rden. Salarnes golf �ro lagda i mosaik, v�ggarne �ro kl�dda med cicelerade guld- och silfverplattor med v�xtmotiv i klar metall — en skimrande sk�rd, som v�xer upp fr�n golfvet och str�cker sina fina st�nglar �nda till de uts�kta v�fnader af vicu�aull med m�nster i guld- och silfvertr�d, hvarmed taken till hela sin l�ngd �ro beh�ngda. B�nkar, stolar och bord �ro omsorgsfullt utarbetade i dyrbara tr�slag och kl�dda med v�rdefulla t�cken eller �del metall. �fver allt en rikedom, hvars prakt efterl�mnar ett of�rg�tligt intryck.

I dessa gemak bida incans n�rmaste och hans befallningsm�n signalen fr�n h�rolderna, som likt stumma bildstoder h�lla vakt vid f�rh�nget till det rum, d�r konungen nu ger f�retr�de �t sina h�fvitsm�n och den f�ngne fursten; den 22 stund �r snart inne, d� inca skall visa sig f�r sin segerrika h�r.

Solen stiger h�gre upp mot zenit. Soldaterna st� uppst�llda i en stor halfb�ge framf�r l�gret med f�ngarne inom sin krets. Dessa hade i b�rjan blickat trotsigt och vildt. Alla hade de dock gripits af undran �fver hvad de h�r f�tt se; de hade i sj�lfva verket g�tt i st�ndig f�rv�ning �fver hvad de f�tt upplefva alltifr�n den dag, d� de efter tapper fejd dukade under f�r peruanernas krigslist och �fvermakt. V�ntar dem nu d�den? Skola m�nnen offras p� krigsgudens blodiga altar, kvinnorna sk�ndas och barnen styckas till spis �t segerherrarne? S� hade varit deras egen sed. Lif f�r lif! De �fvervunnas j�mmer och deras egna jubels�nger hade m�ngts i hemmets tempelg�rd. Skola de nu drabbas af samma dom?

Den goda f�rpl�gningen under vandringen genom ok�nda trakter, den h�nsynsfulla v�rden om s�rade och tr�tta hade f�refallit dem som en g�ta. Hvarf�r hade man ej genast dr�pt dem, som voro blott till besv�r?

Deras h�fding hade h�mtats till fiendens konung. Fr�n f�ngarnes led s�kte m�nga blickar f�stningsmurarne — skulle de snart f� se den �lskade furstesonens lik som en blodig trof� f�stas p� vallens kr�n?

Trots tanken p� det �de, som m�ste f�rest� dem, �r det mest f�rv�ning, som r�der hos de f�ngna; den r�jes i hviskningar, som sm�lta ihop till ett doft sorl. Majs har rikligt utdelats ibland dem, de s�rade �ro f�rbundna, och de sjukaste ha b�ddats ner i ett magasins svala rum, d�r de behandlas med l�kande �rter.

Nu tona pl�tsligt signaler fr�n borgg�rden, det blir lif i soldaterna, som under v�ntetiden haft det nog s� bekv�mt, kommandorop ljuda, fanorna vecklas ut, portarne sl�s upp p� vid gafvel. Tj�nare och l�pare tr�da ut; deras dr�kter �ro festligt sirade med m�ngf�rgade band. Musikens g�lla toner h�ras allt tydligare. Flickor och barn str� blommor p� den v�g, konungen skall g�. Nu komma landets adel och incans lysande stab. Det stora riksban�ret gl�nser i solen, vapen och �delstenar blixtra.

Men h�gt �fver den brokiga samlingen str�lar i all sin storhets glans under guldkl�dd baldakin inca, solens son och st�llf�retr�dare p� jorden, buren p� juvelbesatt tron af fyrtio h�gresta, muskelstarka m�n. Efter honom f�ljer ett l�ngt t�g af krigare.

Blomsterregn, jubelrop ur tiotusentals strupar, lansar och sv�rd och brokiga hufvudkl�den i svaj, medan t�get sakta skrider fram till midten af den rund, h�ren bildar.

Inca har rest sig och st�r framf�r sina trupper. Han �r en h�gv�xt, sm�rt och sk�ggl�s man p� trettiotalet med kraftiga, nakna armar, sm� h�nder och f�tter. �gonen ligga i en linje och ha ett godt, v�nligt uttryck, �gonbrynen �ro starkt hv�lfda, pannan �r h�g och n�got bak�tlutande, kindbenen �ro breda, n�san �r starkt b�jd, l�pparne �ro tjocka, hakan �r liten, h�ret kort och m�rkt; i �ronen b�r han hjulformiga h�ngen, som n� �nda ned till axlarne.

Hans dr�kt �r v�fd af finaste vicu�aull, prydd med guld och �dla stenar; p� hufvudet b�r han en turban af m�ngf�rgadt tyg med tv� fj�drar af n�gon s�llsynt f�gel och med nedh�ngande, skarlakansr�d frans.

Inca blickar med tillfredsst�llelse ut �fver m�ngden; d�rp� g�r han ett tecken med v�nstra handen, och en sk�rande signal bjuder tystnad. Med klar och stark r�st, som h�res vida omkring, tager han till orda:

�Soldater! Ett halft �r har svunnit sedan den dag, d� jag bj�d eder farv�l vid Cuzcos murar; tiden har f�r er g�tt under kamp och f�rsakelse, f�r oss under sp�nd v�ntan och fast f�rtr�stan. Tack vare solgudens h�gn har ett nytt �rorikt blad lagts till v�ra h�fder och ett nytt land tvungits in under v�r lyckobringande spira. Det �r med stolthet och tacksamhet, jag i dag h�lsar eder v�lkomna �ter till fosterjorden; 25 men i fr�msta rummet g�ller mitt tack Honom, hvars str�lar i dag fl�da rikligare �fver det folk, han �lskar och vill skydda mot barbarernas anslag. Mina h�rf�rare ha f�rtalt, att I han k�mpat med tapperhet, och att I ej hafven gl�mt att i fiendeland vara skonsamma men fasta, att v�rda de sjuka och att tukta de uppstudsiga, dock icke med h�mndens utan med r�ttf�rdighetens glafven. Ett fiendeland, som h�rjats med eld och sv�rd, blefve f�r oss sj�lfva den st�rsta f�rlusten. Med mildhet ha vi vunnit v�ra st�rsta segrar.�

�Och I� — h�r v�nde sig konungen till de f�ngna — �s�ner och d�ttrar af en fr�mmande stam! Solguden, den barmh�rtige, har s�ndt eder hit att l�ra den tro, som f�rer till solens ljusa hem. I han dyrkat falska gudar och �gnat dem blodiga offer, I han plundrat och h�rjat vid mitt rikes gr�ns, dr�pt mitt lands s�ner och kr�nkt dess d�ttrar. Arbetets v�lsignelse har f�r eder varit f�rborgad; roflystnad och l�ttja ha st�mplat ert sl�kte. D�rf�r har nu vederg�llningens timma slagit. I �ren vanm�ktige, i v�rt v�ld, och vi kunde skipa blodig h�mnd. Men v�r lag f�rbjuder oss att l�na ondt med ondt; af det goda skall det onda f�rdrifvas. Ert land skall nu befolkas af v�ra stammar; dess gudabel�ten och tempel skola st� kvar, tills edra efterkommande en g�ng sj�lfva vilja f�rst�ra dem, s�gande: det finns blott en gud, och Inca 26 �r hans son! Detta m� vara v�r h�mnd. I mitt rike f�n I l�ra arbetets fr�jd; det skall visa er den sanna v�gen till m�nsklig lycka. Fr�n denna dag �ren I mina barn och skolen i mig finna en r�ttvis fader. Gl�mmen aldrig, d� regnb�gsm�rket lyser p� f�stet, att en finnes som ser, hvad I d�ljen f�r mig, och att jag �r satt att p� jorden utf�ra hans vilja! Och varen s� v�lkomna i ert nya hemland!�

Musiken bl�ste upp, och det vardt ett v�ldigt d�n af hurrarop och slag p� sk�ldarne. Inca steg ned fr�n sin tron och vandrade bland soldaterna, som alla ville kyssa hans h�nder; f�r f�ngarne hade han uppmuntrande ord.

D� han �terv�ndt till slottet, b�rjade folkfesten. Man sj�ng, dansade och lekte dagen i �nda, det vankades extra kost, och majsbr�nnvinet, peruanernas �lsklingsdryck, fl�t i str�mmar.

Men i de kufvades l�ger r�dde tystnad. De s�kte f�f�ngt g�ra sig f�rtrogna med tanken p� allt det nya, som nu v�ntade. �nnu d� gl�djeeldarne t�ndts hos peruanerna, sutto de tigande och grubblade p� f�rlusten af sitt land ... Arbetets v�g till lycka — det var f�r m�nnen ett dunkelt och oroande tal.

I den stora, svala s�ngkammaren i ett af de prydligare husen i Cuzco — hufvudstaden i det m�ktiga incariket — satt i arla morgonstund en �ldre dam, str�ngt upptagen af sitt sv�ra men icke obehagliga arbete att s�ka genom konstiga medel �t ansiktet sk�nka n�got af den ungdomliga f�gring, det med �ren f�rlorat. Rummet, som l�g i bottenv�ningen, var h�gt och stort; det var utan f�nster, men tv� d�rr�ppningar vette ut �t en kringbygd g�rd med springk�lla och blomsterrabatter. De tjocka, med mycken smak v�fda f�rh�ngena voro dragna tillbaka, s� att det skarpa solljuset silade in och upplyste rummet. D�rr�ppningarna voro efter landets sed bredare nedtill �n upp�t, d�r de begr�nsades af en stark granitbj�lke.

Hela byggnaden var f�r �frigt af granit. De stora blocken voro omsorgsfullt hopfogade och �t gatan blott ytterst sparsamt f�rsedda med nischer och d�rrar, som gjorde afbrott mot den enformigt m�rka f�rgytan, ofvan hvilken ett litet utspr�ng tjenstgjorde som taklist.

M�blerna voro enkla men dyrbara. De utgjordes af bl. a. en stor, l�g brits med s�nghimmel, hvars kronlika afslutning upp�t gick ihop med en v�fd bonad i gult och brunt, som str�ckte sig under hela taket och icke blott gjorde tj�nst som prydnad, utan ock dolde takkonstruktionen af granitstenar, som fr�n �mse sidor sk�to �fver hvarandra, tills de m�ttes i en bred �s, utv�ndigt kl�dd med halm och s�f. Ett ovalt stenbord af tr� med granitskifva stod midt i rummet. � v�ggen midt emot d�rr�ppningen voro flere sm� nischer inhuggna, och mellan dem hade h�ngts brokiga mattor. Den stockkl�dda muren var h�llen i m�rka, varma f�rger, hvilkas grundton �fverensst�mde med v�fnadernas. Nischerna voro m�lade i r�dt; de tjenstgjorde som hyllor och uppburo olika f�rem�l, bland hvilka s�gos lervaser med inbr�nda stenar, tunga i formen men icke utan originalitet. I en af nischerna stod husguden — �huaca� — utf�rd i silfver med stora, gula �gon af agat. Hvarje familj har en s�dan skyddsgud, medlare mellan jordens barn och solguden. Kring bordet och l�ngs 29 v�ggarne funnos stolar, utskurna i ett tr�stycke eller af tr� och metall; de voro utan ryggst�d men belagda med mjuka kuddar och t�cken, � hvilka husets kvinnor inv�ft fantasiornament.

P� hvardera sidan om huacan h�ngde en quipus. Den var husets stamtafla och st�rsta klenod, ty den utvisade, fr�n hvilken inca husfadern h�rstammade. Hvarje inca hade blott en hustru — som enligt lagen skulle vara hans syster — men d�rj�mte flera hundratal medhustrur, hvilkas barn af mank�n r�knades till incasl�kt och utgjorde rikets adel, som egde stora f�retr�desr�ttigheter framf�r den �friga befolkningen. P� detta s�tt bildades efter hand en v�ldig incasl�kt, hvars medlemmar str�ngt h�llo p� �rfd sedv�nja och framf�r allt med yttersta noggrannhet vakade �fver, att inga �ktenskap kn�tos mellan solens �ttlingar och vanliga ofr�lse d�dlige. Endast konungen egde r�tt att v�lja till medhustrur hvilka han behagade, men oftast tog han dem ur sin egen sl�kt eller bland kufvade h�fdingars d�ttrar. Cuzco med sina hundratusentals inv�nare var s�te f�r inca och hans or�kneliga familj, hvars manliga medlemmar innehade alla de f�rm�nligaste platserna inom rikets invecklade f�rvaltning.

Husets fru hade slagit sig ned vid ena d�rr�ppningen, s� att det m�rkhyade ansiktet skarpt belystes. Hon var ikl�dd en m�rk tunika, som 30 l�mnade de �nnu v�lformade armarne synliga. Framf�r henne stod ett mindre bord med allehanda toalettsaker; i spegeln af poleradt silfver m�nstrade hon med k�nnarmin frukten af sina bem�danden, under det hon allt emellan�t doppade en p�nsel och d�rmed str�k �fver �gonbrynen f�r att gifva dem st�rre glans. De eljes n�got h�rda dragen hade utj�mnats. Det m�rka h�ret, som i sitt naturliga, krusade skick alldeles stred emot dagens mode, var glattstruket och hade kammats h�gt f�r att ge intryck af st�rre rikedom; det var i nacken uppf�stadt i en knut, fasth�llen af ett bredt, hvitt band med inv�fda guld- och silfvertr�dar, som �t det bl�svart gl�nsande h�ret gaf en �nnu djupare ton. Framf�r henne stod en vas med saft af magney-plantan, som ensam kunde framkalla den bl�svarta modef�rgen p� h�ret. I de vackert formade men t�mligen stora �ronen, som delvis doldes af h�rbucklorna, bl�nkte ett par omf�ngsrika guldh�ngen. Kring den fylliga hakan h�ngde ett vackert silfversmycke med en medaljong, som i guldfattning innesl�t tv� majskorn, vuxna p� helig mark framf�r solens jungfrukloster i Cuzco; de egde enligt s�gnen en �fvernaturlig skyddskraft.

Fr�n tr�dg�rden h�rdes ljudet af fasta steg, och strax d�refter intr�dde en �ldre man. Han bar en dyrbar tunika samt b�lte med stort silfversp�nne. Benkl�derna voro utmed sidorna prydda 31 med silfverr�nder, betecknande hans rang som milit�r. P� f�tterna bar han sandaler. Hufvudbonaden var barettformig med l�nga fj�drar, som h�ngde ned �fver ena axeln.

Han var en h�gre officer i konungens lifvakt och bekl�dde dessutom st�llningen som amantus, d. v. s. l�rare f�r n�gra af incans s�ner och slagna h�fdingars barn, hvilka i Cuzco erh�llo undervisning i det nya f�derneslandets religion f�r att sedan �terv�nda till sina stammar och d�r under en riksguvern�rs uppsikt gifva de sina ett f�red�me i ut�fvande af incas trosl�ra och pl�gseder.

Han gick raskt in i rummet och nickade �t sin hustru, som mycket kort besvarade hans h�lsning; det uttryck, hvarmed hon s�g upp fr�n spegeln, d� han aftog sin hufvudbonad och torkade den m�rka, fuktiga pannan, tycktes varsla om �ska i luften ...

�fverste Tiracca lade h�nderna p� ryggen och b�rjade att i n�got nerv�s takt g� af och an i rummet, under det han emellan�t tilltalade hustrun, som iakttog en olycksb�dande tystnad. Toaletten var sent omsider fullbordad, en sista blick i spegeln visade, att den lyckats, och husets herskarinna v�nde sig mot sin gem�l.

Tiracca slog sig hastigt ned p� en af stolarne och f�rde handen till pannan.

— Afslag! upprepade hon. Vid solens glans! Jag har aldrig h�rt maken. �r detta ett s�tt? Jag bara fr�gar dig ... Resa bort fr�n v�r dotter efter att ha stulit hennes hj�rta och v�ckt hennes f�rhoppningar! Och s� komma hem fr�n kriget om ett half�r utan att s� mycket som h�lsa p� hos oss eng�ng! Kanske det �r kaptensrangen, som g�r honom s� stram, fast han borde falla ned och tacka sina skyddspatroner f�r �ran att komma in i v�r sl�kt ... Jag har sett hans stamtafla; d�r fins inte en droppe incablod p� m�dernesidan — hans stammor var en fattig dans�s fr�n andra sidan b�rgen, som h�ndelsevis kom i incas v�g och ...

— Ja ja, k�ra du! Men hvad tj�nar det till att ta saken s�, n�r han i alla fall inte vill.

— Inte vill? afbr�t fru Tiracca med sk�lfvande r�st. Jag fattar inte hvad du menar! Min dotter vill, och jag vill — och d�rf�r m�ste han, s� visst som h�r fins lag och r�tt i landet. Han m�ste, f�rst�r du! I annat fall bli vi till �tl�je, och hvad skall folk s�ga?

— Han naturligtvis! Och medan han varit borta, har folk kommit med antydningar, och jag har inte alltid kunnat best�mdt afvisa dem ... Ja, kort sagdt ...

— Aha! afbr�t �fversten och reste sig h�ftigt. Du har, vid alla r�gnb�gens f�rger, pratat bredvid munnen.

— Det �r nu inte tal om mig! f�rklarade frun med en blick, som alldeles afv�pnade den i f�lt s� tappre krigaren. Spara din kritik till ett l�gligare tillf�lle!

— Kom ih�g, fortsatte frun, hur viktig denna sak �r b�de f�r oss och v�r dotter! Hon fyller snart aderton �r och har allts� n�tt den �lder, d� hon enligt lag skall gifta sig. Hon �r k�r i Vajny, och f�r hon inte honom, blir hon n�dgad att �kta hvem myndigheterna utse. Men detta skall ej ske. Vajny �r tapper och beg�fvad. Han har framtiden f�r sig och �r i m�ngt och mycket en ...

— Inga men! afbr�t hustrun. H�r g�ller att handla och det raskt �nd�. L�t mig f� tala med honom! F�rst skall jag f�rs�ka med godo, men sedan fins det andra medel.

— Du kommer bara att f�rv�rra saken, s� mycket mer som sk�let till hans handlingss�tt �r af �mt�lig natur.

— Sk�let! Hvad kan han ha f�r sk�l? S� svara d�! Hvad betyder denna tystnad? tillade hon ot�ligt, d� mannen tyst blickade framf�r sig.

— Historien g�r nog tillbaka till sista kriget. Vajny har lofvat att g�ra oss ett bes�k f�r att sj�lf hos v�r dotter afl�gga r�kenskap, och jag har ej n�rmare �tsport honom ... Men det synes mig, som om hans bekantskap med en af f�ngarna framkallat omslaget. Det var en dag vid gr�nsen, under �tert�get. Vi hade slagit l�ger vid en flod. En af v�ra krigsf�ngar, den fallne h�fdingens son, f�rs�kte att �fver floden fly �ter till hemlandet. Hans tilltag gick om intet, och det f�ll p� Vajnys lott att l�ta afr�tta den redan till h�lften lifl�se ... Vid dennes stoft s�g han f�r f�rsta g�ngen en ung flicka, som ju tillh�rde den kufvade stammen men dock i m�ngt och mycket var den olik. Hon �r n�got af det vackraste, 35 du kan t�nka dig. S�dana �gon, s�dana armar, s�dana ...

— Hennes sorg och f�rtviflan gjorde p� Vajny ett djupt intryck, och jag hade som h�gstkommenderande f�r f�ngarnes vakt ofta tillf�lle att se, hur han s�kte n�rma sig den unga kvinnan.

— Hennes sorg kunde v�rkligen r�ra stenar, och Vajny var ej den ende, som erfor detta.

— Ehuru flickan alltid var mycket tillbakadragen mot sitt lands er�frare, kan det ju t�nkas, att n�gon af dem gjort intryck p� henne. Det �r i alla h�ndelser inte Vajny, tillade Tiracca med sj�lfmedveten triumf.

— Fullkomligt; och jag tror ocks�, att hans sorg skall gifva med sig, om man behandlar honom f�rsiktigt.

— Yelva? Hon sjuknade vid int�get i Cuzco och �r �nnu kvar i staden, den sista af stammen, som ej s�ndts till ett nytt hem — ja, utom den unge h�fding, jag undervisar.

— I den del af f�stningen, som �r best�md �t sjuka f�ngar — tillsvidare.

— Ja, f�r tillf�llet. Den unge h�fdingen har ocks� en tid lidit af klimatet.

— Ja-a ... vet du, jag hade t�nkt mig ett s�tt att ordna saken till alla parters bel�tenhet. Om Yelva nu skickades bort, skulle Vajny med den natur, han nu eng�ng har, kanske vara dum nog att resa efter henne. Detta m�ste f�rhindras. Blefve hon d�remot gift, skulle han snart lugna sig. Men olyckan �r den, att Yelva, fast fullt vuxen, �r blott sjutton �r, och lagen till�ter intet gifterm�l f�re det adertonde �ret.

— Mycket r�tt! Jag t. ex. skulle p� grund af min st�llning ha r�tt att gifta mig med henne redan nu. Jag har ju haft nog af en hustru i alla dessa �r — ja, ja, f�rst� mig r�tt! — och det sker uteslutande af faderlig h�nsyn, om jag nu ...

— Du! utbrast hon med l�ppar, som sk�lfde af sinnesr�relse. Du — hon r�tade upp sig i hela sin imponerande h�jd — du skulle ta dig en ny hustru, och till p� k�pet en slinka fr�n andra sidan b�rgen! Och detta v�gar du ...

— Lugna dig, min v�n! Det �r ju blott ett f�rslag. Du vet mycket v�l, att du �r och f�rblir 37 mitt enda k�ra; men ser du, man f�r t�nka p� sina barn, och ...

— Jag undanber mig slika tankar. Aldrig i lifvet skulle jag till�ta en s�dan mesallians mellan dig och ...

— Men, min lilla solstr�le! Jag har ju inte den minsta k�nsla f�r henne. Om du ville till�ta mig att n�rmare f�rklara ...

— Tack, det �r on�digt! Inte ett ord mer om denna sak! Det vore ju uppr�rande att t�nka sig ... Du sade, att Vajny skulle komma hit — n�r?

— N�gon g�ng i dag. Men g�r mig den tj�nsten att ta saken lugnt och behandla honom varsamt! Han kommer s�kert att l�mna oss full uppr�ttelse, k�rnpojke som han �r i grund och botten.

— Det fins blott en uppr�ttelse, jag kan gilla: att han gifter sig med v�r dotter.

— Han vill nog handla uppriktigt mot henne, men det ges tillf�llen, d� �fverdrifven pliktk�nsla leder till olycka. Hvarf�r f�rbjuder lagen mannen att gifta sig f�re tjugofyra �rs �lder och kvinnan f�re aderton? Naturligtvis af det sk�l, att ungdomens k�nslor skola f� tillf�lle att mogna, s� att de unga icke kasta sig in i obet�nksamma f�rh�llanden, p� hvilka man sedan ej kan r�da bot. Ja, lagen �r bra, tillade �fversten med en djup suck; men i praktiken ...

— Ja, t�nk! inf�ll hans hustru. T�nk, hvilken uppoffring den h�ll p� att kr�fva af dig, om du skulle p� gamla dar ha g�tt och gift dig med en t�s — f�r att r�dda ditt barn! Fadersk�rleken �r i sanning en helig k�nsla, fri fr�n all egennyttig ber�kning!

Samma dag s�nde fru Tiracca till sin bror — en h�gtst�ende �mbetsman i Cuzco — en quipus med bud, att han borde l�ta den f�ngna kvinnan s� snart som m�jligt f�rsvinna fr�n hufvudstaden eller kanske, om m�jligt, f�sta kungens uppm�rksamhet p� henne.

Den svage incan, ytterst k�nslig f�r kvinlig f�gring, vardt eld och l�gor f�rsta g�ngen han s�g henne. Ett par dagar senare blef hon intagen i Cuzcos jungfrukloster, d�r hon skulle f�rberedas till den h�ga �ran att bli upptagen i skaran af konungens medhustrur.

Fru Tiracca andades �ter l�ttare. Det moln, som hotat familjen, skingrades, och den f�rlorade sv�rsonen blef �terupptagen i dess sk�te. Dotterns vackra �gon tycktes bringa den vilsekomne officern p� r�tta v�gar, och han gjorde afb�n. Hvad som dess f�r innan f�refallit f�rs�kte man gl�mma, och br�llopsdagen best�mdes.

Endast �fverste Tiracca till�t sig att d� och d� i enrum draga en stilla suck. Hvad kunde han hj�lpa, att tankarne emellan�t gingo till den unga flicka, som nu f�r honom var ohj�lpligt f�rlorad ...?

Upp �t sierrans klippv�gg norr om Cuzco, d�r nattens sl�ja nu rifvits bort och morgonsolens str�lar f�tt herrav�ldet, l�g peruanernas stora, ber�mda f�stning, upptill begr�nsad af tre j�ttelika vakttorn, hvars erggr�na koppart�ckning gl�nste i solskenet. Den v�ldiga f�stningskomplexen hade, liksom fallet var med alla peruanernas byggnader, uppf�rts med st�rsta omsorg, och l�get p� en klippas kr�n gjorde den ointaglig f�r fiendehand.

Den del af f�stningen, som vette mot staden, utgjordes af en omkring tolfhundra fot l�ng och mycket tjock gr�stensmur; �t andra sidan skyddades den af tv� halfrunda murar af samma l�ngd som den f�rstn�mda. Marken bakom dessa murar l�g s� h�gt, att de utgjorde ett ypperligt br�stv�rn f�r trupperna, medan terr�ngen utikring var brant och otillg�nglig.

Alla gr�stensmurarne voro uppf�rda i rustikstil och p� de fria ytorna syntes grofhuggna stenar, som emellertid hade s� finhuggna kanter, att fogarne mellan likf�rgade block knappt kunde uppt�ckas; h�jden utv�ndigt var intill tjugo fot.

Det inre af f�stningen upptogs af en m�ngd mindre gr�stensbyggnader, som kringsl�to afl�ngt fyrkantiga g�rdar eller ock l�go midt emot hvarandra, s� att en bred g�ng bildades mellan dem. Byggnaderna tj�nstgjorde som f�rr�dskammare f�r h�ren, hvarj�mte de naturligtvis inneh�llo bost�der f�r officerare och soldater.

Det hela byggde upp sig amfiteatraliskt, s� att h�gre liggande byggnader kunde i sin ordning g�ra tj�nst som vallar och v�rn f�r hvad som fanns bakom dem. �fver denna myrstack af byggnader h�jde sig tornen tunga och imponerande, med gluggar och f�nster i flera v�ningar. D�r voro bost�der inredda.

I ett af rummen stodo tv� m�n och blickade ut genom det stora f�nstret, som sk�nkte h�rlig utsikt �fver en vidstr�ckt n�jd. Det var �fverste Tiracca och hans l�rjunge Itos, den unge h�fdingen f�r den senast kufvade stammen. Han hade ett dystert, resigneradt uttryck, d�r han stod och lutade hufvudet i handen, medan blicken var riktad upp�t, mot den molnfria himlen.

Fr�n f�stningens v�stra del tr�ngde till dem taktfast s�ng i v�xlande tempo, beledsagad af hammares tunga slag mot sten. Hundratals arbetare voro d�r sysselsatta med att utvidga och f�rb�ttra f�stningsmuren.

Stenen — ett s�reget slag granit — h�mtades fr�n b�rgen l�ngt borta, d�r den med oerh�rdt 41 t�lamodspr�fvande arbete brutits p� det s�tt, att klipporna sk�rnat genom eld. Den forslades �fver strida forsar och stora klyftor till best�mmelseorten, d�r arbetet med m�jsel och hammare tog vid, tills stenens sidor fingo denna sl�ta yta, i hvars framkallande peruanerna voro m�stare. Som svarta myror p� t�g tedde sig de m�nga tusen m�n, som r�rde sig utmed forv�gen i den tropiska solens gl�d och medels linor sl�pade fram de stora blocken af intill tjugo fots l�ngd. Peruanerna sj�ngo under sitt tunga slit f�r att p� solgudens och incas bud dess fastare bygga landets v�rn.

N�gra lystringsord fr�n en af de med soldater fylda g�rdarne v�ckte pl�tsligt Itos ur hans dr�mmar. Han v�nde sig mot Tiracca, som uppm�rksamt betraktade honom, och sade, i det han tungsint skakade p� hufvudet:

— Du vill l�ra mig att tro p� dina f�ders gud ... T�nker du, att man lika l�tt kan flytta sin tro, som edra soldater drifva en f�ngen stam till nya n�jder! Gif mig d� �tminstone ett tecken p�, att eder gud d�ruppe �r den sanne guden! L�t honom f�rm�rka sitt ansikte, l�t det r�gna eld eller blod �fver marken! Eller ocks� f�rskona mig fr�n din l�ra! Ser du det sn�kl�dda b�rget d�rborta vid synranden? I dalen d�rnere st�r jag, och du d�ruppe. Din r�st ljuder ned till mig, men hur vill du, att jag 42 d�rnere skall s�tta tro till allt hvad du f�rt�ljer om landet p� andra sidan b�rget? Nej, l�t mig sj�lf komma upp p� h�jden och �fvertyga mig om sanningen i dina ord — och jag skall med hela mitt folk falla ned och tillbedja din gud.

— Ditt svar �r tviflarens inkast, genm�lte Tiracca. Det h�ga i v�r trosl�ra �r just det, som g�r den of�rklarlig f�r dig och dina stamfr�nder. V�gen till solguden �r som v�gen till Chimborazzos topp — den �r uppfylld med klippstycken och bottenl�sa svalg. Vill man g� den v�gen, g�ller det att l�ra sig arbeta och f�rsaka.

— I v�rt hemland ans�gs arbetet som ett straff; s� l�rde oss v�ra gudar. Hvarf�r skulle vi, deras utvalda folk, arbeta? De l�to ju tr�dens frukter i �fverfl�d mogna dag efter dag? Gudarne sk�nkte oss v�rt br�d och k�llans klara vatten, och de l�rde oss att till tidsf�rdrif jaga steppernas djur och skogarnes f�glar, ty jagten gaf styrka �t v�ra muskler. Lyckan bodde i v�ra hem; vi hade allt utan vederm�da och togo f�r oss hvad gudarne g�fvo ...

— Var det d�rf�r, afbr�t Tiracca, som ni plundrade v�ra gr�nsbor, slaktade dem framf�r edra afgudabilder? Detta ert handlingss�tt f�rt�rnade solguden, han satte oss r�ttvisans sv�rd i handen, och vi blefvo de starkaste ...

— Ni voro hundra mot en! inf�ll Itos med flammande �gon. Var det f�r att skaffa arbete 43 �t ert folk, som ni nedh�ggo v�ra skogar vid gr�nsen och �ndrade flodernas lopp, s� att de icke l�ngre befruktade v�ra marker?

— Vi ville blott ert eget b�sta, svarade Tiracca; och eng�ng i tiden skola ni f�rst� det.

— Ja, ni ville, f�rst�s, r�dda oss och visa oss v�gen till solguden, hvilket ej kunde ske utan incas hj�lp, fortsatte Itos med sk�lfvande r�st. Den fr�lsningen och den lyckan hade vi aldrig bedt er om. Ni f�lde v�r konung, togo v�rt land och sl�pade oss bort till heml�s �lycka�. Men — utbrast han — i motg�ngen skall min stam l�ra k�nna sin egen kraft. Ni m� drifva oss h�n hvart som h�lst och krossa v�ra gudastoder och tvinga oss att b�ja kn� f�r en fr�mmande gud, men ni skola aldrig sl�cka v�rt hopp att eng�ng f� �terv�nda till v�rt land, v�ra gudar och seder. Det ges mycket mellan tr�dens toppar och flodens yta, som m�nsko�gat ej kan se ... Den gud, som leder v�gens svall mot sjunkande aftonsol, kan ock kasta om b�ljans g�ng mot morgonsolen — v�ra gudar, som l�tit oss f�ras hit, kunna f�ra oss hem igen.

— Ditt folk skall eng�ng �ter draga till sitt land, men det blir d� med v�r tro och v�ra seder. Intet tv�ng skall inplanta dem — vi skola segra genom mildhet, s�ger oss v�r gud.

— Du f�rst�r �nnu icke de syften, som best�mt v�rt handlingss�tt ...

— Jag har sett detsamma f�rr fast under annat namn. N�r en af v�ra kvinnor kl�dde sig till brud, anv�nde hon halfva dagen p� att pynta sig och gick l�nga v�gar f�r att spegla sig i flodens vatten. Utan f�f�nga — intet bj�fs, ingen brudgum och ingen dans! Utan — f�f�nga intet krig!

De hade under samtalet g�tt ut p� f�stningsvallen och kommit till en af de plat�er, hvarifr�n man hade b�sta utsikten �fver Cuzco med omn�jd. Solr�ken hade delvis skingrats, stadens b�gge kanaler bl�nkte som krokiga silfverr�nder, hvilka l�ngre bort, i stadens utkant, fl�to ihop till en bred flod; den b�jde sig i en vid b�ge och f�rsvann bland b�rgen f�r att �ter bli synlig i en ram af skogsdungar och slutligen i smal linie f�rsvinna l�ngt borta vid horisonten.

R�ken fr�n Cuzcos eldh�rdar steg rakt upp i luften i fina strimmor — som r�k ur otaliga kratrar, bildade af m�rka byggen kring g�rdarnes hvita sand. P� de tr�nga gatorna med husfasader af m�rk trachysten, som gaf dem en dyster pr�gel, hvilken ej kunde f�rtagas af solskenet, vimlade det af folk i f�rgrika dr�kter. Bland de l�ga byggnaderna reste sig h�gre, 45 imponerande kvart�r, som dels omg�fvo den stora �ppna platsen i stadens midt, d�r dess flesta gator utmynnade, dels l�go frist�ende, omgifna af murar. Dessa tunga och enformiga byggnadskomplex utan n�mnv�rd arkitektur tillh�rde konungen. De voro bost�der f�r honom och hans talrika familj, kloster f�r soljungfrurna och lokaler f�r de m�ngfaldiga �mbetsv�rk, som f�rvaltningen kr�fde. Inca-adeln hade sina anspr�ksl�sare hus i dessa byggnaders n�rhet, och utkanternas arbetarekvart�r str�ckte sig �nda upp mot n�rgr�nsande kullar och b�rg, p� hvilkas terasser majsen v�xte i jord, som h�mtats fj�rran ifr�n, och d�r konstgjorda vattenbeh�llare speglade det indianska kornets l�nga, fint formade blad och potatisens enkla blommor. Det var enligt s�gnen h�r, som dess frukter f�rst kommo till anv�ndning. Men inne bland b�rgen knogade arbetsmyrorna dag efter dag i solgudens tj�nst ...

Den unge h�fdingen blickade sorgset framf�r sig. Var det s�, han eng�ng skulle �terse sitt eget folk — som tr�lar och slafvinnor p� fr�mmande jord. Han v�nde sig om. �fverallt samma myllrande af rastl�sa arbetare. Deras s�ng b�ljade i fylliga v�gor upp mot f�stningen. Den unge mannen f�rvirrades af detta eko fr�n ett tr�get lif under molnfri himmel — detta var allt s� olikt den tysta halfdagern i hans hemlands 46 skogar. Och d�r nere bl�nkte breda strimmor af guld — dagerns spel p� solt�mplets guldsirade fasad.

Tanken p� Yelva d�k pl�tsligt upp. N�r skulle han �terse henne och under hvilka f�rh�llanden? Skulle hon gl�mma, att hon eng�ng varit hans broders brud? Skulle hon gl�mma det l�fte, hon gifvit vid hans d�d, att h�mnas honom? Skulle den h�dang�ngnes ande f� se henne som incans medhustru, som �dmjuk slafvinna i stoftet f�r den allsv�ldige ...? Tiracca br�t tystnaden.

— Se! sade han och pekade ut �fver n�jden. Se, hur solskenet slagit sin gyllene mantel kring alla dessa tusental! Det gjuter lifsgl�dje i deras sinnen och l�gger s�ngens jubel p� deras l�ppar. F�rs�k att sk�da upp till den str�lande guden! Du skall bl�ndas, ty m�nsko�gat n�r aldrig s� h�gt som till skaparen af all den lycka, du ser ikring dig. Itos, hvad �ro alla dina gudar och bel�ten mot en enda str�le af denna o�ndliga kraft? Du gick i blindhet i dina skogars dunkel utan aning om det ljus, som lyste p� tr�dens kronor men f�rg�fves s�kte bana sig v�g ned till dig. Det var mitt folks uppgift att f�ra ditt eget ut i ljuset. Bed nu honom d�ruppe att taga blindheten fr�n dina �gon — och du skall prisa hans namn.

Tiracca teg och lade handen p� Itos skuldra; de lyssnade b�gge ett �gonblick till s�ngen d�r borta ifr�n.

— Din h�fdings slafvar? fr�gade Itos och beskref med den utstr�ckta handen en b�ge �fver n�jden fr�n �ster till v�ster.

— Hos oss finnas inga slafvar i den bem�rkelse du tar ordet. Men vi �ro alla solgudens tj�nare — det �r ju han, som sk�nker oss v�rt dagliga br�d — och fr�n den h�gste till den l�gste lyda vi under statens myndighet. Staten — det vill s�ga solgudens rike h�r p� jorden — uppfostrar folket genom sin visa lag och sk�nker �t en hvar fria bost�der, husger�d, vapen, mat och dryck — kort sagdt allt hvad vi beh�fva — men fordrar till geng�ld v�ra h�nders arbete, m�ns, kvinnors och barns, hvar och en efter sina krafter. Medan vi nu samtala, �ro m�nnen af din stam sysselsatta med att gr�fva diken och f� l�ra sig �kerbrukets konst. Kvinnorna undervisas i husliga sysslor, s�som matlagning efter g�ngse f�reskrifter, s�mnad, brodering, v�fnad ... Virketyg, m�bler och allt f� de fritt ur statens f�rr�d. Allt fritt och i vederlag arbete — se d�r v�r organisations hemlighet! Den ouppodlade landstr�cka, som ditt folk erh�llit, och �fver hvilken du under en guvern�rs uppsikt skall bli herre, har liksom hela 48 riket delats efter tresystemet. Solguden eger den ena tredjeparten och incan den andra, medan den tredje f�rdelas bland folket, s� att hvarje man erh�ller ett visst stycke b�rdig jord med ytterligare till�gg f�r sin hustru. Han f�r som menig man ha blott en, men m�ste gifta sig, d� han fylt tjugofyra �r — det vill s�ga efter din tidr�kning tjugofyra r�gnperioder efter sin f�delse — liksom kvinnan, d� hon fylt aderton. F�r hvart barn, som f�des, ger staten honom ett nytt stycke jord — f�r gossar dubbelt mot flickor. N�r sonen eng�ng gifter sig, eller om han d�r, �terfaller denna del till staten. Familjen f�rfogar �fver allt, som sk�rdas p� dess jordlott. Till kl�der l�mnar staten kvinnorna ull och bomull allt efter landets luftstreck. Jorden odlas enligt s�rskilda f�reskrifter p� best�mda tider och viss ordning. F�rst sk�tas solgudens egor, d�rn�st den jord, som f�rbeh�llits �t de sjuka och vanf�ra, �t h�ren och administrationen, s� incans egendom och slutligen folkets. En g�ng �fvertagen jord f�r af menige man icke bortbytas eller till�kas. Lamadjur och f�r tillh�ra alla incan. De f�rras ull g�r till magasinen, de senares till jungfruklostren, d�r incans dr�kter och slottens bonader v�fvas.

— Ja, inca och hans sl�kt bekl�da statens h�gsta v�rdigheter. Fyra af hans br�der �ro 49 st�th�llare i landets fyra stora landskap. S� ha vi dem, som f�rvalta de h�gsta och mest ansvarsfulla st�llningarna inom afdelningarna f�r h�ren, magasinen, f�rpl�gningen, vattenledningen, �kerbruket och skogssk�tseln.

Tiracca betraktade ett �gonblick Itos. Fr�gan var naturlig, men i tonen l�g n�got retfullt.

— Incans sl�kt �r stor, svarade han. Det ber�ttas i en gammal quipus, som f�rvaras d�rnere i solt�mplet, att den skall bli talrikare �n himlens stj�rnor. Du ser den stora, ensamt liggande byggnaden med h�ga murar ikring och omgifven af b�ljande �kerf�lt? Det �r solgudens t�mpel ...

— Ja, svarade Tiracca och kv�fde en suck. Hon dv�ljes tills vidare bakom dessa murar j�mte n�ra ett tusental andra unga kvinnor, incans blifvande medhustrur, t�mplets tj�narinnor. De f�rblifva i klostret och uppfostras d�r till tj�nstg�ring vid de stora festerna, eller flyttas de till andra kloster i riket allt efter incans �nskan.

Itos hade ett h�ftigt svar p� sina l�ppar, d� hans uppm�rksamhet pl�tsligt drogs �t annat h�ll, i det Tiracca pekade p� en n�rliggande byggnad med massiva murar, till h�lften inb�ddad i en stor tr�dg�rd. I denna syntes p� en kulle ett talrikt s�llskap af f�rn�ma damer och herrar, hvilkas lysande dr�kter i solljuset bj�rt aftecknade sig mot m�rk granit och dunkelgr�nt l�fv�rk.

— Coya! utbrast Tiracca i v�rdnadsfull, n�stan hviskande ton. Ser du den bl�kl�dda kvinnan under baldakinen, hon som promenerar framf�r de andra?

— Ja, enligt lagen m�ste incan gifta sig med sin n�rmaste kvinliga sl�kting; hon blir hans enda lagliga hustru, och af deras barn blir �ldste sonen tronf�ljare. Denna sommaren �r den femte efter deras br�llop, och �ktenskapet har hittills varit barnl�st. Men nu har solguden h�rt sitt folks b�ner, och i en snar framtid torde landet ha en h�gburen inca att fr�jdas �t. Men — tillade han — l�t oss nu g�! Det �r ej till�tet att spionera i slottets tr�dg�rdar.

De gingo tillbaka samma v�g som de kommit, och snart sutto Tiracca och hans l�rjunge 51 i det stora svala tornrummet, d�r Itos sakta och m�dosamt s�kte s�tta sig in i peruanernas quipus med de hemlighetsfulla knutarne — ett s�tt f�r meddelande, som hittills varit alldeles obekant f�r skogens m�rkhyade son.

Vid ing�ngen till en af de enkla hyddorna i utkanten af Peru sitter en arbetare och blickar framf�r sig. Ett matt, r�dt skimmer tr�nger ut genom d�rren, hvilken �fven tj�nar till f�nster, och belyser ett stycke mark, d�r mannens skugga aftecknar sig.

Byggnaden, som �r uppf�rd af soltorkadt tegel med l�gt, sluttande tak, g�r ett intryck af snygghet och ans. Genom d�rren till ett uthus ser man de enkla �kerbruksredskapen, som st� lutade mot det br�dskrank, bakom hvilket �rets f�rsta sk�rd af majs och potatis �r upplagd. Stallbyggnader finnas ej. H�star och kor �ro hos peruanen ok�nda, och f�ren �ro statsegendom. P� ena gafveln h�nga remsor af charquik�tt — det enda, han f�r �ta och som p� vissa 53 dagar fr�n statens slakterier utdelas till arbetarne och deras familjer.

Peruanen satt och stirrade ut i rymden med likn�jd blick. Han hade gjort sitt dagsv�rf och egde r�tt att hvila ut. Men friheten hade f�r honom ringa eller intet v�rde. Kanske �r det d�rf�r hans ansikte ser s� gammalt ut, fast han �r en fyrtifem �rs man i sin fulla kraft?

Tillvarons evigt enahanda har p� honom tryckt sin st�mpel, liksom p� alla andra af de milliontals kroppsarbetarne i incans v�ldiga rike. Alltid detsamma dag efter dag och �r efter �r, samma slit och sl�p utan m�l och utan m�jlighet att n�gonsin stiga h�gre. Framtidsdr�mmarne voro f�r honom ok�nda — dessa f�rhoppningar, som gjuta friskt blod i bleka �dror, som v�cka ny kraft i slappnade nerver, som egga �relystnad och vilja. Han hade ingenting att f�rlora, men h�ller ingenting att vinna. Det var en �dets ironi, att inbyggarne i ett af v�rldens d� f�r tiden guldrikaste land icke k�nde ens p�nningen och p�nningars v�rde. Den peruanske arbetaren kunde icke �ka sin egendom, icke skaffa sig n�got mera och b�ttre, �n han redan hade. Och egde han all Perus om�tliga rikedom, skulle han ej med den ha kunnat f�rv�rfva sig det minsta stycke jord ut�fver hvad lagen besk�rt honom. Han kunde aldrig blifva n�got annat, �n han var; aldrig vinna st�rre kunskaper, �n han f�tt 54 i arf efter f�derna. Och s� skulle det f�rblifva sl�kte efter sl�kte intill tusende led.

N�gra bekymmer f�r sin utkomst hade han ej, och n�den skulle aldrig klappa p� hans d�rr. Det f�rebyggde staten, som sk�nkte �t honom och hans familj just hvad de beh�fde till lifvets n�dtorft — och samtidigt st�ngde alla v�gar, p� hvilka han kunnat g� fram till st�rre oberoende.

Men en dr�m egde han dock — den fagra dr�mmen om ett lif efter detta, som skulle utg�ra den stora bel�ningen f�r v�l fullgjordt arbete i incans tj�nst. Religionen var hans b�sta tr�st, fast inga pr�ster f�rkunnade den. Deras l�rdomar voro f�rbeh�llna �t de h�gt uppsatta. I folkets hem satt man om kv�llarne kring den flammande elden, och de �ldre ber�ttade f�r de yngre om den store, osynlige guden, Vira Cocha, som skapat v�rlden, och som lika visst en g�ng skulle i sitt sk�te samla allt det goda, medan det onda s�nktes djupt ned i jorden, d�r Cupay, det brottsliga samvetets h�rskare, r�der.

I tron att efter d�den f� l�nen f�r plikttrogen m�da i samh�llets tj�nst s�kte arbetaren kraft att framlefva sin enformiga tillvaro. Han s�kte i denna tro tr�st �fver f�rlusten af sin lille son, som samma dag g�tt in i solens rike. D�r skulle de r�kas lika s�kert, som att de �ter en g�ng skulle f�das till jorden, men d� under ljusare och gladare f�rh�llanden.

Hans anlete hade lifvats af ett svagt leende. Blicken gled l�ngsamt �fver n�jden, tills den h�jdades vid husets �ppna d�rr. D� m�rknade han igen, och handen kn�ts ofrivilligt h�rdare kring skaftet p� den yxa, han h�ll — en yxa med blad af koppar och tenn i denna blandning, som f�rblef peruanernas hemlighet, och som trotsade b�de porfyr och granit.

Man redde sig d�rinne till en enkel sorgefest, ty barnet skulle samma kv�ll begrafvas. Incans h�ga l�ra r�ckte icke till att f�rtaga faderns k�nsla af sorg och saknad. Han skuggade med handen f�r �gonen och s�g upp mot den sjunkande solen. Dess sista str�lar v�fde i violett den skira bro, p� hvilken hans lille pys nu larfvade upp mot sitt nya, skimrande hem ...

Han reste sig l�ngsamt, drog en djup suck, samlade ihop sina v�rktyg och gick in. I halfdunklet flamma n�gra vedtr�d p� spiseln och lysa p� det enkla bohaget: s�ngen, bordet, de klumpiga stolarne utan ryggst�d och hyllorna p� v�ggen — hela inredningen i byggnadens enda, rymliga men ytterst tarfliga rum.

Framf�r spiseln sutto modern och ett par af de n�rmaste fr�nkorna sysselsatta med att kl�da liket, under det n�gra barn om fyra till elfva �r nyfiket s�go p�. Den d�da kroppen var i sittande st�llning, med benen dragna upp under hakan, omvirad med t�cken, som sn�rats fast till 56 ett bylte, och ytterst var den lille svept i ett hemv�fdt, rutigt t�cke.

Fadern �s�g tigande kvinnornas arbete, som f�rsiggick under ljudl�s stillhet. Moderns stora, bruna hand gled emellan�t smekande �fver det �nnu obet�ckta ansiktet med de glansl�st stirrande �gonen; och barnen s�go icke utan afund p� de rara leksaker, som lagts framf�r den d�de gossen och skulle f�lja honom till den sista hvilostaden j�mte liket af en papegoja, hans �lsklingsdjur och b�sta lekkamrat.

F�rberedelserna voro omsider afslutade. Kvinnorna reste sig fr�n sin kn�b�jande st�llning, och husmodern satte den d�de vid bordets ena �nda, hvarefter hon dukade fram en kv�llsvard af br�d, potatis och torkade k�ttremsor samt — h�gtiden till �ra — majsbr�nvin, som var h�ldt i ett stort, gammalt stop.

Anh�riga och g�ster togo plats kring bordet, i hvars midt syntes den blomstersirade skyddsguden — en klumpig tr�figur, f�rest�llande en sittande, m�nsklig gestalt. Framf�r denna bild lades leksakerna och papegojan, att de m�tte bli v�lsignade, innan de skulle f�lja den d�de i grafven.

Man �t under tystnad. De b�sta bitarne lades till den lille gossen och gudabilden. S� reste sig fadern och sade l�gm�ldt, med darrande r�st, i det han grep det fylda stopet och s�g p� sitt d�da barn:

�M�nniskan �r s�som solens str�lar: hvar och en ibland oss har sitt vissa �ndam�l att fylla. �fven du, �lskade son, hade ditt v�rf: att sprida gl�dje i dina f�r�ldrars hem. Fr�n det f�rsta steg, du tog, till det sista var du v�r stolthet och f�r dina syskon en k�rleksfull broder. Ingen jord gaf b�ttre sk�rdar, �n den som gafs oss vid din f�delse, och ingen var l�ttare att pl�ja. Du var ett blomster i v�r tr�dg�rd, solsken i v�rt hem. Nu b�r din v�g upp�t; och ingen stingande kaktus m�ter dig p� din stig, ty ditt hj�rta var of�rd�rfvadt. — Drag d� i frid, k�ra barn, och bed till guden f�r dina f�r�ldrar och syskon! Bed honom, att han v�lsignar v�r jord i samma m�tt som den, han gaf �t dig, och som vi i dag l�mna tillbaka! Bed honom ock, att skilsm�ssan fr�n dig ej m� blifva f�r l�ng! Och nu farv�l och lyckosam f�rd!�

Han satte stopet f�r munnen och drack i djupa drag, de vuxna f�ljde hans exempel, och m�ltiden var slut.

Man reste sig fr�n bordet. Fadern tog sj�lf det d�da barnet i sina armar, de andra en leksak eller en blomma, och man br�t upp.

En smal stig ledde mellan klipporna h�gt upp till de d�das svala och karga hemvist. V�gen gick mellan fj�llv�ggar, som kastade djupa skuggor. Fadern b�rjade sjunga och de �friga st�mde in, medan t�get sakta r�rde sig mot den sista 58 hviloplatsen f�r tusen och �ter tusen peruaner, som sida vid sida, st�ende, sittande eller liggande placerats i naturliga, �fvert�ckta gallerier, genomsusade af den torra b�rgsvinden, som eger en underbart bevarande f�rm�ga, som luftar i likens svepdukar och leker med resterna af de s�rjandes sista g�fvor ...

I en af de sm� dals�nkorna uppe bland klipporna, d�r en fors rann fram och v�xtligheten var rik, stannade det lilla f�ljet. Rundt ikring reste sig b�rg utom �t v�ster, d�r stora landsv�gen till Cuzco gick f�rbi talrika chulpas.[C]

Det var n�ra en af dessa tornbyggnader, peruanen och hans ledsagare gjort halt. Br�d och br�nvin togs fram, och man f�rfriskade sig, innan det bar �stad h�gre upp. Fadern lagade i ordning de sm� facklor, som skulle brukas 59 l�ngre fram p� kv�llen, d� m�rkret inbrutit. Dylika facklor, som utgjordes af ett fn�skartadt �mne, utdelades till hvar och en i t�get, �fven till barnen. Det �ldsta af dem var ifrigt sysselsatt med att gnida tv� tr�stycken mot hvarandra f�r att skaffa eld.

Alla voro s� upptagna af dessa f�rberedelser, att ingen ibland dem lade m�rke till ett ungt par, som l�ngsamt n�rmade sig. Det var kapten Vajny och �fverste Tiraccas dotter, en helt ung, m�rk�gd flicka, kl�dd i bj�rta f�rger. Hon bar i handen en bukett af s�llsynta blommor samt en korg med sm� kakor, dem hon sj�lf bakat; de skulle s�ttas fram f�r en af hennes fr�nder, som d�tt f�r n�gra m�nader sedan, och som hvilade i den familjegrift, vid hvilken peruanen tagit plats med de sina.

Det unga paret hade hunnit till grafd�rren, d� ljudet af deras r�ster v�ckte likt�gets uppm�rksamhet och alla reste sig f�r att v�rdnadsfullt h�lsa de nykomna. Vajny h�lsade flyktigt till svar. Det hvilade �fver honom ett drag af sv�rmod, som stod i skarp motsats till f�stm�ns glada v�sen. D� hon varseblef liket, tog hon ett par blommor och r�ckte dem till modern med n�gra v�nliga ord; �t barnen gaf hon kakor.

D�refter �ppnade hon d�rren och gick in i den stora griftkammaren, som d�rifr�n fick sitt enda ljus, samt var snart ifrigt sysselsatt med 60 att ordna blommorna i nischernas urnor och med att prydligt l�gga upp kakorna framf�r den h�dang�ngna. Vajny hade m�st stanna utanf�r, ty f�rst p� br�llopsdagen egde han r�tt att h�lsa p� hos hennes d�da sl�ktingar. Tanken p� det f�rest�ende br�llopet gaf �t hans dystra ansikte ett m�rkt, oroligt uttryck.

Han gick uppf�r sockelns trappsteg och s�g sig ikring. V�gen till Cuzco slingrade sig tr�dkantad som en gr�n orm mellan b�rgen, doldes h�r och hvar och kom l�ngre fram �ter till synes. Folk i f�rgrika dr�kter r�rde sig p� denna v�g som brokiga fj�rilar. L�ngt borta sk�njdes pl�tsligt ett bl�aktigt, obest�mdt skimmer, ofvan hvilket han s�g n�got bl�nka som guld. Kaptenens skarpa blick f�stes vid denna tindrande glans, som �msom f�rsvann och d�k fram. Han greps af en aning, skuggade med handen f�r �gonen och uppbj�d hela sin synsk�rpa f�r att kunna b�ttre urskilja detta bl�a n�got, som h�jde sig �fver m�ngden. Denna hade n�tt en kr�k af v�gen, och en stenmur hindrade utsikten.

D� stampade Vajny ot�ligt med foten och hoppade ned fr�n sockeln. Han s�g arbetarefamiljen g�ra sig redo att forts�tta den tunga vandringen, betraktade ett �gonblick �fverraskad den d�de gossens fader och gaf honom ett tecken att n�rma sig.

— Du �r tr�dg�rdsm�stare vid jungfruklostret? fr�gade kaptenen och s�g p� den gr�na strimman � arbetarens axel, tecknet p� dennes yrke.

Arbetaren h�lsade och sl�t sig �ter till sitt v�ntande f�lje. Vajny s�g efter den bortt�gande familjen med dess k�ra b�rda. En obest�md k�nsla af leda vid lifvet fick pl�tsligt makt med honom, en k�nsla af djup f�rtviflan, och han suckade tungt.

Allts� ingen af incans sl�kt! D� kunde det blott vara Yelva, som i kv�ll skulle f�ras till honom. �Yelva! Yelva!� mumlade han och fattade med h�nderna om sitt hufvud. �Jag d�re, som trodde mig kunna gl�mma dig!�

Han tog �ter plats p� sockelns �fversta steg och blickade ned �t v�gen, d�r han visste, att den bl�a b�rstolen skulle bli synlig igen.

Han for upp ur sina dr�mmar. Det var f�stm�n, som tr�dt ut ur griften och l�ngsamt n�rmade sig efter att en stund ha forskande betraktat honom.

— Har jag l�tit v�nta p� mig? sporde hon efter att ha skakat ur korgen de kaksmulor, som d�r blifvit kvar.

— Statshemligheter, svarade han med ett tvunget leende. Om jag anat, att du kunnat se ...

— Jag kom h�ndelsevis att blicka ut genom grafd�rren. Men �r det hemligheter, skall jag inte fr�ga ... Det var endast uttrycket i ditt ansikte, som �fverraskade mig.

— Hur s�g jag d� ut? sade han likgiltigt och fortfor att sp�ja ned�t v�gen.

— Som en spegelbild af allt hvad ditt inre g�mmer och som du d�ljer f�r mig ... Vajny! Vajny! Hennes r�st l�t klagande, n�stan f�rtviflad, och hon grep hans hand: Sk�nk mig ditt f�rtroende! Du �r ej l�ngre densamme som f�rr. Ack, jag �r ju n�rmast till att dela dina bekymmer. 63 Vajny! H�ller du mig k�r? �r jag f�r dig detsamma, som jag eng�ng varit?

— Du tviflar p� min k�rlek, inf�ll han tv�rt; eljes skulle du inte s� ofta som du g�r �terkomma till detta �mne.

— F�rl�t! Jag fruktade en g�ng att f�rlora dig ... Det var, d� du drog ut i kriget. Och n�r du �terkom, var det till att b�rja med en annan, som ...

— En annan! afbr�t han — och stirrade oafl�tligt mot den ljusbl� fl�cken, som nu syntes igen, st�rre och med tydliga konturer.

Hennes �gon f�ljde riktningen i hans blick. Den bl�a b�rstolen! ... P� en g�ng f�ll sl�jan fr�n Litkas �gon; hon b�rjade f�rst� ... Hennes drag fingo ett h�rdt och hotfullt uttryck. Hon var f�r mycket kvinna att icke ana, hvem b�rstolen dolde. Ett kort, h�nfullt skratt, och hon reste sig h�ftigt. Han ryckte till, och deras �gon m�ttes.

— F�rl�t mig! bad han med sk�lfvande r�st. Jag �r en d�re, och som en d�re har jag dr�mt och handlat. Det hade varit b�ttre f�r oss b�da, om jag aldrig �terv�ndt fr�n fiendelandet. F�rl�t mig, Litka! Han grep efter hennes hand, som hon drog undan. Du vet ej — fortsatte han — hur f�ga jag �r v�rd din k�rlek, hvad allt jag f�rbrutit mot dig ...

— Jag litade eng�ng p� dig, sade hon omsider efter att f�rg�fves ha bjudit till att beherska sin v�ldsamma sinnesr�relse, och du egde mitt fulla f�rtroende. Det var, innan du drog ut. Jag trodde d�, att den man, jag kallade min, hade en incas�ttlings h�g; men du gl�mde mig d�rute — f�r en slafvinna, ty annat blir hon ej, om ocks� incan ger henne en plats vid sin sida. D� du trodde dig ha f�r alltid f�rlorat henne, �terv�nde du till min faders tr�skel och bad om f�rl�telse. Jag bj�d dig stiga in, ty jag �lskade dig trots all sorg, du v�llat. Hvad du i dag sagt bekr�ftar blott en misstanke, som dock aldrig blifvit kv�fd, hur g�rna jag velat ... Fr�n detta �gonblick �r jag fri. M� de band brista, som �det knutit emellan oss tv�! Jag �fverantvardar dig �t de l�nkar, ur hvilka jag ej har lyckats att g�ra dig fri. Om �tta dagar fyller jag aderton �r, och lagen bjuder mig att innan dess ha valt en brudgum; i annat fall skall �fverheten v�lja f�r mig. Jag fogar mig villigt — det �r r�ttvist straff f�r min blinda svaghet. Men jag blir h�mnad. Solens syster [D] och k�rleksgudinnan,[E] vid hvars bild du svurit mig trohet, skola ej l�ta dig g� ostraffad. Deras glans skall tr�nga till ditt inres m�rkaste skrymslen, och du skall aldrig kunna gl�mma den kvinna, hvars framtid du �delagt.

Hon slet ifr�n sitt br�st den bukett af liljor — k�rlekens symbol — som han samma dag sk�nkt henne, kastade den till hans f�tter och skyndade bort mellan grafvarne utan att v�nda sig om mot den uppr�rde krigaren.

Det var med en k�nsla af sorg men ock af l�ttnad, Vajny s�g henne f�rsvinna. Han drog n�gra djupa andetag, str�k sig �fver pannan, tog upp de blommor, hon kastat, och plockade s�nder dem, medan han stirrade h�n mot staden.

�fven han egde nu sin frihet. Men huru l�nge? Han hade n�tt ett efterl�ngtadt m�l — men han nalkades med stora steg den �lder — tjugofyra �r — d� han m�ste anm�la sig f�r att f� en hustru. Det g�lde allts� att v�l bruka tiden, njutningens korta tid, att icke se tillbaka utan hoppfullt fram�t mot henne, som beherskade hans hela varelse — fast hon kanske ej skulle ha k�nt igen honom, ifall de nu r�kats!

Ja, han var fri och skulle begagna sig af den gyllene friheten, kosta hvad det ville. Utan henne egde lifvet f�r honom intet v�rde. Han borde f�r l�nge sedan ha gjort detta klart f�r sig och icke ha invaggat sig i den illusionen, att han skulle kunna b�ja tankar och h�g till en annan, som han nog hyst v�nskap f�r, men aldrig k�rlek.

Men ... denna kvinna, som uppt�ndt hans f�rt�rande lidelse, var ju redan d�md att �ppna 66 sin famn f�r hans konung, att upptagas i kretsen af de sk�na t�rnor, hvilkas m�l i lifvet det skulle vara att f�rljufva tillvaron f�r solens son. Och mot denne dj�rfdes han resa sig! Han, den edsvurne unders�ten, ville v�ga en dust p� lif och d�d med den v�ldige — f�r en kvinnas skull! Ja, f�r hennes, som vid blotta tanken kom hans kropp att sk�lfva och hans �gon att t�ras! Strid skulle det bli — en f�jd till sista blodsdroppen! Och s� ... raka v�gen upp till solens hem!

Han brast ut i ett skallande skratt och sparkade h�ftigt undan blommorna — s� mycket aktade han �ra och framtid!

Han r�tade upp sig i sin fulla l�ngd, och hans �gon flammade, d� han med s�ker h�llning och fasta steg n�rmade sig den bl�a baldakinen, som bars af kungliga b�rare, och som f�r m�ngdens blickar dolde henne, som bar hans l�ngtans namn.

Den f�res af nordanvindens kyliga fl�kt fr�n de sn�kl�dda bergen, smyger sig l�ngs dalen, sv�fvar in i skogen, der den silar sig in mellan l�fverket och b�jer i aftonens bl�aktiga skymning blommornas st�nglar, hvilkas doft den f�rer med sig, innan den bringar svalka �t sagorikets kung, som d�r inne under palmernas skugga l�ter blicken f�lja springbrunnens kaskader, hvilkas �fversta droppar gl�nsa som stora, tunga t�rar h�gt uppe i den molnfria luften.

Han �r enkelt kl�dd, d� han njuter sitt dolce far niente, bekv�mt utstr�ckt p� en i dyrbart tr� utskuren b�nk, med mjuka mattor belagd, som st�r vid ena sidan af den �ppna verandan framf�r palatset.

Byggnaden �r ej h�g men temligen vidstr�ckt, murarne �ro marmorhvita, taket platt, och under detsamma l�per en bred fris af �kta guld. De f�nsterl�sa fasaderna �ro endast sparsamt f�rsedda med d�rrar. Enstaka nischer h�r och der bryta den sl�ta marmorytan.

Fasadernas enformighet st�r i sk�rande kontrast till den rektangul�ra yta, de begr�nsa och som �r anordnad till en tr�dg�rd, der allt hvad Peru eger af v�xter och blommor �r representeradt.

I denna tr�dg�rd — en kilometer fr�n Cuzco — omgifven af yppiga palmer och blommor, der olika blommor t�fla med hvarandra i f�rgrikedom och doft — tillbringar kungen sina hvilodagar i tillbakadragen ensamhet, skild fr�n hufvudstadens bullrande lif, och njuter smekdagarna med en eller annan nyvald hustru ...

Endast springbrunnens sorlande ljud, l�fvets sakta sus eller qvittret af en s�ngfogels aftons�ng bryter stillheten. Konungen har rest sig, han f�r en gyllene b�gare, fylld med en svalkande dryck, till sina l�ppar och t�mmer den i l�ngsamma drag ... g�r ned ett par trappsteg till tr�dg�rden och l�ngs med en af de smala, med gyllene sand bestr�dda g�ngarna, 69 �fver hvilka l�ftr�dens hvalf h�nger djupt ned, bredande �fver tr�dg�rden ett dunkelgr�nt, mystiskt skimmer, afbrutet endast af aftonsolens milda str�lar, som h�r och hvar tr�nga genom l�fverket och bringa sandens fina guldkorn att glimma med f�r�kad glans.

Upp f�r tr�dens stammar slingra sig v�xter med purpurf�rgade blommor, som uts�nda en aromatisk doft; och mellan dessa v�xter h�nga i klungor olikformade blommor, or�rliga i vindens sus men med ett egendomligt skimmer.

De finnas �fverallt: p� de �ppna planteringarna, i tr�dens l�f, mellan blommor och st�nglar, kring tr�dens stammar — dessa egendomliga blommor, utan doft, silfvergl�nsande eller matt guldf�rgade. De gifva �t tr�dg�rden dess s�regna karakt�r.

Det �r konstgjorda blommor af silfver och guld, gjorda af Cuzcos skickligaste metallarbetare. De slingra sig med sina fina silfvergl�nsande blad och f�rgyllda blommor och st�nglar in mellan grenarna och skina der i matt silfverglans likt stjernor, som spegla sig i hafvet.

P� de dunkelgr�na gr�smattorna, som h�r och der bilda sm� �ppningar i tr�dg�rden, st� flockar af Vicunaf�r stela och or�rliga, bevakade af en herde, som sitter p� en sten ifrigt sysselsatt med att sk�ra en fl�jt af en tr�dgren.

Kring en af marmorbass�ngerna, till hvilka 70 vattnet ledes genom silfverr�r fr�n bergen, gl�nsa i �kta f�rgyllning imitationer af indiansk s�d, vackert formade h�ga str�n med kl�ngande ax och fina spetsiga blad, mellan hvilka naturliga vattenliljor och neckrosor gunga p� det klara, kyliga vattnet ...

Men inne mellan gr�s och str� gl�nsa spindeln�t af silfver uthamradt i fina tr�dar. Daggens droppar skimra i n�ten och spindeln sitter or�rlig som en stor, r�d, bl�nkande rubin.

Der hvilar sagost�mning �fver kungens tr�dg�rd, �fver hvilken aftonsolens sista bortd�ende skimmer kastar sina reflexer och l�ter metallernas gl�nsande ytor glittra i obeskriflig f�rgprakt, tillsammans med blommornas, marmorns och vattnets trolska f�rgspel. F�glarna qvittra sitt godnatt till den bortd�ende dagen, accompagnerade af springbrunnarnas sorlande ljud, l�fvets hviskande sus. Och blommornas balsamiska doft berusar och jagar tankarna in i fantastiska dr�mmar, hvilka dr�mmas med �ppna �gon, under det hvarje nerv njuter i detta paradis af rikedom, natur och poesi ...

Ett sakta ljud h�res af en tung porti�re, som drages �t sidan fr�n ing�ngen till tr�dg�rden — och en kvinna, med ett par m�rka, �ngsliga, f�rv�nade �gon och h�ghv�lfd barm, hvars ungdomligt sk�na form den l�tta kl�dningen ej f�rm�r d�lja, g�r tvekande ett par steg fram och 71 stannar �terigen med ett f�rvirradt, �fverraskadt uttryck.

Det m�rka, gl�nsande h�ret �r i nacken uppbundet i en knut, fasth�llen af ett dyrbart smycke i form af en orm, inb�ddad i �dla stenar och perlor.

Kl�dningen utg�res endast af en dyrbar, i regnb�gsf�rger v�fd mantel, utsydd med perlor och silfvertr�d, draperad kring kroppen, hvars minsta r�relse framkallar olika, fina schatteringar och f�rgnyanser.

Kl�dningen sammanh�lles �fver venstra skuldran af en l�ng n�l, hvars hufvud f�rest�ller solgudens bild. N�r n�len urtages, sjunker kl�dningen — det enda som skyddar kroppen — till jorden.

Armarne �ro nakna upp till axeln, utan smycken eller ringar, f�tterna �ro if�rda sandaler, som fasth�llas medels fina remmar, virade kring benen upp till kn�t.

F�r den unga kvinnan gestalta sig omgifningarna som en dr�m, i hvilken ovilkorligen minnen fr�n hemlandet sv�fva f�rbi.

Hon �r ett naturbarn, r�fvad l�ngt bort ifr�n och dotter till en h�fding, hvars rike legat g�mdt djupt inne i urskogens m�rker — ett rike utan civilisation och endast bygdt p� ned�rfda traditioner, hvilkas enkla stadganden g�fvo den d�dlige r�tt, som egde styrkans g�fva, denna heliga sk�nk af gudarne, hvilka till tackoffer 72 fordra rykande menniskoblod framf�r rikets talrika altare.

Fr�n detta rike — ett bloddrypande rike — hade hon af f�rt�rnade gudar f�rts till ett land, hvars kung genom sitt maktspr�k skilt henne fr�n den stam hon tillh�rde f�r att, som hon trodde, viga henne till ett offer �t en obekant gud.

Med hat och trots hade hon v�pnat sig: tanken p� hennes d�de fader och minnet af de anf�rvandter, som offrat sitt blod, v�ntande intill det sista p� hjelp fr�n hemlandets gudar, hade ingifvit henne ett mod, som lyste ur de blixtrande �gonen och utbredde �fver henne en blandning af v�rnadsfull f�gring och stolt sjelfk�nsla.

Men dagarna hade g�tt till hvila, den ena efter den andra. Det stora �gonblick, som hon i b�rjan hvarje stund v�ntat p� och l�ngtat efter, syntes glida l�ngre och l�ngre bort. Ingen prest kom att hemta henne f�r att offra den ungdom, som endast l�ngtade efter att bringa det enda hon egde, sig sjelf, som ett sista f�rtviflans f�rsoningsoffer till de f�rt�rnade gudarne, p� fr�mmande gudars altare.

Det f�rsta m�tet med incan kom i hennes tankar; hon s�g �nnu icke blicken fr�n hans djupa, forskande �gon — en blick, som hon besvarat p� ett s�tt, som eggat den stolte konungen att fatta det �desdigra beslut, hvarigenom hon d�mdes att en g�ng sk�nka sig sjelf �t honom 73 — en f�rnedring, som i b�rjan bragt henne i ett tillst�nd af raseri och f�rtviflan.

Jungfruklostrets portar hade tillslutits bakom henne. Derinne skulle hon uppfostras och l�ra sig den stora menskliga konsten att f�rsaka och underkasta sig sitt �de med tacksam resignation. Men hon hade fr�n b�rjan v�pnat sig med trots och hat — det lyste ur hennes �gon och genom nerver och fibrer darrade detta allt f�rt�rande hat, som endast lurade p� h�md. Med dylika k�nslor blef hon innest�ngd i en byggnad, der allt andades frid och harmoni.

De lugna, svala rum, i hvilka hundratals unga, friska och vackra kvinnor — incans sl�gtingar — arbetade vid v�fstolar eller vid dyrbara broderiarbeten och hvarifr�n s�ngen tonade ut i de med tropikernas fagraste v�xter planterade tr�dg�rdarne, satte hennes k�nslor p� ett h�rdt prof.

Allt andades frid och harmoni d�rinne — lugna och ost�rda gledo dagarne fram�t. Hennes till en b�rjan hatfulla blickar besvarades med v�nlighet och godhet. Det var, som om allt sammansvurit sig emot henne f�r att genom lugn och v�nlighet tillintetg�ra det, som hos henne f�dde hat och vrede. Hennes upphetsade sinne och den sp�nning, i hvilken hon lefde, g�fvo efterhand, ehuru mot hennes vilja, vika f�r lugnare, ja blidare k�nslor, och ett vaknande 74 intresse f�r omgifningarna gjorde sig mer och mer g�llande.

Det mjuka och veka i de peruanska kvinnornas karakt�r, det hjertevinnande s�tt, som s�rskildt var till finnandes hos de �ldre, f�rest�ndarinnorna i klostret — �rev�rdiga och erfarna matronor, som hade hvar sin afdelning af unga incad�ttrar, blifvande medhustrur till Incan, under sin v�rd — t�mjde efter hand den unga kvinnans trots och f�rlamade hennes motst�ndsf�rm�ga.

Och dertill kom denna djupa, k�nsliga religion med sina vackra ceremonier f�r den store guden och hans st�llf�retr�dare p� jorden ...

Hon besegrades af all denna tillgifvenhet och godhet, detta veka, mjuka och f�rtr�stansfulla lif, det andaktsfulla lugnet ikring henne ...

Solen, den gyllene solens str�lar bredde sitt skimmer omkring henne, bl�ndade henne med sitt ljushaf och tystade de hatets r�ster, som opponerade sig i hennes inre medan hemlandets gudabilder och blodiga minnen veko bort och gl�mdes.

Behofvet f�r henne af en religion, en gudomlighet, till hvilken hon kunde h�ngifva sig i b�n och bikta sina innersta k�nslor, gjorde att hon i sina tankar skapade ett gudomsv�sende, hvilket hon omedvetet gaf mensklig skepnad och f�rl�nade Incas anletsdrag. I solens ljus s�g 75 hon hans bild tr�da fram, i skymning och m�rker; ja, hvarje g�ng hon b�jde kn� framf�r solgudens bel�te i ett af kapellen, var det, som tillb�de hon honom, hvars ansigtsuttryck en g�ng uppfyllt henne med fruktan, men som nu hos henne v�ckte en of�rklarlig l�ngtan. Hon ans�g sig som en varelse, hvars �de, af ok�nda makter best�mdt, var att uppfylla en hemlighetsfull mission, p� hvilken resterna af hennes hemlands stam byggde sina sista f�rhoppningar.

N�r Inca, den ende manlige varelse som egde tilltr�de till klostret, ibland infann sig, flydde hon som ett skr�mdt villebr�d l�ngt in i tr�dg�rdens m�rkaste g�ngar, der hon kunde sjunka ned p� en b�nk, med hjertat klappande af �ngest — och f�rv�ntan.

Men ehuru hon s�lunda undvek honom, hade han ej gl�mt bort henne. En dag, kort f�re Raymisfesten, kom ett budskap, s�ndt till en af f�rest�ndarinnorna, som meddelade henne den stora lycka, som v�ntade henne, att hon samma dag skulle blifva Incas brud.

Af festligt smyckade systrar blef hon hemtad till badet, beredt af heligt vatten fr�n solgudens tempel och f�rsatt med v�lluktande �rter.

Derefter blef hon f�rd till ett af kapellen, der hon framf�r solgudens bel�te blef invigd �t hans son och fick afl�gga hustrul�ftet till Inca.

En b�gare med vin r�cktes henne; under 76 s�ng och musikens toner fick hon t�mma den, hvarefter hon vid en festm�ltid tog farv�l af sina kamrater. En g�ng v�l utkommen fr�n klostret, kunde hon aldrig �terv�nda. Hennes framtid blefve, efter det hon tillh�rt Inca, en medhustrus undang�mda st�llning i en af de Inca tillh�riga, slottsliknande byggnader, som l�go spridda rundt ikring i landet, och hvilkas innev�nare sysselsatte sig med att v�fva och brodera till Incas hof, framlefvande sin tid bakom skyddande murar, utest�ngda fr�n verlden och dess bullrande lif.

Vinet berusade henne, som i en dr�m mindes hon afskedet fr�n sina �lsklingsplatser i den stora tr�dg�rden, instigandet i b�rstolen, det �mma, k�rleksfulla afskedet med systrarne och hennes moder f�rest�ndarinnan. Hon s�g gardinerna dragas f�r, k�nde sig upplyftad p� starka armar och sedan buren, fast och lugnt, h�n mot ett ok�ndt m�l, medan b�rstolens gungande r�relser l�to den nedg�ende solens str�lar teckna en upp- och nedg�ende skugga p� dess ena i ljusbl�tt kl�dda sida — en stigande och fallande skugga, som erinrade henne om �dets mystiska vexlingar.

V�gen bar uppf�r, in mellan bergen, skuggorna blefvo l�nga, solljuset f�rsvann ...

B�rstolens enformiga gungande r�relse f�rsatte henne i ett dr�mmande tillst�nd; hon lutade 77 sig tillbaka mot de mjuka kuddarne och f�rsj�nk i en dvalliknande halfslummer, dr�mmande sig tillbaka till hemmet, det s� innerligt �lskade hemmet ...

En stark manlig st�mma sj�ng n�gra strofer. Det var en af hennes hemlands s�nger. Ekot kastade s�ngen tillbaka fr�n bergen, hon h�rde den till h�ger och venster, den v�llde i st�mningsfulla toner mot henne; det tycktes henne, som om en m�ktig h�rskara af krigare sj�ng s�nger, som prisade hemlandet och dess skogar ...

Var det en dr�m — en inbillning af hennes uppjagade fantasi? Ovilkorligen sk�t hon den ljusbl� gardinen �t sidan och blickade ut.

Hon s�g upp ... p� ett klippkr�n stod en manlig skepnad och vinkade. Solen kastade sitt skimmer �fver honom, hans dr�kt lyste i guld — endast ett �gonblick, och hon hade hunnit tillvinka honom en tacksam helsning. V�gen gjorde en kr�kning, och han f�rsvann f�r hennes blickar. Men s�ngen f�ljde henne, och gestalten stod klar f�r hennes inre �ga: nu kom hon ih�g honom och dermed de outpl�nliga minnena fr�n det �gonblick, d� hennes utkorade brudgum d�dades p� ett kommandorop 78 af — s�ngaren, en peruansk officer. I samma �gonblick br�ts den f�rtrollning, hvari hon lefvat i soljungfrurnas kloster, hon var �ter sig sjelf, hatet och h�mdlustan flammade upp med f�rnyad styrka.

Den hvita sanden knastrade under hennes f�tter. Hennes blick f�ste sig i b�rjan icke vid n�got s�rskildt f�rem�l, hon endast stirrade med kvinlig nyfikenhet och f�rv�ning ut �fver aftonskymningens st�mningsfulla blandning af f�rger, medan hon i l�ngsamma drag inandades luftens balsamiska doft.

Pl�tsligt spratt hon till. I en af g�ngarne fick hon syn p� en manlig gestalt, som l�ngsamt n�rmade sig henne.

Inca hade bytt om dr�kt. En veckrik tunica, rikt broderad och �fvers�llad med perlor, f�rl�nade honom ett kungligt utseende.

Deras �gon m�ttes. Ovilkorligen s�nkte hon sitt hufvud; det l�g �fver honom s� mycken majest�tisk v�rdighet och ett s� imponerande lugn, att hon till en b�rjan stod villr�dig.

�V�lkommen Yelva! v�lkommen som min brud i detta hem! Se, solens str�lar ha lemnat mitt rike f�r idag och skymningen faller derute, 79 men h�r i din n�rhet ser jag i dina �gon ett �tersken af solens glans, som g�r qv�llen ljus och hjertat gladt. Ack, dessa �gon, dessa �gon, hvad jag beundrar dem! Och denna blick tillh�r nu endast mig!� Han fattade hennes hand. — �Nej, sl� icke �gat ned, kom, frukta icke� — fortfor han hastigt, d� han k�nde, hur hennes hand darrade i hans — �det �r ej Inca, som talar till dig, utan din v�n, din f�rtrogne, som l�ngtar efter att hos dig f� gl�mma bort lifvets bekymmer och strider.

Vi skola ej offra till solens gud, mitt hem �r h�r gl�djens och fridens ... kom!�

Han drog henne in under l�fhvalfvet i en bers�, dit de svaga ljusstr�larne endast sparsamt banade sig v�g och spridde ett mystiskt skimmer �fver de purpurf�rgade drycker, som i silfver- och guldkannor voro placerade p� ett bord. Inca fyllde en pokal med den skummande drycken.

�Drick, Yelva, drick, och fortare �n tankens flykt skall din fruktan f�rsvinna och mina k�nslor finna genklang i ditt hjerta! Denna dryck f�rjagar allt sv�rmod. Din sk�l, Yelva!�

Han f�rde b�garen till sina l�ppar och lemnade henne den sedan, men hon st�llde b�garen or�rd p� bordet.

Inca betraktade henne ett �gonblick med en blandning af f�rv�ning och beundran. Han bj�d henne med en handr�relse att taga plats 80 bredvid sig, men hon f�rblef st�ende vid ing�ngen till t�ltet. Hennes figur med den rikt draperade kl�dningen aftecknade sig skarpt mot det matta dagsljuset derute.

�Hvarf�r denna tystnad — s�g, huru skall jag f� gl�den att lysa i dina �gon?� Du svarar ej! V�gen till din och din stams lycka g�r ju endast �fver dig sjelf nu, gl�m icke detta, barn. Men derp� var du ju beredd, d� du satte foten innanf�r min tr�skel. Ser du ej att jag har dig k�r — hvad beg�r du mera?�

�Visste du, hur brinnande mina k�nslor �ro f�r dig�, hviskade han; �ack, v�lsignad vare solen f�r den dagen, hon s�nde dig till mig!�

Inca tystnade och betraktade den darrande kvinnan med ett fr�gande uttryck, liksom v�ntade han svar.

Efter n�gra �gonblick fattade han med b�da h�nder hennes hufvud, smekte hennes h�r och v�nde det nedb�jda hufvudet upp mot sig och blickade in i ett par �gon, hvilkas uttryck kom honom att tv�rt draga sina h�nder tillbaka.

�Det var ej svaret p� min fr�ga, som jag l�ste i din blick. Ja, du har blifvit en annan, sedan jag sist s�g dig i klostrets tr�dg�rd f�rskr�md flykta f�r mig. Hvad har h�ndt! Svara 81 mig� — upprepade han h�ftigt — �hvad d�ljer sig bakom detta besynnerliga uttryck i dina �gon?

�Det var min tankes dr�m�, svarade hon. �I alla dessa n�tter och dagar har jag bedt och l�ngtat efter det �gonblick, d� min b�n skulle blifva h�rd af mitt hemlands gud ...� De sista orden f�rlorade sig i en sakta hviskning.

�Du har l�ngtat efter mig, barn. S�ledes var det l�ngtan efter mig, som gaf dina �gon detta uttryck, lika egendomligt som du sjelf. —� Han drog henne n�rmare intill sig och fortfor: �s�g det �nnu en g�ng, att du l�ngtat efter mig!�

Inca hade slutit �gonen; han s�g ej det obeskrifliga uttrycket i den unga kvinnans �gon, i detsamma hennes ena hand med en krampaktig r�relse grep kring hufvudet p� den stora n�l, som sammanh�ll hennes kl�dning vid skuldran — det enda vapen hon egde.

Inca gjorde en r�relse, hennes hand sj�nk ned och ansigtet fick igen sitt uttryck af �terh�llen lidelse.

�Jag �nskade f� s�ga dig de tankar, som jag f�rg�fves s�kt tolka, men f�rst i dag erfarit hela sm�rtan af. Det �r ett svalg mellan oss, Inca, djupare �n det bottenl�sa djupet i v�ra floder, bredare �n det afst�nd som skiljer mig fr�n mitt hem — ett svalg, som du ej kan fylla, trots din storhet och makt. Jag �r dig s� n�ra och �nd� s� o�ndligt l�ngt borta fr�n dig. Min kropp har �det lemnat i dina h�nder, men det finnes i min sj�l icke en enda k�nsla, som icke �r fr�mmande f�r dig. Med v�ld har du slitit mig fr�n de mina och st�ngt mig inne bland menniskor, som talat och sjungit ditt lof i mina �ron. Du har tvingat din bild in i mitt hjerta, du har f�rtrollat mig, bringat mig att gl�mma allt — utom din bild. Ja, jag har �lskat dig — en qvinnas f�rtviflade k�rlek till sitt hemlands f�rtryckare. Jag har hatat och fruktat dig liksom den gud, hvars son du �r. Jag har tviflat, och ur mina tvifvel f�ddes en l�ngtan efter dig, — den ende som egde makten att hjelpa och tr�sta. Men f�rtrollningen �r borta, mitt hemlands s�nger ha i dag ljudit f�r mina �ron och med dem har min l�ngtan efter friheten f�tt nytt lif. F�r friheten vill jag offra allt, till och med mig sjelf. Friheten, friheten — gif oss den 83 tillbaka, Inca, och ditt namn skall varda v�lsignadt af oss alla.�

Yelva tystnade; hon stod framf�r honom med b�ljande barm och blixtrande �gon, medan m�nskenet spelade p� den f�rgrika kl�dningen.

Incas ansigte hade i b�rjan f�rm�rkats, men, efter hand som hon talade, fick det ett mildt och beundrande uttryck.

�Hvad du �r vacker, Yelva�, br�t han omsider tystnaden. �S�, just s� tycker jag om dig! Dina k�nslor �ro �kta, liksom din l�ngtan till ditt hemland. Det �r musik i din r�st; den p�minner mig om dessa of�rklarliga toner, som jag en g�ng h�rt i urskogens m�rker, d�mpade, vemodsfulla, lockande toner ...�

�Sjung f�r mig ditt hemlands s�nger, Yelva, och f�r mig in i den verld, i hvilken du lefvat. L�t mig f� f�lja dig; jag skall bygga en bro �fver det svalg, som du anser finnas mellan oss — jag bygger den af alla de k�nslor jag eger f�r dig och jag skall n� �fver till dig! Sjung, �lskade, sjung ditt hemlands s�nger ... sjung om din f�rlorade frihet och l�t mig f� f�lja dig p� din flykt l�ngt bort fr�n mitt gyllene f�ngelse!�

Inca gled tillbaka mot hvilob�nkens hyende — han tillsl�t �gonen, medan han beh�ll hennes hand i sin.

�B�rja, Yelva, sjung ...� Han log. — �Hvad din hand darrar, barn� — han f�rde hennes hand smekande upp till sitt ansigte och lade den �fver sina �gon.

Yelva b�rjade sjunga, sakta, d�mpadt och med melodisk r�st: det var samma s�ng som hon h�rt p� v�gen. Hennes andra hand var �ter fast pressad kring n�lens hufvud, medan hennes �gon voro f�sta p� Incas breda br�st, som skarpt belystes af m�nskenet. Handen kn�t sig fastare och fastare kring solgudens bild. Men hennes r�st darrade icke; lugnt och i vaggande toner sj�ng hon hemlandets enkla s�ng, prisande skogen och dess sk�nhet.

Derute sorlade tr�dg�rdens sm� b�ckar mellan tufvor och gr�s sakta och med d�mpad hviskning, ackompagnerade af springbrunnens enformiga plaskande. Nattens h�fding — hennes stams namn p� m�nen — kastade sitt glittrande silfverst�nk in mellan l�fverket vid ing�ngen till den half�ppna bers�n, medan fosforskimrande insekter gl�nste likt eldgnistor i tr�dens och blommornas skugga.

Lustg�rden var f�rsvunnen med sin f�r henne fr�mmande och obegripliga lyx, hon k�nde sig flyttad till hemmets trakter under urskogens tr�d, sjungande sina visor vid hemmets h�rd.

Naturens st�mning mildrade stormen i hennes 85 inre; hon k�nde hur Inca �mt smekte den hand, som hvilade i hans. Han l�g i m�nljuset med slutna �gon, med ett lugnt och fridfullt uttryck i det m�rka anletet.

Hur l�tt och fort kunde hon ej nu fullf�lja sin h�md, hennes s�kra hand skulle utan att darra borra n�len i hans br�st! Nu var �gonblicket inne! S�, som han satt der i skuggan, skulle han ej i tid ana hennes afsigter.

Men hennes hand gled �ter tillbaka fr�n n�len och sj�nk ned i sk�tet. Det var Incas k�nslor f�r henne, som efter hand �fvervann hennes eget h�mdbeg�r. Hon hade f�rut tvingat sig att t�nka detta m�te med honom helt annorlunda — en triumferande kung som beg�rde henne med den starkares r�tt — en strid med honom, hvari hela hennes styrka skulle st�llas p� prof och i hvilken hon skulle f�rs�ka att h�mnas; och i st�llet m�ter hon en man, nedstigen fr�n sin upph�jda st�llning, hvilken lugnt och f�rtroendefullt lemnar sig sjelf och sitt �de p� n�gra �gonblick i hennes h�nder i en l�fkl�dd bers�. — — — Och �terigen gledo tankarne, — medan hon alltjemt sj�ng — tillbaka till klostret, der hon kn�fallit f�r solens bild, t�nkande och dr�mmande om solens son. Och minnet af den l�ra, de s�kt inpr�nta hos henne derinne, d�k fram ... �Genom det goda skall det onda besegras ...�

S� stannade hon pl�tsligt midt i en strof. En skugga bredde sig �fver Incas m�nbelysta kropp. Knarrande steg h�rdes utifr�n vid ing�ngen till bers�n; Inca for h�ftigt upp och gick ett par steg mot utg�ngen, men stannade pl�tsligt med ett �fverraskadt utseende: det var en af Coyas (drottningens) chaquis, som stod framf�r honom med fl�mtande andedr�gt. I den upplyfta handen h�ll han en liten af guld arbetad barnfigur, som m�nskenet skarpt belyste; figuren hade en r�d tr�dfrans virad kring pannan.

Kungen utbrast i ett jubelrop; signalen var gifven; inom ett �gonblick var tr�dg�rden uppfylld af slottets personal, som fr�n slottsd�rrarne endast v�ntat p� detta tecken.

Den nyss s� tysta parken genlj�d nu af r�ster, medan g�ngarnas sand knarrade af ifrigt om hvarandra springande menniskor, som alla talade om den stora h�ndelsen: Coya, kungens syster, hade sk�nkt riket en tronarfvinge. Solen hade f�tt en ny st�llf�retr�dare p� jorden. —

Inca stod en stund vid ing�ngen till bers�n; hans h�gsta och innerligaste �nskan hade g�tt i fullbordan; han k�nde en o�ndlig tacksamhet mot guden, som sk�nkt honom barnet, och mot henne, som efter flera �rs barnl�st �ktenskap gifvit honom den f�rste och ende r�ttm�tige arfvingen till riket.

Han slog ut med handen och helsade en 87 h�grest, i l�ng kappa insvept �ldring, som stod i hans n�rhet.

Den gamle n�rmade sig; det var �fverstepresten f�r Cuzco, som kommit f�r att lyck�nska Inca till den nyf�dde. Bakom honom stod ett flertal prester, som vid f�rsta bud genast ilat till kungens bostad f�r att framf�ra sina lyck�nskningar.

�fverstepresten bugade sig f�r Inca: �Prisad vare solen f�r den lycka, hon sk�nkt dig, konung, en v�lsignelse f�r landet och dess framtid. Jag har kommit till dig f�r att framf�ra min och presterskapets lyck�nskan och p� samma g�ng enligt lagen fr�ga dig, hvad du vill offra p� Raymisdagen till den, som sk�nkt dig denna lycka?�

�fverstepresten bugade sig, och med en undertryckt suck ilade konungen f�rbi de v�rdnadsfullt helsande presterna h�n mot slottet, f�r att s� fort som m�jligt l�ta f�ra sig till Cuzco och der taga sin nyf�dde son i besk�dande.

Hela det vidstr�ckta riket sp�kte sig till den f�rest�ende h�gtidsfesten, som skulle vara i tre dagar och n�tter och b�rja den morgonstund, d� solen n�tt s�dra �ndpunkten af sin bana och �ter skulle v�nda tillbaka samma v�g, till gl�dje f�r sitt utvalda folk, f�r hvars skull den utstr�lade sitt ljus och sin v�rme. Dagar och n�tter f�re den stora dagen voro Cuzcos omgifningar fyllda med menniskor, som fr�n n�r och fjerran vandrat till den stora festen; denna fick i hufvudstaden sin h�gtidliga pr�gel genom incas och hela den stora kungliga familjens n�rvaro.

Likt ett o�ndligt brokigt band slingrade sig landsv�gen till Cuzco mellan bergen, fylld som den var af en or�knelig folkmassa i pr�lande, f�rgrika dr�kter. Alla hade samma m�l f�r sin vandring.

Ett f�rvirradt sorl af musik, s�ng och skratt steg upp i den klara, molnfria luften. Det gl�dande solljuset kastade sina str�lar p� dyrbara baldakiner, under hvilkas tak guvern�rer, h�gtst�ende embetsm�n och officerare, alla med incablod i sina �dror, bekv�mt hvilade, burna af raska tjenare.

Dyrbara fj�derbuskar p� fantastiskt formade hufvudbonader vajade f�r den l�tta, svalkande brisen fr�n bergen. Men de l�gre folkklasserna hade smyckat sig med condorens eller andra roffoglars fj�drar; deras dr�gters olika f�rger betecknade de olika distrikt, till hvilka de h�rde.

Kvinnornas s�llsamma hufvudbonad bestod vanligen af ett tr�stycke, ett sn�re eller en tr�ring, lagd kring hufvudet och utpyntad med yllefransar, metallplattor och perlor, eller ett parasolliknande hufvudtyg, bildadt af fj�drar, som satts p� stjelkar och fastgjorts vid bandet, som omgaf hufvudet.

Folkmassorna �ro mycket sparsamt f�rsedda med matvaror — under fastetiden f�re Raymisfesten f�r endast r�tter, majs och potatis �tas — och drycken �r k�llornas vatten. Men trots dessa tarfliga f�do�mnen �ro alla uppfyllda af den lifsfr�jd och gl�dje, som k�nneteckna hela nationen.

Man �ter denna magra kost p� Incas befallning, gl�des och fr�jdas enligt hans �nskan och lefver i hoppet om rikligt undf�gnande med 90 h�rligt majsbr�nvin, som skall gratis utdelas p� festdagarne, och saftigt k�tt fr�n hundratals f�r, som presterna under festen best� den annars p� vegetabilier lefvande befolkningen.

Ju n�rmare man kommer staden, desto st�rre blir tr�ngseln. Folket, fritt fr�n allt arbete, l�grar sig dels p� h�jderna kring Cuzco, dels i dess omedelbara n�rhet, p� gator och torg eller hos v�nner och fr�nder i staden.

Ehuru en stor del af torget �r afsp�rrad af soldater, hvilka bevaka platsen framf�r templen och de till dessa f�rande gatorna samt det reserverade omr�det f�r de olika processioner, som skola der ordnas, �ro �ndock fyrtio till femtio tusen stads- och landtbor f�rsamlade p� torget och angr�nsande gator, l�grade under bar himmel och l�ngtansfullt afvaktande n�sta morgon, d� Inca jemte hela sin familj, best�ende af hustrur och �friga sl�gtingar, uppg�ende till flere tusen personer, samt prester och alla honoratiores skola begifva sig i h�gtidlig procession fr�n det i n�rheten af solgudens tempel bel�gna st�llet till den plats p� torget, der solens uppg�ng skall inv�ntas.

Men lika starkt som skrattet och pratet h�rts fr�n landsv�gen, lika tyst och stilla �r det i Cuzco.

Staden med sina dystra tempel och officiella byggnader manar till allvar — ett allvar som ej 91 ens solens ljus och v�rme kan f�rtaga. Byggnadernas karakt�r l�gger sin m�rka st�mning �fver de int�gande landtborna och p�minner dem om Incas n�rhet och om det mystiska och �fvernaturligt hemlighetsfulla, som hvilar �fver staden med dess festkl�dda murar.

En v�ntansfull tystnad r�der, och med djup v�rdnad helsar folket p� dem, som p� grund af b�rd och makt ega r�ttighet att n�rma sig Incas person.

Raymisfestens h�gtidlighet f�r�kas ytterligare genom det f�r Incas sl�gt och folket s� k�rkomna budskap, hvilket talrika s�ndebud rundt omkring m�ngfaldiga g�nger under dygnet med h�g r�st utropa, n�mligen nyheten om den nyf�dde Inca, landets blifvande herskare.

�fver torg och gator, l�ngs gr�nder och kanaler fortplantar sig underr�ttelsen, �fver bergen och ner i dalarne, l�ngt ut �fver det ofantliga riket bringas af tusentals chaquis det v�lsignade budskapet: Incan har f�dts en son genom solens n�d, som ett tecken till den h�gstes v�lsignelse �fver land och rike.

Medan t�tare och t�tare skaror str�mma in i den stora staden och uppfylla den med sitt d�mpade, dofva sorl, hvilar �fver drottningens slott och de detsamma omgifvande tr�dg�rdarne ett fridfullt lugn.

Genom de stora lummiga l�ftr�den, som delvis 92 skugga �fver den l�ga men temligen vidstr�ckta byggnaden och delvis hindra nyfiknas blickar att tr�nga in, kastar dagsljuset ett mildt skimmer ned �fver den kringbyggda g�rden med sina font�ner, tr�d, v�xter och blommor, hvilkas fina aromatiska doft tr�nger in mellan de smala f�nsternischerna och de dyrbara v�fnader i olika f�rger, som framf�r ing�ngen bilda porti�rer.

De h�ga rummen ligga intill hvarandra och bilda, inneslutande tr�dg�rden, en rektangel. De �ro rikt dekorerade med guld och silfver; m�blerna �ro dyrbart juvelsmyckade men tunga och s�llsamt utskurna ur stora tr�stycken i form af fantastiska djurimitationer.

Uppf�r v�ggarnas fina polerade granitytor slingra sig egendomliga, i �dla metaller imiterade blommor och v�xter. Golfven best� af stenflisor, belagda med mattor, och taken t�ckas med dyrbara v�fnader, som i h�rnen uppb�ras af sm�ckra f�rgyllda tr�st�nger och gifva hvarje rum likhet med en stor dyrbar baldakin.

Inne i ett af de stora svala rummen, der matt guldglans och purpur glida samman i lugn f�rgverkan, ligger Incas �ldsta syster, drottningen, moder till hans f�rstf�dde son.

Bredvid den slumrande modren, som hvilar i en med dyrbara l�tta t�cken och draperier kl�dd s�ng, st�r vaggan med den nyf�dde; i en halfcirkel omkring den sitta Incas systrar or�rliga, 93 fyra till antalet, alla enligt lagen hans medhustrur, men utan den �ldsta systems drottningsv�rdighet.

Inca sjelf st�r bredvid vaggan och betraktar med glada och �mma blickar sin sofvande son.

I rummen intill �ro p� ena sidan, bakom den tjocka porti�ren, tjenare och de f�r modrens och barnets v�rd n�dv�ndiga personerna samlade, tillika med l�karne, som �ro ifrigt sysselsatta att tillreda �rter och drycker �t den h�ga patienten; i rummet �t andra sidan, som f�r tillf�llet �r omdanadt till en l�fsal, med solgudens bel�te i drifvet guld, resande sig ur dess ena �nda, omgifvet af ljus och r�kelseskyar, st�r �fverstepresten jemte n�gra af sina underlydande.

Den gamle presten med sin trots �ldern h�ga och imponerande figur och sitt v�ldiga hufvud, hvars yfviga gr�hvita h�r ger honom ett patriarkaliskt utseende, st�r fram�tlutad framf�r altaret och betraktar med sp�ndt intresse inelfvorna af ett slaktadt kid af vicunaracen; det �r helt svart utan n�gon fl�ck och r�knas s�lunda som ett heligt djur.

�fverstepresten har �ppnat lammets sida och uttagit tunga och hjerta; han l�ser i dem den unge konungasonens framtid; han har lyckats uttaga dem hela och detta �r ett godt varsel. Lungorna har han uppbl�st och sammanbundit �ppningen. �fver den darrande muskelmassan st�r han nu f�rsjunken i djupa funderingar.

De f�rsta glada f�rv�ntningarna vid p�b�rjandet af arbetet ha farit sin kos, och det hvilar ett tungsint uttryck �fver hans ansigte.

L�nge st�r han f�rsjunken i sina betraktelser, gl�mmande allt omkring sig, medan en del af Incas talrika sl�gt i det angr�nsande rummet med nyfikenhet och ot�lighet v�nta p� signalen att f� komma och taga del af resultatet utaf hans unders�kningar och f� till�telse att framf�ra sina lyck�nskningar till konungaparet och taga den nyf�dde prinsen i sk�rsk�dande.

Omsider reser sig presten fr�n sin lutande st�llning; han g�r ett par steg fram mot den stora gudabilden, som f�rest�ller solen och dess str�lar, blickar upp mot den gyllene bilden, som emellan�t f�rm�rkas af den uppstigande r�kelsen, hviskar n�gra ord och l�gger djurets inelfvor framf�r stoden.

Efter att i ett angr�nsande rum hafva gjort toilett och f�rberedt sig p� det v�lkomsttal, hvarmed han skall bjuda incasonen v�lkommen till hans blifvande rike, begifver han sig in till den v�ntande f�rsamlingen.

H�r ordnas t�get af ceremonim�starne, hvarefter �fverstepresten och hans medhjelpare jemte tjugo till trettio m�n af incastammen, if�rda pr�ktiga kl�der, som bjert sticka af mot presternas enkla m�rka dr�kt, t�ga genom offersalen till drottningens rum.

�fverstepresten och hans n�rmaste medhjelpare ha n�rmat sig Inca, som tagit sin son i sina armar och st�llt sig bredvid drottningens b�dd.

�fverstepresten tager en guldvigg — enligt traditionen den, som solen gaf den f�rsta Inca och hans hustru — ber�r dermed barnets panna och nakna br�st och s�ger med djup och klangfull r�st f�ljande, allt under det han har sina �gon f�sta p� ett korsliknande f�delsem�rke p� barnets br�st.

�Barn af jord, som genom solgudens allmakt f�tt lif, v�lkommet till ditt nya hemland!

Du har kommit till oss som ett nytt och k�rkommet tecken p�, att solen �nnu allt jemt �lskar sitt utvalda folk och allt jemt vill l�ta sina rika n�destr�lar lysa �fver det rike, som han sk�nkt sina st�llf�retr�dare p� jorden, hvilka alltid skola f�rblifva hans n�rmaste barn, s� l�nge de uppfylla de l�ften, de gifvit honom.

M�tte du alltid kunna vandra i deras fotsp�r p� den l�nga vandring h�r nere, som vi �nska dig!

M�tte det goda, det kraftiga och m�ktiga i naturen f�rl�na dig f�rm�gan att l�ra dig skilja mellan godt och ondt och visa dig v�gen till r�ttvisans enkla, men af dina f�rf�der solidt och 96 starkt uppbyggda tempel! Der, under solgudens skyddande tak �nska vi, att du alltid skall vara p� din plats n�r du en g�ng skall d�ma!

D� skall ock folkets tacksamma och beundrande blickar f�lja dig. Dess b�ner och v�lg�ngs�nskningar skola omgifva dig som ett skyddande pansar. De tappraste krigare skola skydda dig och de dinas h�rd.

M�tte du aldrig gl�mma, trots den upph�jda st�llning du �r kallad att intaga, den l�ra, p� hvilken ditt rikes framg�ng �r bygd: �dmjukhet och tacksamhet; aldrig gl�mma den allsm�ktiga kraft, som g�mmes i naturens sk�te, som tolkas af b�ckens sorl, l�fvets hviskning, foglarnes qvitter och skogens djupa suck — allt ljud fr�n naturens stora verkstad. Det �r solen, som sjunger sina tankar in i v�ra hjertan och som sp�ras i allt. Det faller ej minsta sn�flinga mellan bergen, det kommer ej den svagaste suck fr�n hafvet l�ngt i fj�rran utan att solens st�mma h�res deri, mild, varnande, kallande och uppmuntrande.

S�ledes finnes den gud, hvilken du tillh�r, �fver dig, omkring dig, m�ktig och hemlighetsfull, osynlig och dock allt upplysande, och du sjelf �r en bild af hans str�lar.

Lycklig den, som h�ga makter gifvit f�rm�gan att kunna tolka solens r�st i naturen, lycklig den, som f�r kalla sig hans son! M�tte 97 du alltid blifva v�rdig denna lycka, det �r den innerliga �nskan de alla hafva, hvilkas hjertan klappa f�r dig fr�n haf till haf, mellan bergens sn�iga toppar och dalens doftande blommor och som genom mig �nska dig v�lkommen till ditt rike! V�lkommen, barn, v�lkommen i solen namn!�

�fverstepresten tr�der tillbaka. Ceremonien �r slut och Incas n�rmaste samla sig kring den nyf�dde, beundra honom och lyck�nska f�r�ldrarne.

Den gamle presten, f�ljd af sina medhjelpare, g�r genom salarne ut i tr�dg�rden, f�rbi nyfikna och intresserade sl�ktingar till Inca, hvilkas l�gre rang ej till�ter dem att �nnu vinna tilltr�de till honom.

Med stor uppm�rksamhet besk�da de den f�rbivandrande presten, i hvars ansigte de f�rg�fves s�ka n�gon upplysning om offerdjurets sp�dom.

Prestens anletsdrag f�rbli or�rliga, han helsar till h�ger och venster �t Inca�ttlingarna, som gifvit plats f�r honom.

Endast en ledsagar honom, det �r �fverste Tiracca, som han uppt�ckt i tr�dg�rden och gifvit ett tecken att f�lja sig.

De g� ut genom en bakd�rr, som leder fr�n slottet, och genom en �fverbyggd g�ng st�r i f�rbindelse med en flygel af soltemplets vidstr�ckta 98 byggnadskomplex. De vandra genom salar f�rbi tjenare, prester och chaquis, till dess de stanna i ett h�rnrum, der smala f�nsternischer sitta h�gt upp under taket och endast till�ta ett sparsamt ljus tr�nga in.

Rummet �r enkelt m�bleradt; ett par tarfliga hvilob�nkar bekl�dda med gamla �fverdrag, tvenne stora bord, det ena st�ende midt i rummet, samt n�gra stolar utg�ra hela bohaget.

P� v�ggarne h�nga i rader quipus af olika l�ngd och f�rg. I den matta belysningen bilda de med sina olika knutar och f�rger fantastiska figurer, som g�ra ett egendomligt hemlighetsfullt intryck.

�fverstepresten drager omsorgsfullt igen efter sig de tunga porti�rerna och sjunker ned p� hvilob�dden med ett tr�tt uttryck, medan han lutar det m�ktiga hufvudet mot handen. Med en gest bjuder han Tiracca att taga plats vid bordet midt emot sig. Den gamle prestens nyss s� lugna, obevekliga ansigte har f�tt ett bekymmersamt, lidande uttryck; han suckar flere g�nger djupt och f�r de magra h�nderna, som han kn�ppt ihop �fver pannan, fram och tillbaka. Omsider bryter han tystnaden.

�Jag har fr�n min systerdotter, d. v. s. din hustru, mottagit ett meddelande, som mycket bedr�fvat mig. Er dotter har haft otur med sin f�stman — f�rbindelsen har g�tt om intet, och 99 hon nekar nu att v�lja n�gon annan, men vill underkasta sig �fverhetens val och taga den, som best�mmes till henne vid Raymisfesten. Din hustru ber mig hjelpa er. Hvarmed skall jag vara er behjelplig? Ha ni t�nkt p� n�gon annan i st�llet, som m�jligen behagar flickan?�

�Ja, svarade Tiracca efter n�gon tvekan, det finnes nog en, som jag tror min hustru skulle tycka om ...�

�Ja, jag menar, fortsatte Tiracca i n�got f�rvirrad ton, den unge h�fdingesonen fr�n sista kriget, som jag f�r n�rvarande undervisar ...�

�Jag skall se, hvad jag kan g�ra �t saken i morgon ... hur l�ngt har du hunnit med honom?�

�Hans utbildning �r f�rdig. Under den tid, jag haft honom om hand, har han gjort stora framsteg; han f�rst�r nu quipus, har blifvit van vid sin omgifning, och genom mildhet och fink�nslighet hafva vi lugnat hans uppr�rda sinne. Inom kort skall han v�nda tillbaka till sin stam.�

�I morgon skola hans k�nslor st�llas p� ett sv�rt prof�, svarade �fverstepresten; �b�st vore att ej l�ta honom f� tilltr�de till templet. �synen af den unga qvinnan af hans stam, som i morgon skall invigas till solens brud ...�

�Yelva!� utbrast Tiracca, i det han reste sig upp med en h�ftig �tb�rd.

�Ja, Inca har s� best�mt�, fortsatte presten, och efter det samtal, jag haft med henne, kunde icke n�got b�ttre val tr�ffas.

�Och jag som trodde, som i det l�ngsta hoppades att �nnu en enda g�ng f� r�ka henne ...!� Tiracca fullf�ljde ej hvad han b�rjat s�ga — de sista orden dogo bort i en sakta hviskning.

Han bugade sig djupt f�r den gamle patriarken, hvars ansigte f�r ett �gonblick lifvades af en satirisk blick, och lemnade honom ensam.

�fverstepresten reste sig och gick bort mot den porti�rf�rsedda v�ggen, drog det tunga draperiet �t sidan och blickade ut.

Fr�n g�rdens motsatta sida, der ett h�gt galler reste sig, h�rdes en d�mpad qvinnor�st.

�fverstepresten gick l�ngsamt �fver den solbelysta planen och stannade framf�r gallret, som begr�nsade en i rektangul�r form anlagd tr�dg�rd. P� en b�nk under skuggan af ett tr�d satt en ung kvinna. Hon var kl�dd i en hvit tunica, �fvers�llad med sm� f�rgyllda solar. Hennes m�rka h�r h�ngde fritt ned�t ryggen.

Hon lutade hufvudet tillbaka mot tr�dets stam och stirrade upp genom l�ftaket med dr�mmande 101 blick, under det hon sj�ng. Hennes s�ng lj�d �n d�mpad, �n starkare.

�fverstepresten lyssnade; han hade all m�da att uppf�nga orden. Det var hennes hemlands s�nger, som hon �terigen uppst�mde.

Han betraktade vemodigt den unga qvinnan n�gra �gonblick, hvarefter han sakta v�nde tillbaka samma v�g som han kommit.

Inkommen i sitt rum satte han sig vid det stora bordet och slog med en liten hammare ett par slag p� en tr�bricka p� bordet.

Porti�ren slogs �t sidan, och en �ldre man med �rev�rdigt utseende, if�rd presternas enkla dr�gt, tr�dde in.

�F�rl�t, om jag l�tit dig v�nta, broder� — b�rjade �fverstepresten efter att hafva pekat p� en stol vid bordet och v�nligt nickat till svar p� den andres v�rdsamma helsning — �men f�r dagar som dessa r�cker min stofthydda blott d�ligt till. Jag �r gammal, mycket gammal, och jag k�nner hur �ldern allt mer tar ut sin r�tt�.

�Solen bevare dig �nnu l�nge, broder, i ditt f�r land och rike s� vigtiga v�rf�, svarade den andre. �Jag sjelf har �nnu mycket att l�ra af dig, innan jag v�gar t�nka p� att kunna p� v�rdigt s�tt eftertr�da dig p� den h�ga plats, man t�nkt en g�ng bereda mig.�

�Derp� m�ste du snart vara beredd. Jag �r f�rdig att nu n�r som helst f�retaga den sista 102 l�nga vandringen ... Ja, jag �r tr�tt, tr�tt af att utspana och tolka det, som framtiden b�r i sitt sk�te; mina �gon b�rja neka att g�ra sin tjenst; min tanke f�rvirras af bilder, som ej kunna tillskrifvas verkligheten, utan endast en tr�tt, �fveranstr�ngd hjerna. Endast p� detta s�tt kan jag f�rklara hvad jag i dag sett i det offerdjurs kropp, hvari v�r unge incasons framtid l�g g�md.�

�fverstepresten lutade sitt hufvud mot h�nderna och stirrade framf�r sig med bekymmerfull min.

�Hvad har h�ndt�, br�t han omsider tystnaden, �och hvad har du sett i det heliga offerdjurets inelfvor? Med sp�nd v�ntan bidar man din tolkning. I ditt v�lkomsttal till incasonen ber�rde du ej med ett enda ord, hvad du sett.�

�fverstepresten hade rest sig, medan den andre talade, och stod nu framf�r den l�nga raden af quipus, som h�ngde p� v�ggen.

Efter n�gra �gonblicks s�kande framtog han en af dem, betraktade den omsorgsfullt och lade den p� bordet framf�r sin kollega.

�Se h�r�, sade den gamle; �innan jag ber�ttar dig hvad jag i dag sett, s� vill jag visa dig denna quipus, som st�r i f�rbindelse med ber�ttelsen om en syn, som en af de f�rsta �fverstepresterna f�r l�ng tid sedan haft. Den mystiska 103 s�gen, som ber�ttas i denna quipus har g�tt i arf fr�n prest till prest, och s� som jag nu �mnar f�rt�lja dig den, s� har min f�retr�dare en g�ng f�rt�ljt den f�r mig. Jag ser p� de quipus, som finnas r�rande denna sak, att man tvekat om synens r�tta tolkning; ocks� jag har tvekat i det l�ngsta — tills i dag.�

�fverstepresten tystnade �terigen, lutade sig tillbaka i stolen och stirrade ut genom det smala f�nstret, d�r en bit af s�derns himmel var synlig.

�F�r m�nga �r sedan, dagen f�re Raymisfesten och samma dag en af v�rt rikes st�rsta konungar f�ddes, hade den d� lefvande �fverstepresten f�ljande dr�m.

Det syntes honom, som ginge han nere vid det o�ndliga hafvet l�ngs stranden och stege upp p� en �dslig klippa, fr�n hvilken han s�g solen sjunka i hafvet. Han beundrade den h�rliga utsigten, naturens majest�t och lyssnade till hafvets melodiska brus, d� v�gorna i smekande famntag gledo in mot den finsandade stranden.

D� b�rjade pl�tsligt tjocka moln draga upp p� horisonten, solen gled blodr�d ned bakom dem, v�gorna h�jde sig, bullrande och m�ktiga yrde de sitt hvita skum kring klippan, der han satt, medan h�gljudda kommandoord tr�ngde genom rymden. — Det m�rknade mer och mer.

Ett fruktansv�rdt ov�der br�t l�st, blixtarne ljungade, och den vrede guden l�t �skan mullra �fver hafvet.

Ett ofantligt skepp d�k fram, n�rmande sig klippan, der han hvilade sig. Det var helt och h�llet hvitgl�nsande — b�de skrof, master och segel.

P� skeppet hvimlade det af hvitkl�dda m�n med fr�mmande, ljusa anletsdrag.

L�ngst fram i f�rst�fven stod anf�raren; han bar en hvit kjortel, p� br�stet ett stort kors, spjut och andra vapen hade han i h�nderna. Han vinkade, och stormen lade sig; v�gorna lugnade sig och det ljusnade �ter, ett egendomligt ljus, d� solen ej lyste. Skeppet gled in till stranden, bes�ttningen gick i land, krigslystet och rofgirigt s�go de sig omkring.

Pl�tsligt gled solgudens pr�ktiga tempel fram, v�ra soldater samlade sig i tusental framf�r den heliga byggnaden och striden begynte. Luften genlj�d af skrik och jemmerrop, de v�ra drefvos tillbaka efter f�f�ng strid, �fverallt blixtrade de hvites sv�rd. V�ra krigsm�ns pilar studsade tillbaka mot de pansarkl�dda fr�mlingarna. Folket drefs in i helgedomen och ett f�rf�rligt slaktande b�rjade. De fr�mmande h�ggo skoningsl�st ned m�n, qvinnor och barn. De vadade i blod.

Templets inre skonades ej af v�ldsverkarne. 105 D� allt var f�rst�rdt, r�fvade de solgudens stora bel�te och buro det bort p� sina axlar.

Framf�r den blodiga skaran gick anf�raren, och efter honom incakungen i sin praktfulla rustning, sorgbunden och med dystert ansigte. P� hans br�st hade anf�raren h�ngt det stora korset, som han burit i striden.

St�fven v�ndes mot hafvet, och skeppet seglade i v�g, men allt efter som det gled ut p� hafvet, s�g �fverstepresten, huru de hvita m�nnen inb�rdes stredo om solgudens guldbild och det �friga bytet, om hvars delning de ej kommo �fverens. Till slut f�rflyktigades det hela som en blodr�d dimma och f�rsvann vid horisonten.�

�Och hur har man f�rklarat denna syn?� fr�gade den andre, som med sp�ndt intresse betraktat den gamla quipus, som �fverstepresten lagt p� bordet framf�r sig.

�Den visar tillvaron af ett land l�ngt borta p� andra sidan oceanen — ett land med ett krigiskt och m�ktigt folk, som en g�ng skall komma till oss �fver hafvet f�r att plundra v�ra hem, r�fva v�ra egodelar och s�ka l�ra oss sina egna seder och bruk.�

�Men detta strider ju mot v�r religion, som 106 s�ger att hafvet begr�nsar det, som vi kalla f�r verlden�, afbr�t den andre.

�Ja, hvem vet�, fortsatte �fverstepresten. �Nog p�bjuder oss v�r religion denna tro — men �nd�! ... Tanken flyger s� l�tt och formar sig s� gerna efter hvad man sjelf vill se och tro. — Denna quipus m�ler vidare, att Perus kungar skola sitta m�ktiga och o�tkomliga i sitt rike, till dess detta mystiska tecken, denna korsliknande figur, hvars inneb�rd tyv�rr ingen af oss m�ktar f�rklara, �ter visar sig hos n�gon incason.�

�Och du tror verkligen, broder�, fr�gade den andre med tviflande min, �att denna syn i f�rbindelse med ett kors kan till�ggas en s� stor betydelse, hvilken faktiskt strider mot den l�ra, som f�rkunnas f�r folket�.

�Folkets l�ra!� svarade �fverstepresten. �Folket l�r sig hvad vi anse vara b�st f�r det och beh�fver ej n�gon l�rdom ut�fver lifvets enklaste grundsatser. Derf�r �r ock folket lyckligt och bel�tet. Hur ofta har jag ej �nskat mig dess l�tta och glada f�rklaring af tillvarons g�tor! Dess lif �r en str�fvan att behaga incan och solen, f�r det �r h�jden af mensklig lycka majsbr�nvin och k�tt, och efter slutad jordevandring v�ntar det samma en gl�djefull f�rd till solens ljusa hem — ett �terseende af sina k�ra — och dermed knut p� den tr�den! Men vi andra, vi prester i templets tjenst — n�r �lderdomen n�rmar 107 sig och den fysiska kraften slappar, hvad hafva vi att tr�sta oss med i v�r ensamhet, h�lst d� tviflen gnaga i v�rt inre och b�rja resonnera med det vi kalla samvete!�

�Men vi m�ste dock st� fasta, broder, om ej f�r v�r egen skull s� f�r det folks, som utan v�r enighet skulle g� till botten, och som med solens hjelp skall segerrikt taga upp kampen med hvilken fiende som helst — ja, �fven om han kom dragande �fver hafvet emot oss ... Men l�tom oss hoppas, att den dagen aldrig skall komma!�

�Aldrig?� afbr�t den gamle i tviflande ton och med en betydelsefull nick; �den kommer, broder, s� sannt som jag i dag sett ett kors p� den nyf�dde incas br�st och i det heliga offerdjurets inelfvor de tecken, som i b�rjan tyda p� frid och lycka, men bakom hvilka en m�rk och hotande framtid ligger g�md.�

�Men�, fortsatte han, �det �r blott du, min eftertr�dare, som f�tt veta detta och, icke sannt, du l�ter det blifva v�r hemlighet, endast v�r. F�r folket f� alla tecken endast b�da ljus och solsken — och s� �fven f�r dem, hvilkas br�d vi �ta. N�r allt kommer omkring, s� �r det ju endast p� illusioner, vi bygga v�r tillvaro. Men kom nu, jag �r tr�tt och beh�fver hvila! F�lj mig ned i min tr�dg�rd, der hemtar jag 108 friska krafter till kommande dagars arbete, och under tiden vilja vi bes�ka solens brud och ytterligare f�rbereda henne till det �de, som i morgon v�ntar henne.

Den gamle reste sig, och st�djande sig p� sin v�ns arm, gick han ut i den stora, skuggiga och ljumma tr�dg�rden.

P� den stora �ppna platsen �ro tusenden och �ter tusenden af menniskor f�rsamlade, hvilka under h�gtidlig tystnad se den gryende dagen randas.

� alla gator, torg, v�gar, l�ngs bergssluttningar och bergsskrefvor v�ntar en or�knelig m�ngd p� det stora �gonblicket.

Torget �r p� trenne sidor begr�nsadt af byggnader, och p� den fjerde — den �t �stern �r det fritt. Denna sida vetter �t en stor dals�nkning, som �ppnar en vidstr�ckt utsigt �fver mark, vatten och himmel. Midt f�r dals�nkningen har p� hvardera sidan den tall�sa m�ngden l�grat sig, medan den kungliga familjen tagit plats p� en stor balustrad, s� att den �r synlig f�r allas blickar.

En kolossal baldakin, �t hvars purpurf�rg 109 den gryende dagen �nnu ej f�rm�r gifva glans, �r utsp�nd �fver Inca och hans hof.

Med undantag af Coja, drottningen, �ro alla, som ha incablod i �drorna och tillh�ra Cuzcos samh�lle, f�rsamlade deruppe.

Deras dr�gter �ro rika, p� olika s�tt draperade och utsmyckade, samt kostbarare, ju n�rmare de enligt rangordningen placerats intill kungen, hvilken med ett dr�mmande uttryck har sina �gon riktade mot �ster och f�ljer den vaknande morgonen.

Intet ljud st�r den h�gtidliga tystnad, som hvilar �fver det hela. Morgonbrisens andedr�gt sveper sakta in �fver staden och kommer draperier och standarer, fj�drar och fransar i hufvudbonaderna att r�ra sig. F�rger och prydnadsglitter blanda sig i den matta belysningen samman med luftens gr�bl� ton, som synes liksom spegla alla f�rger.

Denna tystnad och or�rlighet som alla iakttaga symboliserar naturens och menniskans of�rm�ga att kunna lefva eller fr�jdas under solens fr�nvaro.

Den hvita dimsl�jan skingras omsider, violetta strimmor synas p� himlahvalfvet, stiga och glida tillbaka — det �r solens f�rposter, som b�rja sin f�ktning med den hastigt tillbakavikande natten.

Strimmorna glida in mellan nattens m�rkbl� skuggor, taga ansats, storma fram dragande med 110 sig knippen af ljusgula och r�da str�lar och kasta kaskader af s�dana upp mot zenith. Nattens skuggor draga sig tillbaka, deras m�rka ton ger plats f�r ett ljusbl�tt skimmer, som sprider sig �fver himlahvalfvet, f�ljdt af morgongryningens f�rgspel. Starkare och starkare l�gar det vid horisonten, r�da f�rger i alla naturens or�kneliga nyanser komma fram, kasta reflexer l�ngt ut i rymden. Varmare och varmare l�gar det, och �gat tr�ttas och bl�ndas af ljushafvets v�gor.

Pl�tsligt g�r en r�relse genom m�ngden. Inca har rest sig, och alla f�lja hans exempel.

Kungen tager en b�gare och fyller den med en j�st dryck af majs ur en ofantlig, f�rgyld dryckeskanna. Han stirrar oafbrutet mot den punkt, der solen skall visa sina f�rsta str�lar; han skuggar med venstra handen f�r �gonen, som bl�ndas af den str�lande reflexen.

S� g�r han pl�tsligt ett tecken. Baldakiner dragas �t sidan, och kungen stiger upp p� en mindre plattform, s� att han blir fullt synlig f�r allt folket.

Den f�rsta fina str�len fr�n den uppstigande solen bryter med ens fram och ilar fr�n himlahvalfvet ner till det v�ntande folket.

Kungen svingar b�garen �fver sitt hufvud. Signalen �r gifven, och ett jubel stiger p� en g�ng fr�n hundratusen strupar upp som en helsning 111 till guden, medan musikens toner blanda sig i jublet, som i stora ljudv�gor fortplantar sig i fj�rran. Det �r en ocean af h�nf�rda rop och toner, som kommer foglarne att f�rskr�mda tiga med sin morgons�ng och g�mma sig mellan tr�dens l�f. Herdarnes hjordar l�ngt uppe bland bergen skingras och djuren s�ka �ngsligt sin tillflykt i klipph�lor och bakom stora klippblock.

Kungen str�cker ut sin hand med b�garen och dricker solen till, hvarefter han lemnar den till sin n�rmaste sl�kting, som likaledes dricker derur, och s� g�r den fr�n den ene till den andre inom sl�gten, s� l�nge den stora kannan har vin att gifva.

Man omfamnar och lyck�nskar hvarandra; fr�n talrika beh�llare r�gade med majsbr�nvin fyller folket sina enkla stop till br�dden, dricker, dansar, sjunger, skrattar och fr�jdas — allt enligt lagen, hvilken p�bjuder dem gl�dje fr�n detta �gonblick och s� l�nge festen varar.

�fverstepresten n�rmar sig Inca i spetsen f�r presterskapet, lyck�nskar honom och inbjuder honom enligt ceremonielet till coricancha — solgudens palats.

Kungen vinkar n�digt �t honom, tager plats i sin tronstol, som af hans n�rmaste sl�gtingar upplyftes och b�res h�gt �fver m�ngden, medan riksbanerets regnb�gf�rgade tyg utvecklas som ett tak �fver monarken.

En stor orkester g�r i spetsen, derefter Inca, �fverstepresten och de andra presterna, s� alla af incastam och hela den stora vidt utgrenade familjen.

D� t�get passerat �fver den inh�gnad, som medelst en kordong af soldater varit reserverad �t konungen och hans sl�gt, ljuder folkets jubel �n starkare, �fverr�stande musiken. Blommor str�s framf�r Inca, som v�nligt helsar �t alla sidor.

Sakta g�r processionen fram�t, folket sluter sig till och bildar ett o�ndligt t�g, som l�ngsamt slingrar sig �fver platsen och l�ngs hufvudgatorna, i hvilkas blomsterkl�dda byggnader alla tak och d�rr�ppningar �ro fyllda af festkl�dda menniskor, som vinka och ropa, medan blommor i oerh�rda massor regna ned �fver den omtyckte och uppburne monarken.

Vid slutet af ena hufvudgatan h�ja sig soltemplets yttermurar i kall, imponerande v�rdighet. H�r stannar t�get. Musiken tystnar och drager sig tillbaka. Kungens b�rstol nalkas ing�ngen till en gata, som � ena sidan begr�nsas af soltemplets l�nga ytterfasad.

Det �r vid d�dsstraff f�rbjudet alla, som ej hafva incablod i �drorna, att betr�da de fyra gator, som omsluta det heliga templet.

Kungen och hans familj aftaga sig sandalerna och betr�da — enligt ritualen — barfota ing�ngen till det heliga st�llet.

Sakta och tyst r�r sig processionen p� den heliga marken h�n mot ing�ngen, och viker derefter af in p� tempelg�rden, � hvars ena sida sjelfva templet har sin plats, medan l�ngs yttermurens inv�ndiga sida talrika mindre byggnader �ro bel�gna, hvilka dels utg�ra bost�der f�r templets m�nga prester, dels �ro helgade �t m�nen, stjernorna, blixten, hafvet eller bergen.

Framf�r ing�ngen till solgudens tempel reser sig ett m�ktigt altare, �fverh�ljdt af blommor och frukter, spanm�l och v�lluktande �rter. Framf�r detta ordnar sig processionen i en stor halfb�ge, och presterna placera sig framf�r de olika tempel, till hvilka de h�ra.

Inca lemnar nu processionen och g�r fram mot solgudens tempel, vid hvars ing�ng �fverstepresten v�ntar honom.

Denne ber�r med den heliga guldviggen kungens hufvud och br�st; derefter g�r kungen ensam ett par trappsteg upp och in genom portalen.[F]

Inca har i samma �gonblick, han blifvit ensam, 114 aflagt sin hufvudprydnad och passerar nu genom tvenne f�rrum, hvilkas v�ggar, tak och golf best� af tunna, uthamrade guldplattor, som endast svagt upplysas af det halfljus, som ofvanifr�n genom sm�rre �ppningar i taket tr�nger in. Der uppe v�xa gr�s och blommor, hvilkas l�nga st�nglar h�nga ned f�r balkarna, ensamma och f�rgl�sa i det dunkla rummet.

Sedan kungen g�tt genom rummen, drager han porti�ren till hufvudsalen till sides. Det intensiva ljuset derinne bl�ndar honom f�r ett �gonblick; han f�r handen upp till �gonen och helsar med en �dmjuk, bugande r�relse upphofvet till den glans, som fr�n salens motsatta sida str�lar honom till m�tes.

S� h�jer han �ter sitt hufvud, hans �gon �ro klara och str�lande, och han stiger in i salen, det heliga rum, der solens bild �r uppst�lld.

L�ngt borta i den stora salen, i hvilken solstr�larne ohindrade kunna intr�nga fr�n det �gonblick, solen h�jt sig �fver bergen, skimrar och gl�nser bilden i gyllene prakt.

I en massiv guldplatta, trettio fot h�g och lika bred, �r inristadt ett anlete, omkring tjugu fot i diameter, med ett lugnt, fridfullt uttryck. Dess �gon tyckas hvila, liksom uttalande en v�lkomsthelsning 115 p� den fr�n motsatta sidan af hallen intr�dande konungen.

Denne g�r n�gra steg fram�t, och liksom bl�ndad af solgudens glans, faller han ned p� kn� och lutar pannan mot den med guldplattor belagda golfytan. Derp� reser han sig och g�r l�ngsamt och med helsande �tb�rder f�rbi de bilder, som, tjugufyra till antalet, i tvenne rader stirra mot honom med sina guldsmyckade �gon.

P� venstra sidan om ing�ngen �ro de manliga, p� h�gra de qvinliga f�rf�derna representerade.

Alla dessa d�de ha genast efter d�den blifvit balsamerade och if�rda sina pr�ktiga dr�gter, s� som de buro dem i lifstiden. I �gonh�lorna �ro guldstycken insatta. Liken �ro placerade p� stolar, som hvila p� fotstycken. Hufvudena �ro b�jda ned�t; anletsdragen visa den naturliga, m�rka hyn; h�ret �r hos n�gra svart, hos andra gr�spr�ngdt. Armarne �ro korsade �fver br�stet. �fver dem alla hvilar ett uttryck af frid — de f�refalla som en samling allvarliga menniskor, f�rsjunkna i stilla andakts�fning.

Framf�r denna st� tolf stycken flera fot h�ga vaser af drifvet guld, alla fyllda med frukter, spanm�l och blommor.

Om ett �gonblick har kungen kastat sig ned framf�r gudabilden och h�nsjunkit i b�n till sin allsm�ktige fader.

Ute p� den stora g�rden, der det blomstersmyckade altaret �r bel�get, har en rastl�s ifver r�dt fr�n det �gonblick, d� Inca f�rsvann i templet. Presterna ha lemnat sina platser framf�r templen och �ro nu sysselsatta med att tr�ffa de f�rberedelser, som f�reg� offrandet af de talrika f�r, hvilkas inelfvor skola uppbr�nnas � altaret och hvilkas k�tt skall utdelas till det v�ntande folket.

Vid ena �ndan af g�rden dukas ett l�ngt bord med platser f�r incafamiljen. Der frams�ttas k�ttr�tter i olika tillredning, potatis, fisk, majs, br�d. Framf�r Incas plats har lagts ett af soljungfrurna s�rskildt tillagadt br�d af ofantliga dimensioner, af hvilket Inca skall utdela ett stycke till hvar och en af sin familj jemte en b�gare vin.

�fverstepresten har tillsammans med de honom n�rmast i rang st�ende presterna begifvit sig in i ett af templen, n�mligen solgudens brudtempel, hvilket nu innesluter den unga qvinna, som denna dag skall invigas till honom.

Framf�r templet st� tvenne h�rolder med blickarne f�stade p� soltemplet, v�ntande det �gonblick, d� Inca skall lemna det.

Musiken st�mmer upp, och de n�rvarande b�rja en s�ng. Inca g�r l�ngsamt h�n mot brudtemplet, hvilket �fverstepresten jemte kolleger lemnat med en ung, hvitkl�dd qvinna emellan sig.

�fverstepresten �fverlemnar henne nu till Inca, som med t�rfyllda �gon omfamnar qvinnan och leder henne bort mot altaret.

Tvenne prester tr�da fram. Den ene har en vinkanna, den andre en b�gare i handen.

De leda Yelva uppf�r altaret, in mellan blommor och frukter. P� ett mjukt l�ger i altarets midt kn�lar hon ned.

Derefter fylla presterna b�garen med en blandning af vin och en dekokt p� �rter, som ega en stark narkotisk verkan.

Yelva har rest sig; hennes m�rka ansigte �r or�rligt, endast �gonen ha en egendomlig fuktig glans.

Hon v�nder hufvudet l�ngsamt �t sidan och omfattar med en enda l�ng blick nejden omkring sig. Derp� lutar hon hufvudet tillbaka och blickar upp�t. Hennes l�ppar r�ra sig s�som till b�n.

Med en hastig r�relse f�r hon s� b�garen till munnen och sjunker �gonblicket derp� tillbaka 118 p� sin blomsterb�dd, i ett dvalliknande, k�nsell�st tillst�nd.

Musiken spelar, presterna g� ned fr�n altaret och sjunga derunder en enformig, monoton s�ng.

Offerdjuren hemtas och slagtas genast med hjelp af hundratals h�nder. Med hastiga snitt tagas hjertan och �friga inelfvor ut och l�ggas p� altaret, under det k�ttet lemnas ut till den p� torget t�lmodigt v�ntande menniskomassan.

�fverstepresten har hela tiden kn�b�jt framf�r altarets ena sida. Medels en konkav metallspegel samlar han solstr�larne i en br�nnpunkt och t�nder dermed en h�g af bomull och andra l�ttare ant�ndliga �mnen. Snart hvirflar r�ken rundt omkring altaret och sm� l�gor str�cka girigt sina tungor upp mot den sofvande skogens dotter.

S�ngen och musiken i tempelg�rden f�renar sig med folkets jublande s�ng derute. Festens glanspunkt har b�rjat — njutningens stund �r inne — k�ttet, det s� ifrigt �tr�dda k�ttet fr�n de slagtade f�ren �r f�r folket tillika med majsbr�nvinet den h�gsta njutning, som festen kan sk�nka detsamma.

I en m�ktig pelare hvirfla l�gor och r�k upp i den molnfria luften, och r�ken drifves i tunna moln l�ngt ut mot skogarne i s�der som en sista helsning fr�n en qvinna, som med gl�dje 119 offrade sig sjelf i hopp om att blidka de hemlandets gudar, som f�rt�rnade �fvergifvit sitt folk. — — —

Dagen skrider h�n. Festm�ltider och s�ng, dans och uppt�g af alla slag sprida glans �fver Inca och hans hof.

P� bergen rundt omkring t�ndas gl�djeeldar. Folket drager genom gatorna, sjungande solens lof, uppfylldt af tacksamhet och gl�dje.

Solen har g�tt till hvila; redan tindra stjernorna, och Inca har jemte sina anh�riga f�r l�nge sedan lemnat solgudens tempel.

Der inne vakar i m�rker och tystnad en hedersvakt kring det utbr�nda altaret.

Det �r m�n och qvinnor af incastammen, som samma dag blifvit af kungen i n�d parvis f�renade och som denna natt, enligt lagen, vaka och bedja vid solgudens altare.

H�rinne hvilar en ung man; han har lagt armen kring sin bruds lif och stirrar bort mot den lysande vestern. Det �r Itos med sin unga brud, Tiraccas dotter, som lugnt lutar sitt hufvud mot hans br�st.

Han stirrar in i den gl�dande aska, som g�mmer qvarlefvorna af en af hans till ok�nd framtid invigda stam.

I de gl�dande resterna af den stora offerelden, formar sig den d�ende elden och den �nnu uppstigande r�ken till fantastiska figurer, 120 af hvilka han s�ker sluta sig till framtiden; men f�rst och fr�mst letar han efter svaret p� den f�r honom of�rklarliga g�ta, som l�rt honom v�nda hat till k�rlek, blodt�rst till v�nskap — denna hos Inca och hans folk outgrundliga f�rm�ga att kunna genom det goda, det blida, tygla och binda menniskans h�mndlystnad, binda den i mildhetens och k�rlekens ol�sliga l�nkar.

Morgonrodnaden kastar sitt fina skimmer �fver staden och nejden. Dagen gryr �fver alla de tusen slumrande varelser, som dansat sig i s�mn och nu med de f�rsta solstr�larne skola b�rja fr�n b�rjan igen och �nyo fira solens fest.

En flock flyttfoglar drifver �fver staden. Deras vingslag h�ras som ett enformigt brusande. H�gt uppe, der skogen slutar och bergens enformiga konturer taga vid, sl�r sig flocken ned.

Den ordnar sina vingar och hvilar ut, innan f�rden �ter g�r fram�t — mot nord. —

Solen stiger upp �fver horisonten. Folket vaknar. Foglarnes vingar bredas ut, upp i h�jden b�r det �ter igen. Vingarnes sus d�r bort, i detsamma folkets morgons�ng b�rjar dernere.

Staden Mexiko hade i det 14:de �rhundradet ett f�rtjusande l�ge. I den stora dals�nkningen l�go stora sj�ar bl�nkande i solskenet; kraftfulla skogar af cypress, ceder och ek kransade bergen; p� marken v�xte majs och aloe, blomsterrika tr�dg�rdar inramade boningshusen och mellan alla dessa blommor och gr�na skogar simmade p� sjelfva sj�n aztekernas Venedig — staden Mexiko — med sina h�ngande tr�dg�rdar, p� afst�nd lik en stor praktfull blomsterbukett med f�rger i hundratals skiftningar, hvars glans �terspeglade sig i sj�ns bl�a, lifsglada f�rg.

Nu hafva sj�arna dragit sig tillbaka och efterlemnat jorden gnistrande af salt. Mexico ligger h�gt upp p� torra landet. Skogarna �ro f�rst�rda, tr�dg�rdarna f�rsvunna och af befolkningen har endast en br�kdel h�llit sig uppe. 124 Men �nnu i dag har den misshandlade naturen nog af sk�nhet qvar f�r att p�minna om tiden f�re europeernas skoningsl�sa f�rst�relseverk. L�tom oss nu �ter f�rs�tta oss tillbaka till det 14:de �rhundradet!

Vi stiga ned f�r bergen, ned p� det f�rr sumpiga, men tack vare aztekernas energi redan d� torrlagda landet. Vi passera mindre byar och �fverskrida v�lodlade trakter, der m�n och qvinnor syssla med �kerbruk.

Deras redskap �ro dels af tr� och dels af koppar. Man h�ller just p� att s� majs. Med en tr�pinne borra de h�l i jorden och l�gga fr�na deri.

I st�llet f�r g�rdesg�rdar plantera de en h�gnande v�xt. Dess r�tter, som kokas, lemna ett n�rande f�do�mne; af v�xtsaften bereds olika drycker, och bladfibrerna gifva stoff till kl�der och papper.

Utom de gr�fda kanalerna, som sk�ra hvarandra mellan �kerf�lten, ser man h�r och der stora f�rdjupningar i marken. Dessa begagnas i krigstid som fallgropar. De �fvert�ckas d�, s� att man ej anar deras tillvaro. P� bottnen af dessa gropar placeras sm� spjut, hvilkas spetsar �ro gjorda af sten eller koppar och neddoppade i en giftig v�tska. Detta utg�r en del af Mexikos f�rsvar �t landsidan.

N�gra azteker g� f�rbi oss. Det �r en v�lvuxen, kraftig ras med ljus hy, svartgl�nsande 125 h�r, tjocka l�ppar, �rnn�sa och bak�tlutande panna. Sk�gg b�res s�llan. Qvinnorna se bra ut, �ro v�lskapade och ha kraftiga former.

Dr�kten best�r f�r b�da k�nen af en tunika, som n�r fr�n halsen till kn�na och fasth�lles af ett b�lte kring lifvet. Den har nedtill ett skjortformigt utseende och best�r af ett l�tt bomullstyg af olika f�rger. Armarne �ro nakna. P� f�tterna b�ras sandaler. Qvinnorna b�ra korallband om halsen, berlocker i �ronen samt sm�rre ringar i n�san.

Folket delas i olika rangklasser. �fverst st�r kungen och bredvid honom �fverstepresten. Efter honom komma adeln, presterna och krigarne. Derefter k�pm�n och handtverkare och l�gst slafvarna. R�ttskipningen handhafves af en �fverste domare, en domstol p� tre man och en underdomare, som v�ljes f�r ett �r i s�nder.

Kungen eger ingen d�mande myndighet. R�ttsproceduren �r muntlig. Sakerna afg�ras i allm�nhet med vittnen, som m�ste sv�rja vid solguden p� sanningen af sin utsago.

Eden afl�gges s�lunda, att fingrarne f�rst ber�ra jorden och sedan munnen.

Talas osanning inf�r r�tten, �r straffet lifsstraff. L�ter n�gon domare muta sig eller f�rsummar att infinna sig i r�tten, blifver han f�rsta och andra g�ngen varnad, tredje g�ngen 126 offentligen rakad �fver hela hufvudsv�len och afsatt.

Kungens regering f�r ej �fverskrida en viss gr�ns. Enligt presternas utsago bildar talet 52 en h�gre tidsenhet, och anse de, att jorden skall f�rg�s vid slutet af en s�dan. Kungen f�r ej regera l�ngre �n 52 �r. �fverlefver han denna tid, skall han abdikera till f�rm�n f�r sin �ldste son.

Dessa fyra perioder betecknas med fyra hieroglyfer: Kanin, R�r, Flinta och Hus.

�ret delas i 18 m�nader med 20 dagar p� hvardera, efter hvilkas f�rlopp fem dagar, hvilka betraktas som olycksdagar, inskjutas.

De ha �fven l�rt sig, att �ret ej har jemt 365 dagar. Derf�r inskjuta de efter hvarje 52 �rs cykels f�rlopp en tidrymd af 13 dagar.

Talsystemet �r mycket enkelt. Man har s�rskilda tecken f�r talen 1, 2, 3, 4, 5, 10, 15, 20, 400 och 8000.

�friga tal sammans�ttas af dessa. S�ttas tecknen bredvid hvarandra, betyder det att talen skola adderas, s�tter man det ena �fver det andra, betyder det att talen skola multipliceras.

Tecknet f�r 1 �r en cirkel, f�r 3 tre cirklar; 127 tecknet f�r 20 hade formen af en flagga, f�r 400 af en fj�der och f�r 8000 af en pung.

Bland de m�nga egendomligheterna inom aztekernas kulturlif m� s�rskildt n�mnas Kungens ordenskapitel. Aspiranterna till kungens af aztekerna sv�rdsorden — Tichutliorden, den enda som fanns — fingo icke �beropa sig uteslutande p� f�rn�ma relationer, utan m�ste dessutom oundg�ngligen hafva utm�rkt sig i krig.

Den, som skulle upptagas i denna orden, blef tillsagd att infinna sig i krigsgudens tempel p� en best�md dag.

Tillsammans med m�nga inbjudna och en stor hedersvakt aft�gade d� aspiranten till templet. Efter att hafva kommit dit upp, helsade han p� guden. Derp� tog presten genast i tu med att genomborra aspirantens n�sa med ett tigerben och en �rnklo — symboler af kraft och hurtighet. I den genomborrade n�san inf�rdes en bit glasagat, som sedermera utbyttes mot det egentliga ordenstecknet, en dyrbar, i guld infattad �delsten.

Sedan presten s�lunda behandlat n�san, b�rjade han enligt formul�ret att utsk�lla aspiranten med alla de sk�llsord, hvarmed spr�ket var s� rikligt f�rsedt.

Fr�n sk�llsord �fvergick presten omsider till handgripligheter, och den stackars aspiranten blef genompryglad enligt alla konstens regler, tills han 128 totalt m�rbultad och med s�nderrifna kl�der nedsj�nk vid den upphetsade prestens f�tter.

Allt detta m�ste aspiranten �dmjukt och utan knot underkasta sig. Ingen klagan, ingen ovilja fick h�ras ifr�n honom, ty i s� fall hade han �gonblickligen blifvit utk�rd, derf�r att han ej b�ttre �n en kvinna f�rstod att beherska sitt sinne.

Efter detta profs lyckliga genomg�ng f�rdes han till ett rum i templet, der han skulle tillbringa fyra dagar fastande och offrande till guden sitt eget blod, som han fick fram genom att sticka sig med kaktustaggar. Ett helt �r h�lls han derp� afsp�rrad fr�n sin familj. Derefter blef han i stor procession med musik afhemtad och f�rd till krigsgudens tempel, hvarest investituren f�rsiggick.

Hans h�r bands upp i en knut p� hjessan och pryddes med f�rgade fj�drar. Han if�rdes vackra kl�der, broderade med hans insignier. Derefter �fverlemnade presten med ett kort afskedstal b�ge och pil till honom, och nu var den nye riddaren f�rdig att visa sig f�r kvinnornas beundrande och m�nnens afundsjuka blickar. Ett sorl af beundran och lyck�nskningar m�tte honom, d� han med sin juvelsmyckade n�sa framtr�dde f�r publiken.

Allt eftersom vi under v�r vandring n�rma oss staden, se vi det stora solgudens tempel tydligare afteckna sina pyramidformiga konturer mot himlen.

Detta tempel kunde p� den tiden r�knas som ett af verldens st�rsta och dyrbaraste palats.

I m�nga �r arbetades derp�, och allt eftersom aztekernas makt f�r�kades, v�xte templet i storhet och prakt.

Sedan vi passerat stadens vallar och bryggan, som f�r �fver vallgrafven, st� vi vid foten af en mur, den s. k. tempelmuren, som omgifver och skyddar tempelbyggnaderna. Den �r byggd i fyrkant, flera tusen fot l�ng och 10 fot h�g och best�r af sandsten och kalk.

�fverst �r den f�rsedd med ett br�stv�rn, som midt p� hvar och en af de fyra sidorna afbrytes af ett torn, hvars nedre del bildar en ing�ngsport.

D� vi stiga in i tempelg�rden, finna vi platsen stensatt med flata stenar och ytterligare afputsad med en sort cement, som g�r den mycket glatt.

Det �r en egendomlig tafla, som tempelg�rden erbjuder �sk�daren. Hvart man �n kastar blicken, ser man afskurna pyramider, stora och sm�, upptill kr�nta med sm�rre torn med f�rgyllda 130 kupoler, framf�r hvilka r�ken af den eviga elden, som underh�lles p� hvarje torn, l�ngsamt stiger upp�t i den sommarklara luften. Solen kastar sina glittrande str�lar mot pyramidernas slipade granitytor, hvilka afbrytas endast af trappornas sn�gl�nsande marmorsteg. I detta ljushaf af rena, �dla f�rger irrar �gat omkring, oroligt s�kande en hviloplats, ty man f�rvirras i b�rjan af alla dessa gl�nsande reflexer.

Vi g� in i denna skog af pyramider. Allt �r tyst och stilla. Endast presterna i sina svarta kappor g� in uti eller ur templen.

Der se vi tempelv�ktaren l�gga ny ved p� b�let, och der se vi sm� processioner af barn mellan 8 och 15 �r ljudl�st g� ned f�r tempeltrapporna och f�rsvinna — det �r de blifvande presterna, som redan fr�n sin tidigaste barndom l�ras till det ansvarsfulla yrket.

Ingen f�gels�ng, inga blommor, inga tr�d, endast stenbyggnader, hvilkas lugna harmoniska former och enkla stil visa oss aztekernas framst�ende konstsinne och l�ta oss f� ett begrepp om den ih�rdighet, hvarmed denna nation sl�gt efter sl�gt, �rhundrade efter �rhundrade dragit sitt str� till stacken f�r att f� fram en bild af konstens eviga symbol.

Arkitekturen var f�r aztekerna en fri konst, 131 som ej var underkastad n�gon byggm�stares s. k. ekonomiska kritik.

Den s�kte f�rena teori och praxis till ett samladt helt, som ocks�, om man betraktar nationens d�varande kulturst�ndpunkt, h�jde den h�gt �fver den sm�aktighet, som nu f�r tiden vanligen kv�fver arkitekturen och g�r de flesta af dess ut�fvare endast till tjenare �t byggm�starne, som sjelfva merendels sakna allt intresse f�r estetik och konstsinne.

M�jligen ins�go ocks� aztekerna redan d�, att ansvaret f�r ett lands mer eller mindre lyckade arkitektur ej endast faller tillbaka p� dess arkitekter utan ocks� i f�rsta rummet p� dem, som af sm�aktigt lokalintresse uppoffra sk�nhetens enkla lagar f�r surrogatets uppstyltade obetydlighet. Arkitekturen var f�r aztekerna en klenod, bearbetad af forntidens m�stare i olika former och kommen f�r att beskyddas och f�rsk�nas, ej f�r att s�nderplockas af en of�rst�ndig ekonomi.

L�tom oss stanna ett �gonblick framf�r tempelg�rdens hufvudtempel, en pyramid i form af en rektangel 250 fot l�ng och 200 fot bred vid marken. Den �r 100 fot h�g och best�r af fem in�t lutande afsatser, af hvilka den �fversta bildar en platform af 8000 kv.-fots yta. Uppf�r denna 132 mycket branta terasspyramid f�r en rad granittrappsteg. Dessa b�rja i det ena h�rnet och leda fr�n terass till terass i sned riktning, l�ngs yttersidan, p� s� s�tt, att det �r n�dv�ndigt att g� hela bygdnaden rundt fyra g�nger, innan man hinner upp till �fversta steget.

En procession p� v�g till toppen f�reter ett ytterst m�leriskt sk�despel, med sina i purpur str�lande dr�kter, sin rikedom af guld och silfver och sina vackra brokiga fj�derbuskar. Pyramidens inre best�r af jord, sten och lera, och �r, s�som f�rut n�mndt, utanp� bekl�dt med polerad granit.

Dessa hafva hvardera tre v�ningar, den nedersta murad i sten, de tv� �fre af cedertr�, b�rande en m�lad och p� olika s�tt dekorerad och f�rgylld tr�kupol. Endast den nedersta v�ningen har ing�ngsd�rr. I de �fre v�ningarna �r de aflidna konungarnas aska f�rvarad.

Ocks� h�r st�r framf�r hvarje torn stenkaret med sin eviga eld, jemte en stor trumma af ormskinn.

Detta �r Mexikos alarmtrumma, som anv�ndes, n�r fara st�r f�r d�rren.

I ett af dessa har den store solgudens bild sin plats. Den �r huggen i svart agat och f�rest�ller en ung man — od�dligheten.

Underl�ppen �r genomborrad af ett kristallr�r med en gr�n fj�der inuti. H�ret h�nger i en fl�ta ned �t ryggen, upptill samladt af ett guldband. �ronen �ro af guld; fr�n deras nedersta kant utg� tr�dar formade som sicksacklinier, symboler af syndarnas b�ner, hvilka h�ras af honom. Hufvudet b�r r�da och gr�na fj�drar, halsen �r omgifven af talrika, dyrbara smycken, som h�nga l�ngt ned p� br�stet. Kring armarna slingra sig ormar af guld.

I venstra handen b�r han en spegel af guld, infattad i dyrbara fj�drar, betecknande gudens f�rm�ga att se allt, som tilldrager sig p� jorden. I h�gra handen h�ller han fyra pilar: straffsymbolen.

Guden sitter p� ett s�te, kl�dt med r�dt tyg och broderadt med d�dskallar.

P� f�tterna har han klockor af guld. Vid den h�gra �r bunden framfoten af en hjort, symbolen f�r snabbhet.

I de �friga rummen finnas olika gudabel�ten f�rest�llande m�nen, stjernorna (s�rskildt Venus), jorden, vattnet, elden, vinden.

Denna senare afbildas som en f�gel. Vingarnes sus framkallar �ska, �gonen blixten.

Aztekerna uppfattade jorden som buren af giganter. N�r de byta om b�rtag, uppst�r jordskalf.

I �frigt �ro rummen praktfullt utstyrda. V�ggarna �ro kl�dda med stuck eller med ofantligt m�dosamt uthuggna reliefer, framst�llande olika episoder ur gudarnes lif, omgifna af mystiska tecken och hieroglyfer.

I skapelsen �r vattnet det f�rsta elementet. Af vattnets gudinna, som �r alltings moder, f�ddes jorden, som sedan genom solen blir m�nniskornas moder.

Af de �friga gudabel�tena m� n�mnas eldguden, som �r naken, sv�rtad och har en r�d sten i l�ppen.

De olyckliga krigsf�ngar, som skola offras och af hvilka det alltid finns ett stort f�rr�d, kastas f�rst p� gl�dande kol. D�rifr�n sl�pas de till offerstenen, hvarest de fasth�llas af m�n. D�rp� tr�der pr�sten fram och tilldelar offret med sin skarpa stenknif ett enda djupt snitt i 135 br�stet. D�rp� uttager han hj�rtat och l�gger det framf�r guden.

Aztekernas d�dsf�rakt tillskrifves de begrepp, de hade om lifvet efter d�den.

I vanliga fall trodde de, att de d�da skulle f�retaga en mycket farlig vandring genom bergspass och �knar och k�mpa med ormar och aligatorer, innan sj�len kom till sin hviloplats.

De tappre krigare, som f�llo i krig och de krigsf�ngar, som offrades till gudarna, kommo genast till solens hem, n�mligen den �stra delen d�raf.

Hos solguden skulle krigarne b�ra solskifvan p� sina axlar fr�n dess uppg�ng till zenit, hvarefter den mottogs af kvinnorna, som buro den till dess nedg�ng f�r att afl�mna den till underjordens inv�nare, som buro den tillbaka till krigarna.

Den lediga tiden tillbragte krigarna med jakt och kvinnorna med husliga g�rom�l.

Pr�sterna invigdes redan vid fem �rs �lder till sitt blifvande kall. Vid en �lder af femton 136 �r tr�dde de i direkt tj�nstg�ring. De fingo aldrig gifta sig.

Till hvarje tempelfest m�ste de bereda sig genom l�ng fastetid, sj�lfsp�kning medels kaktustaggar och d�rtill genomborrades tungan med tr�pinnar. De fastade, pinade och pl�gade sig �nda till hysteriskt raseri, under hvilket de ibland sprungo i sj�n och f�rsvunno.

Nere i den stora tempelg�rden funnos utom f�rst n�mnda tempel sjuttio till �ttio andra pyramidbyggnader samt dessutom bost�der f�r pr�sterna, gladiatorstenen och en stor dansplan f�r tempelfesterna.

Gladiatorstenen var cirkelrund och hvilade p� en 9 fot h�g afskuren pyramid.

H�r placerades vid festliga tillf�llen krigsf�ngar, en och en i s�nder, med ena foten fastl�nkad vid stenen.

Hvar och en af dessa f�ngar, som ensam f�rm�dde f�rsvara sig med ett sv�rd mot ett visst antal azteker, hvilka en efter annan angrepo honom, �terfick friheten.

I det vi n�rma oss utg�ngen, som �r midt emot den ing�ng, genom hvilken vi betr�dt tempelg�rden, se vi ett stort fyrkantigt stenaltare, 137 15 fot h�gt, fr�n alla sidor tillg�ngligt medels stentrappor.

Detta altare �r den plats, p� hvilken aztekernas kungar och adel samt ledam�terna af den f�rut omtalta orden efter d�den f�rvandlas till aska.

Det �r r�tt intressant att l�gga m�rke till, att aztekerna, liksom m�nga andra folkslag, som tillb�do gudabel�ten, alltid br�nde sina d�da.

I sammanhang h�rmed m� f�ljande bruk n�mnas. N�r en sl�kting d�tt, tillvaratogo de askan och f�rvarade den i en urna, som de placerade p� en hylla i hemmet. Vid h�gtidliga tillf�llen, g�stabud och dylikt, framsattes de olika urnorna p� bordet, och d�r, vid glada bacchanaler, t�mde de b�garne f�r sina aflidna sl�ktingar, �nskande dem all lycka i striden med alligatorerna i de d�das rike och uttalande den �nskan, att de snart m�tte som v�nner r�kas i solens sk�te till gemensam jakt � de s�lla jaktmarkerna.

N�r likbr�nning inf�rdes i Mexiko, vet man ej med best�mdhet, ej heller orsaken hvarf�r s�ttet att jorda de d�da �fvergafs.

I det vi nu l�mna tempelg�rden, befinna vi oss p� en stor, med stenh�llar belagd plats.

Midt framf�r oss se vi kungens palats, som �r bygdt p� en l�g afskuren pyramid, delad i trenne afsatser.

Denna pyramid �r m�lad i bj�rta f�rger. Dess inre innesluter stensatta rum och gallerier. Platsen ofvanp� densamma intages af palatsets byggnader, som �ro stora env�ningshus, tv� till tre hundra fot l�nga.

Byggnaderna best� ytterst af en korridor, som omgifver alla fyra sidorna, och som genom en m�ngd ing�ngar st�r i f�rbindelse med de inre delarna af palatset, alltsammans uppf�rdt af sandsten och prydt med marmor och porfyr.

Kolonnerna �ro af sten och uppb�ra den tunga, rikt dekorerade gesimsen, som, uthuggen i sandsten, framst�ller blommor, v�xter, ormar och blad i yppig rikedom samt dessutom figurer i stuckrelief, m�lade och — liksom hos egypterna — endast afbildade i profil.

Den kolossala byggnadskomplexen, som vi genomvandra, inneh�ller allt, som h�r till en rik, m�ktig och njutningslysten monarks bostad. Den inrymmer rum f�r uppvaktning, harem, g�strum, badrum, r�tteg�ngssalar, hallar och g�rdar med tr�dg�rdar och font�ner.

Kungens mottagningsrum �ro rikt prydda med ciselerade guldplattor och m�ngf�rgade 139 sn�ckskal, infattade i silfver. Pilastrar och pelare, mellan hvilka d�rr�ppningarna finnas, �ro liksom de yttre pelarna dekorerade och utvisa en tillstymmelse till kapit�l och bas.

Sedan vi passerat utg�ngen, befinna vi oss inom ett �gonblick p� en af Mexikos gator.

H�r och d�r sk�ras gatorna af kanaler, hvilka liksom i Venedig genomkorsa staden.

Men under det Venedigs arkitektur utm�rker sig f�r den obeskrifliga pr�gel af �delhet, som efterl�mnar ett of�rg�tligt poetiskt intryck och s�rskildt f�rh�jes af det majest�tiska lugn, som marmorns grundton breder �fver det hela, s� ligger det �fver aztekernas Venedig ett bl�ndande skimmer, ett helt fyrverkeri af s�derns gl�dande f�rger, hvilkas rikedom och naturliga sk�nhet afhj�lper arkitekturens brister.

Byggnaderna �ro n�mligen uppf�rda af en naturlig, por�s, r�daktig, mycket nyansrik sandsten, som gifver f�rg och v�rme �t fasaderna. Fundamentet h�jer sig upp�fver gatan, s� att golfytan ligger 4—5 fot �fver gatans niv� och 10—12 fot �fver kanalens vattenyta, detta af h�nsyn till markens sumpiga beskaffenhet.

Fasaden best�r af mer eller mindre fritt st�ende pelare, mellan hvilka ing�ngen �r anbragt, samt smala f�nster�ppningar med eller utan rutor af selenit, eller ocks� i sj�lfva muren uthuggna pelare med b�rjan till ett doriskt kapit�l.

Hufvudsimsen, som upptill afslutar denna naturstenfasad, best�r af en vanlig sims j�mte fris och arkitrav.

Frisen �r dekorerad och skulpterad. Man ser blommor, grenar, ormar och figurer � la grecque, allt utarbetadt med mycken noggrannhet och finess.

Fasadernas olikartade behandlingss�tt afbrytes h�r och d�r af sm�rre trappor, som f�ra upp till taket. Detta har ingen lutning, utan �r platt och belagdt med jord eller lera samt omgifvet af ett slags attika �t gata och g�rd.

D�r uppe finnas de s. k. h�ngande tr�dg�rdarna, i hvilka en m�ngf�rgad och rik blomsterprakt utvecklar de mest tjusande taflor.

Blommor och vinrankor h�nga ned �fver murarna, hvilkas vackra f�rg bildar en pr�ktig relief f�r hela denna naturpoesi.

Ser man ned �t en s�dan gata, sm�lter det hela tillsammans i horisonten till ett blomsterhaf, som l�ngst bort begr�nsar de skogkl�dda str�nderna. 141 N�r d�rtill kommer befolkningens m�leriska dr�kter, som h�r inne i staden utveckla sig i all sin originalitet, s� har man framf�r sig en tafla af s�llsynt pittoresk natur.

L�tom oss stiga in i en af byggnaderna! Ing�ngen �r ej st�ngd med n�gon d�rr, men framf�r d�rr�ppningen h�nger en matta af skinn, f�rsedd med sm� klockor eller metallbitar, som gifva ljud, s� fort man vidr�r mattan.

V�ggar och golf �ro gl�ttade i gips och kalkputs. De f�rra �ro smyckade med bildhuggeriarbeten i en fris, eller m�lade i lifliga, i synnerhet bl� och r�da f�rger, eller ocks� dekorerade med mattor af bomull och fj�drar.

M�bleringen �r sparsam och best�r mest af mattor af skinn samt l�ga tr�stolar och bord, utskurna af hela tr�stycken i djurimitation.

Sofplatserna best� af mattor med kuddar af bomull och �ro f�rsedda med s�ngomh�ngen.

Ang�ende sj�lfva byggnadss�ttet b�r n�mnas, att hvalfkonstruktioner �ro ok�nda. D�r stenkonstruktioner anv�ndas, gifver man �fversta delen af de motsatta v�ggarna en lutning, s� att de m�tas i en vinkel.

Rummens form p�minner s�ledes mycket om v�ra gamla rygg�sstugor — dock med den skillnad, att aztekerna ej ha f�nster i taket utan p� v�ggen. Genom de smala f�nstergluggar, som utest�nga det skarpa dagljuset och l�ta 142 rummen k�nnas svala och angen�ma, ha de utsikt till den kringbyggda g�rden, hvars bakgrund vetter �t en kanal.

G�rdsfasaderna �ro rikt f�rsedda med pelare, som bilda en arkad, hvarest familjen vanligen tillbringar dagen, under det barnen leka kring g�rdens stora blomstersmyckade vattenfont�n, en prydnad, som alltid finnes i hvarje f�rm�get hem. Af dekorativa f�rem�l i tr�dg�rden se vi olika vaser, och l�ngt inne i en nisch, till h�lften g�mda i skuggan, gnistra ett par rubinr�da �gon fram emot oss. Dessa tillh�ra hemmets gudom, hj�lparen i n�d och sorg, den alltf�rm�ende lifskraften, solgudens representant, som h�r �r installerad, bekransad och smyckad efter r�d och l�genhet.

Vaserna �ro st�rre och mindre. De st�rre �ro fyllda med blommor; de mindre, af v�xlande former, tj�na till att f�rvara br�d, majs, frukt, kort sagdt allt, som h�r till mat och dryck. De st� vanligen placerade i nischer kring solguden, p� det att han sj�lf f�rst m� f�rse sig och sedan v�lsigna maten.

Men rummet, i hvilket vi befinna oss, �r tomt p� lefvande v�sen. Vi se hvarken m�n eller kvinnor; inga slafvar, inga lekande barn p� 143 g�rden — allt �r tyst och stilla. Endast font�nens sm� plaskande vattenkaskader afbryta stillheten. Tomma och �de ligga ocks� gator och kanaler, d� vi tr�da ut.

Det �r en af solgudens h�gtidsdagar, och allt, som kan g� eller krypa, har f�ljt signalerna fr�n tempelkr�net och samlat sig i och utanf�r tempelg�rden f�r att n�rvara vid den stora offerfesten, som b�rjar vid solens nedg�ng.

Solen sjunker; dess afskedsstr�lar kasta sitt guldst�nk �fver sj�n. Bergen omkring och i synnerhet de f�rgyllda kupolerna p� tempeltornen glittra i bl�ndande glans.

Af nyfikenhet dragna till samma plats, komma vi just lagom f�r att f� se pr�sternas och krigarnes procession. De f�rra �ro i full ornat, d. v. s. svartm�lade �fver hela kroppen med gula eller r�da r�nder och utsirningar, med l�ngt h�r, b�lten om lifvet, svarta kappor �fver axlarna och s�fsandaler p� f�tterna. Krigarne �ro i full rustning, och de f�rn�mare af dem hafva h�gst brokiga fantasirika dr�kter. Inom sin bl�a och purpurf�rgade tunika b�ra de ett tv� till tre tums lager af bomull, som i striden �r afsedt att hejda st�tarna af fiendens spjut och lansar.

Utanp� tunikan b�ra de ett pansar af tunn guldpl�t och utanp� detta en kort, ytterst vacker 144 kappa af s�llsynta fj�drar. P� hufvudet hafva de en med fj�derbuskar prydd hj�lm af tr� eller skinn, f�rest�llande hufvudet af en f�gel eller ett rofdjur med �ppet gap. Vapnen best� 1:o af sk�ld, gjord af bambur�r och �fverdragen med guld eller silfver, ofta s� stor, att den t�cker hela personen, 2:o af b�ge, pilar, lansar, kastspjut och stenslungor.

L�ngsamt slingrar sig den stora processionen kring pyramiden i h�gtidlig tystnad upp mot templets helgedom.

Der uppe �ro hundratals f�ngar samlade. De veta, hvilket grymt �de som v�ntar dem, men �nd� �r det med ett tindrande f�rhoppningsfullt uttryck, som deras anleten v�nda sig mot den nedg�ende solen, ty de veta, att n�r dess str�lar n�sta g�ng breda morgonglans �fver bergen, �ro de upptagna som v�lkomna g�ster i solgudens sk�te.

M�rkret faller hastigt p�. Stj�rnorna t�ndas och facklorna lysa fr�n templets kr�n i den bl�svarta natten.

Offrens blod gjuter sig i r�da str�mmar utf�r tempeltrappornas branta, slippriga steg.

Intagna af fasa �fver detta naturfolks barbariska seder, l�mna vi nu staden. Offrens skri, folkets triumferande jubel och musikens vilda, sk�rande toner ledsaga oss p� �terv�gen. 145 Hunna till de kringliggande bergens kr�n, kasta vi en sista blick p� staden, som ligger g�md i sj�ns hvita dimma. Det tyckes oss, som om den eljes blida och fridfulla vattnets gudinna, alltings moder, nu ville kv�fva i sitt famntag allt, som lider och jublar der i den sk�na staden.

I nordv�stra Arizona, Nya Mexico, Utah och Kolorado finnes i de nu �dsliga �knarne ruiner af ett kulturfolks byggnadsarbeten, som �nnu i dag kunna r�knas till en ensamst�ende m�rkv�rdig byggnadskonst. En g�ng f�r m�nga �rhundraden tillbaka var detta �kenland bet�ckt med storartade st�der, och folket sj�lft stod i civilisation h�gt �fver landets nuvarande inv�nare. Rester af dessa st�der, som med sina ruiner af torn och spiror bilda en mycket karakteristisk arkitektur, ligga som Egyptens forntidsminnen delvis begrafna i �kensand eller �ro de likt svalbon anbragta h�gt uppe mellan Koloradolandets otillg�ngligaste ca�ons. Mellan klippor, best�ende af marmor, granit och kalksten, hvilka under �rtusendens lopp genombrutits och underminerats af den m�ktiga Koloradofloden, 150 hvars str�m i styrka och ot�mjbart raseri s�kert s�ker sin like i hela v�rlden, h�nga dessa byggnader, t�flande i m�lerisk v�rkan med naturens fantastiska byggnadskonst.

Deras �lder g�r tillbaka l�ngt f�re Amerikas uppt�ckt, och deras byggm�stare tillh�ra den s. k. moquisstammen, som liksom Pueblo-stammen i Nya Mexico, m�jligen torde ha varit samma folk som mexikanerna vid tiden f�re er�fringen genom Cortez.

Deras byggnader p�minna till formen om Egyptens pyramider: men medan dessa tj�nade till att tillfredsst�lla kunglig f�f�nga — ett j�tteskal af sten inneslutande en sarkofag — s� voro de amerikanska pyramiderna afsedda att hysa en stad med ett lefvande pulserande lif. Byggnaderna uppf�rdes af en sorts soltorkadt tegel eller sten flera fot tjocka, och v�ningarna h�jde sig amfiteatraliskt uppefter, hvilande p� en fyrkantig bas af intill trehundra fots l�ngd, s�lunda, att golfvet i den �fre v�ningen bildade undra v�ningens tak j�mte terass eller platform f�r den �fre.

S�lunda forts�ttes det upp�t med hvarje v�ning n�got mindre �n den under bel�gna, tills det hela afslutades som en afskuren pyramid. P� platformen h�r uppe voro torn och spiror uppf�rda, d�r skiltvakter voro posterade och hvarifr�n man hade vid utsikt �fver n�jden. I 151 de nedre v�ningarna funnos inga d�rrar �t fasaden, endast sm� f�nster, gjorda af selenit eller kristalliserad gips, som blef klufven i blad.

Pyramiderna voro ih�liga. I midten s�nkte sig en borgg�rd, d�r vattenreservoiren var anbragt.

�fven in�t g�rden funnos f�nster och d�rrar, men mellan ytterrummen och g�rdsrummen l�go stora m�rka f�rr�dsrum, alla f�renade genom passager och korridorer.

Kommunikationsmedlen voro ytterst egendomliga. I hela detta v�ldiga byggnadskomplex fans ej en enda trappa. Man begagnade endast stegar, ett visst antal f�r hvarje terrass.

Dessa stegar voro konstruerade som fallrep och kunde uppdragas n�r som h�lst och derigenom hindra obeh�riga att inkomma. Skulle man fr�n pyramidens yttersida in i borgg�rden, fick man f�rst kl�ttra upp p� stegen till f�rsta v�ningen och derifr�n genom en lucka i terassen krypa ner f�r en annan stege.

Luckorna tj�nade dessutom som r�kf�ng f�r h�rden, som vanligen var anbragt i samma rum, der luckorna voro bel�gna. Eller ocks� begagnades s�dana rum till k�k, sofrum, eller till f�rmalning af s�d.

I byggnaden fans tempel, som dessutom tj�nade till f�rsamlings- och �fverl�ggningsrum och till — badrum. Detta gemensamma kallades 152 Estufa. Det kunde antingen vara alldeles cirkelrundt eller ock omkring femtio fot i fyrkant. Det uppf�rdes vanligen i borgg�rden, till h�lften under jorden, med ett brant sluttande tak �fver; i ganska mycket p�minde dess inre om v�ra nordiska hvardagsstugor. L�ngs de nedr�kta, m�rkbruna v�ggarne l�pte b�nkar, och i midten var en v�ldig h�rd, p� hvilken br�ndes v�lluktande �rter. V�ggarne voro m�lade i kraftiga konturer, f�rest�llande bilder af v�xter och foglar, r�fvar och vargar, ibland krigiska bilder. Det var fullst�ndiga frescom�lningar, utf�rda i hvita, bruna, bl� och i synnerhet r�da f�rger, s� starka att r�ken och tiden sv�rligen kunde tillintetg�ra dem.

Ena v�ggen var helgad solguden. D�r funnos sol- och m�nbilder i form af cirklar, som br�to sig genom halfcirklar och elipser, hvilket betydde moln; men �fverallt lyste blixten fram, m�lad i m�ktiga zigzaglinier med pilspetsar i bj�rta f�rger.

Tv�nne m�nniskogestalter, som afslutade taflan, f�rest�llde solgudens adjutanter, som med l�nga trumpeter f�r munnen anropade om r�gn.

I estufan samlades pyramidens befolkning om v�ren f�r att under s�ng bedja om r�gn, och efter lyckligt till�ndabragta krigst�g firade de derinne sina tacks�gelsefester.

Detta folkslag, som i forntiden r�knades i 153 hundratusenden, f�rsvinner nu mer och mer, dess byggnader ligga alla i ruiner med undantag af en och annan, som �nnu bebos, och hvars inv�nare med orubblig seghet h�lla p� de ned�rfda traditionerna och bruken trots yttre p�tryckningar.

Deras religi�sa tro �r egendomlig. Hvarje morgon stiga moquisstammens medlemmar upp p� terasserna, v�nda sig mot �ster i kn�b�jande st�llning och tillbedja solen.

Medan denna ceremoni p�g�r, hafva m�nga af byns m�n vid klippans fot omgjordat sig med v�skor, p� hvilka sm� klockor �ro f�stade, och springa som g�lde det lifvet � obanade v�gar �t �ster, solen till m�tes, medan klockornas pinglande blandar sig med flodens brus.

N�r de sprungit en kvarts mil, v�nda de om, hvarp� befolkningen stiger ned fr�n sina tak och ceremonien �r slut.

Guden har en g�ng, enligt deras utsago, f�r �rhundraden till baka, kl�dd i m�nsklig skepnad, vistats bland dem, och vid sin d�d lofvat att komma tillbaka till dem — fr�n solen.

I denna tro lefva de �nnu i dag. I �rhundraden hafva de hvarje morgon dag efter dag s�ndt en deputation att taga emot honom, ifall han skulle komma.

Moquisernas h�rkomst k�nner ingen: men bland spillrorna af detta folk lefva s�gner om 154 forntids storhet och kraft — deribland ock ber�ttelsen om nordiska vildar, som f�rdrefvo dem fr�n deras land ut i Arizonas �kenplat�er och b�rgstrakter.

Eget nog �r, att hoppet p� deras jordiska f�rlossning sammanh�nger med deras bost�der. Ju f�rr dessa f�rst�ras af naturen och hemfalla i ruiner, dess f�rr skall solguden komma.

I en ej alltf�r afl�gsen framtid skall denna stam vara utd�d. Endast l�mningar af deras s�llsamma byggnadskonst st� d� kvar. Men l�ngre �n s� skall nog minnet af detta folk lefve i historien — ett folk, inf�r hvars h�rkomst och lif man st�r undrande och fr�gande.

[A]

De byggdes stundom femtio meter l�nga och utgjordes af fyra stycken 60 centimeter tjocka t�g, fl�tade af en s�regen, seg pilart; mellan dessa t�g voro anbragta tjocka br�dstycken, med vidjor f�sta vid t�gen. Bron var n�gra meter bred, och l�ngs kanterna l�pte p� ett par meters h�jd tv� hufvudt�g, som med vidjor voro f�sta vid plankorna och allts� bildade r�cken. Bron var i �ndarne omsorgsfullt fastgjord vid genomborrade klippstycken. Den sv�ngde under en truppstyrkas �fverg�ng och s�nkte sig d� betydligt i midten.

[B]

Hvarje byggnad hade ett in�tlutande ytterverk i cyklopstil af porfyr och granit med h�rn af huggen granit; kanterna voro s� omsorgsfullt inpassade, att fogarne sv�rligen kunde uppt�ckas, och stenarne — flere meter h�ga — sammanh�llos af en beckaktig lera. Marken bakom hvarje ytterverk l�g tio till femton fot h�gre �n marken framf�r muren; denna bildade s�lunda ett br�stv�rn, bak hvilket f�rsvararne voro v�l skyddade, om angrepp intr�ffade.

P� den yta, som kringsl�ts af murarne — ett utrymme af flere tusen kvadratmeter — l�go fyra afl�nga byggnader, som sins emellan bildade fyrkant; de inrymde f�rr�der och sofplatser.

Dessa byggnader voro uppf�rda i samma stil som de yttre och i den f�r peruanerna egendomliga arkitekturen — f�nsterl�sa v�ggytor med nischer, delvis uthuggna i graniten, med sockel nedtill och upptill f�rsedda med lister, som utgjorde ett f�rs�k till hufvudgesims. De fyra h�rnen voro f�rsedda med portar af samma form som port�ppningarna, breda nedtill och smala upptill, och med samma lutningsvinkel som yttermuren. Taket hade svag lutning och var t�ckt med blad och s�f; bj�lkarne, som hvilade p� yttermurarne, voro fastgjorda medelst agavesn�ren — spik och andra byggnadsmaterial af j�rn och st�l voro alldeles ok�nda. Alla f�nster vette �t den inre, stora borgg�rden.

Midt p� den inre borgg�rd, de bildade, l�g ett st�rre env�ningshus, hvilande p� en pyramidformig bas: det var slottet, som i sin ordning omsl�t en mindre g�rd. Denna den f�rn�msta byggnaden var uppf�rd af granit och adobes — ett slags soltorkadt tegel — och dess ytterv�ggar voro smyckade med frescof�rger i gult, r�dt eller bl�tt. Sj�lfva slottsg�rden hade en kringg�ende arkad med frist�ende kolonner utan bas och kapit�l. D�rrarne p�minde som vanligt om egyptiska motiv, f�nstren hade nischform, taket var t�ckt med gr�s eller str�.

[C]

Dessa chulpas voro tjugo till tjugofem fot h�ga tornbyggnader af polerad kalksten, hvilande p� kvadratiska underlag med femton till tjugo fots sida och en framspringande sockel, bred nog att tj�na till sittplats. I den �stra delen af hvarje s�dan byggnad fanns en liten fyrkantig �ppning, som ledde till sj�lfva begrafningsplatsen, ett hvalf med v�ggnischer. Hvalfvet, hvars h�gsta punkt l�g intill tretton fot fr�n marken, var uppf�rdt p� s� s�tt, att den �fverliggande kalkstenen alltid sk�t ett stycke framom den undre. Nischerna voro intill tre fot h�ga och tv� fot djupa; de inrymde gudabel�ten och mat till de d�das behof, hvilka sutto kring v�ggarne t�tt bredvid hvarandra. Hvarje chulpas innesl�t sin adliga �tt, och n�r den var fyld, byggdes en ny.

[F]

Denna byggnad �r liksom alla �friga byggnader i det stora tempelkomplexet uppf�rdt af trachy och granit i s. k. cyclop-murverk.

Stenarne �ro s� omsorgsfullt tillhuggna och sammanfogade, att man endast med mycken sv�righet kan, med blotta �gat, uppt�cka hvar fogarne finnas.

Byggnaderna �ro 30—35 fot h�ga. Taket �r �fverallt af str�. Tr�balkarna, som uppb�ra det flata taket, �ro fastbundna vid muren medels rep.

SOLENS BARN

I.

P� v�g till Cuzco.

II.

Cuzco.

III.

Mellan grafvar.

IV.

I konungens lustg�rd.

V.

Raymisfesten.

Ett bes�k hos Aztekerna.

Pyramiderna i Arizona.