Project Gutenberg's Anna-Clara och Hennes Br�der, by Hasse Zetterstr�m

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Anna-Clara och Hennes Br�der
       En Bok om Barn

Author: Hasse Zetterstr�m

Illustrator: Eigil Schwab

Release Date: March 3, 2006 [EBook #17904]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ANNA-CLARA OCH HENNES BR�DER ***




Produced by Torbj�rn Alm and the Online Distributed
Proofreading Team at http://www.pgdp.net





[Noterar: Dj�rva indikeras av # teckenet.]






ANNA-CLARA OCH HENNES BR�DER

EN BOK OM BARN

AV

_HASSE Z._

FJ�RDE TILL�KADE UPPLAGAN

MED TECKNINGAR AV _EIGIL SCHWAB_



STOCKHOLM. ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1921




ANNA-CLARA



[Bild]



OM ANNA-CLARAS F�DELSE.


Anna-Clara kom sist av tre. Och hennes moder blev mycket glad d� hon
�ntligen kom. Hennes fader blev ocks� mycket glad, men han visade det icke
fullt s� mycket, _ty han var en man_.

Anna-Clara f�ddes en s�ndag, mitt i vintern, en m�rk och tr�kig
februaris�ndag, s� tung och dyster som endast en vinters�ndag i en stad
kan vara.

Gatorna l�go �de och tomma, ty m�nniskorna ville inte g� ut i detta r�a
v�der.

D� klockan blev fem, gick Anna-Claras moder och fader f�r att �ta middag p�
en restaurang. Icke d�rf�r att de brukade g�ra det, utan d�rf�r att tv� av
deras v�nner, som ocks� voro gifta och leddes om s�ndagarna, bett dem om
s�llskap. M�nniskor som varit gifta n�gra �r, ha ofta mycket sv�rt att vara
ensamma.

P� restaurangen var det inte mycket folk. Anna-Claras f�r�ldrar hade valt
denna lokal just d�rf�r. De visste att de skulle f� vara ensamma med sina
v�nner.

Och s� blev det en festmiddag denna d�da tr�kiga s�ndag. Detta trots att
ingen hade menat det. Det var den femte g�sten som ordnade om alltsammans
och v�nde en enkel tr�kig s�ndagsmiddag till n�got helt annat �n vad man
t�nkt fr�n b�rjan. Den femte g�sten var Anna-Clara. Hon kom inte till
b�rjan av middagen--men s� var hon ju heller inte bjuden, s� hon visste ju
inte om att hon skulle passa tiden. Hon kom till f�geln.

Hennes moder reste sig och sade:

--Jag tror ...

Och sedan h�nde en hel m�ngd i flygande fl�ng. Telefon--en bil--och en man
som stod ensam kvar p� trottoaren, barhuvad, tittande efter vagnen som
f�rsvann.

Anna-Claras moder ville vara ensam d� hon m�tte sitt barn.

Mannen gick tillbaka till v�nnerna. Han s�g sig omkring. Det var som han
aldrig f�rut sett detta rum. D�r h�ngde en vaktm�stare mot en v�gg och d�r
satt en kass�rska vid en pulpet. De s�go tr�tta och d�da ut.

I detta �gonblick kanske--

Han sprang ut i vestibulen. N�gon ringt? H�r efter noga!

D�r kom en gammal man in i matsalen. Han satte sig vid ett f�nsterbord och
s�g p� matsedeln med den tr�tthet i blick och min som man ofta finner hos
de gamla ute�tarna.

En vaktm�stare kom rusande fr�n vestibulen. Anna-Claras fader s�g honom
komma och sprang emot honom.

Telefonens mikrofon l�g p� ett litet bord avlyftad fr�n apparaten. Mannen
som kallats, tog luren i sin hand, s�g p� den och t�nkte: ett ord �r
nyckeln, till liv eller d�d.

Han h�rde sin egen r�st och s� i sitt �ra en annans, som sade:

--T�nk det var en flicka!

Han sl�ppte luren och sprang uppf�r trappan till matsalen. Scenen var ny
mot nyss. Vaktm�staren vid sin v�gg s�g glad ut, fr�ken vid pulpeten sm�log
och den gamle ute�taren gjorde en gest som ville han s�ga: Sitt ned unge
man och dela en flaska vin med mig!

Visste de vad som h�nt?

Han stannade framf�r v�nnerna och ropade h�gt:

--Nu har hon kommit--Anna-Clara! Hon h�lsar s� mycket!

Han k�nde det som han pl�tsligt f�tt lust att sk�la med hela lokalen,
med vaktm�staren vid v�ggen, med fr�ken vid pulpeten och med den gamle
ute�taren--men han gjorde det inte, ty han var en beh�rskad man.

       *       *       *       *       *

De hade somnat d� han kom. Han sm�g sig fram och s�g p� dem. Modern l�g med
h�nderna kn�ppta som till b�n. Han s�g p� henne och med en glimt av avund
t�nkte han:

S� lycklig har jag aldrig sett henne.

Och Anna-Clara--

Han kom ut. Emanuel, som var �tta �r, stod i d�rren. Hans �gon lyste av
tusen nyfikna fr�gor.

--�r det sant, sade han, att hon �r oppn�st?

--Ja, sade fadern, det �r sant!

       *       *       *       *       *

Han l�g vaken och t�nkte. S� sprang han pl�tsligt upp ur s�ngen och in till
Emanuel.

--Jag ville bara veta, sade han, om du hade n�got emot, att hon var
oppn�st.

--Nej, f�r all del, svarade Emanuel, som alltid varit s� viktig, f�r mej
f�r det vara hur som helst med den n�san, jag tyckte bara att det var s�
skojigt.

Det gamla daluret slog 12 korta snabba slag. D�rute stod vinternatten m�rk
och tung. Men ingen katt jamade, ty man var �nnu bara i februari.



[Bild]



RELIGION.


D� Anna-Clara var sju �r och gick i f�rsta f�rberedande klassen kom hon en
dag och beg�rde en psalmbok.

--Hur s�, sade jag.

--D�rf�r att Gunvor har en i morgonb�n som hon �r s� mallig �ver.

--Det �r m�jligt, svarade jag, men jag har inte h�rt, att s� sm� flickor
beh�va psalmbok.

--Men Gunvor har en.

Allts� gick jag f�r att k�pa en psalmbok.

Det finns m�nga olika psalmb�cker. Sm�, vackra b�cker med mjuka skinnband
och guldkanter p� bladen och s� stora b�cker med enkla rediga bokst�ver.
Jag best�mde mig f�r en s�dan, ty den var billigast och barn b�ra tidigt
v�nja sig vid sparsamhet, framf�r allt i allvarliga ting.

Jag skrev Anna-Claras namn i psalmboken och gav henne den efter middagen.
Hon blev n�stan lika glad som d� hon fick sin f�rsta boll. Hon tog boken
och sade:

--Den �r precis likadan som den Gunvor har. Varp� hon gick in f�r sig sj�lv
och st�ngde d�rren.

Jag satt en stund och t�nkte �ver fallet, tills jag--m� gentlem�nnens alla
helgon f�rl�ta mig!--gick fram till d�rren och kikade genom nyckelh�let.

D�r stod Anna-Clara mitt i rummet framf�r den stora spegeln. Psalmboken
h�ll hon uppslagen framf�r sig och med sin falska r�st sj�ng hon ur boken.
D� och d� tittade hon i spegeln f�r att se hur hon gjorde sig. Ibland satte
hon h�rrosetten r�tt och ibland var det ett veck p� kjolen som inte l�g som
det skulle.

Jag �ppnade d�rren och steg in.

--Min k�ra Anna-Clara, sade jag, en psalmbok �r en mycket allvarligare sak
�n vad du f�rest�ller dig. F�r att sjunga ur en psalmbok beh�ver man ingen
repetition framf�r en spegel. Det passar sig inte alls. En psalmbok �r
ingenting att kokettera med. D� du kommer h�gre upp i skolan kommer din
l�rarinna att ber�tta dig vad en psalmbok egentligen �r.

Anna-Clara satt tyst och allvarlig. S� s�g hon mig r�tt i ansiktet och sade
i en best�md ton:

--Jag vill bara s�ga dig en sak: _man g�r inte in i ett st�ngt rum utan att
knacka f�rst_!

Jag tror inte att Anna-Clara �r mogen f�r de religi�sa sp�rsm�len.



[Bild]



KAJSA.


Nu �r det sagorna. F�rst alla dem om trollen. Om Bim-bam-bo som �r s� stor
och s� l�ng att han kan titta �ver de h�gsta tr�n och se ned p� andra sidan
om stora berg och skogar. Han har s� stora f�tter att hela hus och
tr�dg�rdar f�rsvinna mellan hans t�r. Akta dig f�r honom n�r han kommer
g�ende.

Och s� �r det det lilla trollet, som bara �r fult och springer omkring och
stj�l sm� barn och stoppar ned dem i en s�ck och b�r hem dem till sin fru,
som �r �nnu fulare och som kokar de sm� barnen i en stor gryta. Det vill
s�ga, det vill hon g�rna g�ra, men barnen bli alltid r�ddade i sista
minuten, ty annars sover Anna-Clara s� oroligt.

Men s� �r det Kajsa. Det �r n�got alldeles s�rskilt med henne. Hon �r inte
n�got troll utan en liten flicka och hon f�ddes en kv�ll, d� Anna-Clara
hade m�sslingen. Febern var r�tt h�g, s� att vi v�gade oss inte p�
Bim-bam-bo eller det lilla fula trollet, som springer omkring och tar sm�
barn.

--Nu skall jag ber�tta f�r dig om en liten flicka.

--Vad heter hon?

--Hon heter Kajsa.

--Hur mycket �r �r hon?

--Hon �r 5 �r som du.

--Var bor hon?

--V�nta skall du f� h�ra.

Kajsa bor p� landet i ett litet hus som hennes pappa r�r om. Hon har en
bror, som heter Olle, och han �r 7 �r.

--Har hon n�gra dockor?

--Hon har tre dockor och s� en liten babydocka, alldeles som du. Och s� har
hon ett docksk�p och en liten vagn f�r dockorna att �ka i. Och k�lke har
hon p� vintern. Och hennes mamma hj�lper henne att sy dockkl�derna--

Det blir ingen saga om Kajsa. Ty det h�nder henne ingenting m�rkv�rdigt.
Men sedan Kajsa kom till, �ro trollen alldeles bannlysta. Vi gl�mma dem
alldeles.

Mitt p� dagen h�nder det att Anna-Clara kommer och viskar i mitt �ra:--I
kv�ll--_Kajsa_!

Ty Kajsa �r en hemlighet mellan oss. Emanuel vet inte om henne och inte
heller Karl-Olof. Hon lever f�r oss om kv�llarna, d� det blir tyst och
s�mnen gl�ntar p� d�rren. Ja, det h�nder ibland att Anna-Clara dr�mmer om
henne.

Kajsa firar sin f�delsedag och sin namnsdag och hennes sm� v�ninnor, som vi
ocks� k�nna, �ro hos henne och leka med dockorna och Olle f�rs�ker spela
dem alla m�jliga spratt, men d� f�r han sm�rj av Kajsas pappa. Ty pojkar
ska inte vara elaka mot sm� flickor.

Men s� en kv�ll h�nder n�got. Anna-Clara s�ger pl�tsligt:

--Vad �r _existera_ f�r n�got?

--Existera--varf�r fr�gar du det?

--Jo, f�r i dag talade jag om f�r Emanuel alltihop om Kajsa och d� sa han:
hon _existerar_ inte. Vad mente han med det?

--Emanuel �r dum, s�ger jag, han pratar s� mycket, som han inte f�rst�r.

Anna-Clara �r tyst, men hon t�nker. Dagen d�rp�, d� jag b�rjar tala om
Kajsa, s�ger hon:

--Jag bryr mig inte om henne mer, f�r hon existerar inte--_hon finns inte_!

Stackars Kajsa. S� gick det med henne. En flicka som inte existerar, kan
man inte tala om.

Vi ha �terg�tt till det stora trollet Bim-bam-bo som �r s� stor att han kan
titta �ver de h�gsta skogar och berg. Hans existens har Emanuel �nnu inte
v�gat f�rneka.



[Bild]



ANNA-CLARA BER�TTAR OM ETT FILMDRAMA SOM HON SETT.


--Jag har varit p� bio med Sten f�r han har haft m�sslingen och hans
mamma bj�d mej f�r han har badat s� nu �r han bra--� mamma hemma?--och
s� gick vi p� Karla f�r de � n�ra och d�r var ett filmdrama fast de
var inget k�rleksdrama f�r de var f�r barn--� mamma hemma?--och de
va om en pojke som bara var femton �r men som utm�rkte sig f�r stor
karakt�ringsf�rm�ga f�r de stod p� programmet och hans mamma var d�d s�
dom bodde p� en station i Amerika med ett plank omkring men hans mamma
var ett portr�tt som han stod och s�g p� och andades s� underligt f�r
hans pappa ville gifta sig med en annan tant--� mamma hemma?--och hans
pappa hade uniform f�r han var kapten p� stationen innanf�r planket.
Stens mamma k�pte kn�ckkola hos Agusta Jansson innan vi gick p� bion.
Och s� hade pojken en trumpet som han bl�ste i och s� kom indianerna och
_anf�ll_ stationen och sk�t genom planket s� att dom som var innanf�r
f�ll omkull och dog och d� var pojkens pappa borta och pojken tog och
gr�vde ett h�l under planket och s� kr�p han ut med sin nya mamma och
g�mde henne i en grotta med gr�s omkring men n�r de blev paus sa jag
till Sten � de s�kert att du �r bra fr�n m�sslingen nu och d� fl�g en
gumma opp som satt framf�r och skrek har dom barn me m�ssling p�
biografer--� mamma hemma?--och sen tog pojken en h�st och red i v�g
utanf�r planket och b�rjade bl�sa i trumpeten s� att indianerna trodde
att soldaterna skulle komma och d� blev dom r�dda och red i v�g men
pojken som r�ddade allesammans blev skjuten i armen fast han blev bra
sedan och s� kom hans pappa hem f�r han h�rde trumpeten och d� flydde
alla indianerna och dom blev s� glada allihop innanf�r planket och
pojken fick en ny trumpet av sin nya mamma och s� bl�ste han i den fast
han hade ont i armen men han hade uniform som var v�dligt stilig f�r
det h�nde i Amerika alltsammans fast Sten sa att alltihop var gjort p�
en g�rd i Berlin d�r dom g�r alla biografdramer fast det st�r att dom
spelar i Amerika--� mamma hemma?--men inte tror jag att gumman fick
m�sslingen fast hon satt framf�r oss. �ldre m�nniskor � s� underliga--



[Bild]



HAVET.


En morgon medan hela huset sover, st�r min dotter utanf�r stugan och
lyssnar till ett ljud, som hon aldrig h�rt f�rut. Det �r icke bl�sten, icke
n�gon f�gel och heller icke n�gon motor som dunkar.

D� jag kommer ut p� f�rstubron f�r att g� till hamnen och b�tarna, kommer
hon emot mig och s�ger:

--Vad �r det som h�rs s� underligt?

Jag lyssnar och s� svarar jag:

--Det �r ju havet. Vinden �r sydlig, d� h�rs det hit. Det �r dyningen.

--Vad �r havet f�r n�got?

--Havet �r det stora, stora vattnet p� andra sidan �n. Det �r s� stort att
man inte ser slutet p� det. Det g�r �nda till Ryssland!

--Kan man g� till havet?

--Ja visst, tv�rs igenom skogen. Vi hinna fram och tillbaka f�re frukost.
Kom!

Och s� g� vi till havet. Mycket f�rv�ntansfulla. V�gen g�r f�rst f�rbi
gruvorna, som �ro fyllda med vatten och som skr�mma oss med sina kala m�rka
v�ggar och sina svarta blanka �dlor som kila i det gr�na vattnet. S� g� vi
genom skogen, en smal stig, hal och glatt, �ver stenar och blanka h�llar.
Och s� �ro vi vid stranden, vid havet. En hel vinter har g�tt sedan jag
sist stod h�r och med alla sinnen f�rnimmer jag det o�ndligas underbara
makt. Det �r som att andas p� nytt efter m�nga, l�nga m�naders f�ngsel och
tryck.

--Detta �r det stora vida havet, s�ger jag till min dotter, d�r hon st�r
med h�nderna p� ryggen och kisar mot solen.

Det blir tyst ett �gonblick och s� svarar hon:

--Det var v�l ingenting.

Och s� v�nder hon f�raktfullt ryggen �t det stora, underbara, m�ktiga
havet.

       *       *       *       *       *

Vi g� tysta hem�t �ver klippor och h�llar, p� smala stigar �ver hala barr,
men jag v�gar inte v�nda mig och se p� det stackars havet. Jag har liksom
en k�nsla av att det f�rsvunnit och sjunkit ned i jordens innand�men, i
skam och blygsel �ver en liten kvinnas h�rda dom.



[Bild]



DELFINEN.


En morgon kommer Anna-Clara springande uppf�r backen. Hon springer inte p�
v�gen, hon kommer mitt i gr�set bland blommorna och timotejen. Jag ser p�
l�ngt h�ll att det har h�nt n�got, n�got mycket m�rkv�rdigt, som m�ste
ber�ttas.

Hon �r mycket uppr�rd, d� hon kommer fram. Alldeles r�d i ansiktet av
anstr�ngning. Och �gonen lysa.

--Vad har h�nt? s�ger jag, �r det en orm eller en tjur?

--Nej, s�ger Anna-Clara, inte alls, utan tv� _riktiga_ sj�officerare med
uniform, s�na d�r som de stora flickorna dansa med p� Sossit�n kom och
_talade_ vid mej.

--Nej, s� m�rkv�rdigt, t�nk. Vad sa dom?

--F�rst s�g jag att det l�g en stor pansarb�t alldeles vid Tallholmen och
han hade inte varit d�r f�rut, �tminstone var han inte h�r i g�r och s�
stod jag just och fr�gte Olle om han hade f�tt n�gon �l f�r han metar �l
f�r de fick vaktm�starn p� hotellet h�romdan, en riktig �l som han s�lde
f�r tv� och femti och d� kommer en _barkass_ med sj�m�n som rodde och i
aktern satt dom d�r _officerarna_ p� en svart duk och dom styrde med ett
styre som s�g s� konstigt ut alldeles som en stolsrygg och s� gick dom i
land och kom rakt fram till mej och den ena gjorde _honn�r_ s� h�r och
fr�gade hur gammal jag var och vad jag hette och de sa jag och d� skratta
dom och bad mej h�lsa pappa.

--Tackar, sade jag, vad hette herrarna?

--Det sa dom inte, men det var alldeles riktiga officerare med _uniform_.

Denna sommar hade Anna-Clara best�mt att hon skulle gifta sig med en
tandl�kare. Hon hade h�rt att de f�rtj�nade s� mycket pengar och tiderna
�ro ju s� d�liga. Men en dag �ndrade hon tycke och sade:

--N�r jag blir stor ska jag gifta mej med en s�n d�r.

_En s�n d�r_ var en sj�officer. Det l�g ingenting neds�ttande i
ben�mningen, det var bara en sorts f�rkortning.

--Varf�r just en sj�officer, sade vi, av ett visst intresse f�r en blivande
m�g.

--D�rf�r att dom � s� sn�lla.

Jag t�nkte: om tio �r s�ger hon: d�rf�r att de �ro s� stiliga. En liten
flicka vill ha en god man. En stor flicka vill ha en stilig man.

En dag blev Anna-Clara riktigt bekant med en sj�officer. Han var kapten p�
en u-b�t. Och det var n�got! Han var s� f�rf�rligt sn�ll och han visste
precis hur man skulle hantera en liten flicka.

Anna-Clara fick vara med om n�got s� underbart, som att komma ombord p�
u-b�tens moderfartyg--hon undrade ett tag om den stora b�ten var riktig
mamma till den lilla. Hon fick titta p� allting som fanns ombord och en
morgon, d� hela �n sov, var hon med ute p� fj�rden i en motorb�t och fick
se p� hur u-b�ten d�k. F�rst gick det s� sakta, men s�, med ett, spolade
v�gorna �ver d�cket och man s�g bara ett smalt r�r som stack opp och s�
f�rsvann �ven det. Anna-Clara b�rjade frysa och hon blev r�dd. Hon st�llde
sig upp i b�ten och s�g ut �ver vattnet. Hennes v�n, kaptenen, var borta.
T�nk om han aldrig kom opp mer!

Sj�n gick h�g och motorb�ten d�k mellan v�gorna. Men det gjorde
ingenting--s�dant var Anna-Clara van vid. Det var bara i b�rjan det k�ndes
litet underligt i maggropen. Sj�n st�nkte i stora klara droppar �ver
ansiktet, det var lustigt. Men inunder vattnet, d�rnere med u-b�ten....

N�gon ropar:

--Se! Och alla peka ut�t vattnet. D�r �r han igen i vattenl�ge.

Anna-Clara far hem. Det �r �nnu tidigt p� morgonen och uppe i land bl�ser
det inte s� mycket som p� sj�n. Det �r varmt och vackert men �nd� �r det
icke en vanlig dag. Morgonens stora �ventyr bor �nnu i hennes hj�rta.

En dag f�r Anna-Clara ett l�ngt brev fr�n kaptenen p� u-b�ten. Det �r ett
vackert och roligt brev och hon l�ser det m�nga g�nger. Och t�nk, inne i
brevet ligger en present, ett svart m�ssband och p� det st�r i guld:
_Delfinen_. Det �r ett s�dant band som Anna-Clara �nskat sig s� l�nge. Ett
_riktigt_ m�ssband, inte ett s�dant d�r som man k�per i aff�rerna och som
det bara st�r Kungl. Flottan p�. Det kan ju vara vad som helst. Anna-Clara
k�nner ingen flicka som har ett band med _Delfinen_ p�. Hon m�ste ha m�ssan
var dag, n�r hon kommer till staden. Hon m�ste ha den i skolan.

       *       *       *       *       *

Anna-Clara �r med p� den stora bjudningen. Hon var inte bjuden, men d� vi
drucko kaffet stod hon utanf�r tr�dg�rden med h�nderna p� ryggen och
tittade och undrade �ver vad stora m�nniskor egentligen ha f�r sig p� sina
stora bjudningar. Och s� fick den sn�lla v�rdinnan se henne och s� togs hon
in och blev mottagen som en riktig g�st som bara hade kommit litet f�r
sent. Hon satt p� trappan till verandan och s�g och lyssnade med alla sina
�gon och �ron. Vad herrarna voro glada och r�da och s� de skrattade, n�stan
�t allt vad de sade. Hon f�rstod inte vad de talade om, �nda tills att den
unge doktorn sade n�got som kom henne att lyssna �nnu mera sp�nt �n f�rut.
Doktorn sade:

--En sak har roat mig h�r p� �n--bland mycket annat, f�r all del--och det
�r de unga damernas hattar, de sm� vita segelhattarna. F�rr i tiden bar
riddaren sin dams f�rger i sin fj�derbuske, nu �r det tv�rt om--har den
unga kvinnan n�gon god v�n vid flottan s� b�r hon hans b�tnamn p� sin hatt.
H�r finns en ung k�ck fru--�ver hennes vackra panna lyser _Tapperheten_ i
eldskrift, h�r g� unga flickor med _�ran_ och _Manligheten_ och _Fylgia_ om
sina vackra lockar och h�romdagen m�tte jag i en barnvagn en liten flicka
som f�rskr�ckte mig, ty mitt i huvudet p� henne stod pl�tsligt utan
f�reg�ende varning: _Clas Fleming_.

Allt det d�r �r mycket vackert, men f�r mig har det n�got av adress. T�nk
oss att vi droge ut konsekvenserna (Anna-Clara undrade vad det var som
skulle dras ut) och att en ung dam, som hade en v�n i en aff�r, gick med en
hatt p� vilken stod i guldskrift: _Karl August Perssons Garn- och
V�vnadshandel_ eller t. ex. _Oskar Johanssons K�tt-, Korv- och
Fl�skhandel_.

Man skrattade och tyckte att doktorn var en rolig karl. Men Anna-Clara f�ll
i tankar, och d� vi gingo hem sent p� kv�llen stannade hon i m�rkret mitt
p� v�gen och sade:

--Jag vill veta en sak.

--Vilken sak?

--Jag vill veta om det finns n�gon fl�skhandlare som heter _Delfin_?

--Inte som jag vet--hur s�?

Anna-Clara svarar inte, men jag f�rst�r hennes oro och jag stillar den.

Hela sommaren b�r hon Delfinens band p� sin m�ssa och d� h�sten kommer,
l�gger hon det i en ask och skriver p� locket med stor och tydlig stil:
_Mitt vackra band som jag fick av den sn�lle kaptenen och sj�officeren
sommaren 1917._



[Bild]



CHOKLADKAKAN.


En dag p� h�sten. Luften �r h�g och klar och himlen bl�.

--I dag reser jag till landet, s�ger jag till Anna-Clara. Det kan inte
hj�lpas. Jag m�ste se hur det st�r till i skogen och vid havet en s�dan h�r
dag. Jag reser med b�ten p� morgonen och jag �r framme p� middagen. Om du
inte skulle g� i skolan kunde du f�lja med.

Anna-Clara ser tankfull ut och s� s�ger hon:

--Det �r en sak som jag har p� landet, som jag gl�mde d� vi flyttade in.
Tag hem den �t mig.

--S�, vad �r nu det?

--Jo, p� �versta hyllan i allra minsta garderoben ligger en chokladkaka,
jag vill ha den.

--Du skall f� den. Jag skall h�mta den. Det gl�der mig att ha ett �rende,
d� jag kommer ut. Det g�r ett gott intryck p� mig sj�lv. Jag skall h�mta
chokladkakan.

S� g�r f�rden och allt �r sig likt, blott vackrare �n p� sommaren. Det �r
liv i vattnet och luften, vinden bl�ser friskt och stora seglare stryka
fram �ver fj�rdarna. I villorna �r det tyst och stilla och badhotellen �ro
tillbommade.

Solen g�r i moln och det blir kallt.

--L�t oss sitta i salongen och prata och ljuga f�r varann.

Han har bott i sk�rg�rden i 30 �r. Han vet och kan allt om m�nniskor och
st�llen. Han ber�ttar just s� som jag vill det, lugnt och stilla utan att
sj�lv m�rka po�ngen och det karakt�ristiska i en historia. Han �verl�ter
godhetsfullt den saken �t mig.

Vinden friskar i och sj�n b�rjar g� h�g. B�ten rullar och snart �r d�cket
tomt. Genom salongens ruta ser jag vatten och himmel m�tas, f�r att i n�sta
sekund �ter g� is�r. Glasen skallra p� brickan och min v�n h�ller med ena
handen i soffan f�r balansens skull.

--Ser du kobben l�ngst d�r ute, s�ger han, norr om fyren. D�r ligger en
stuga. Jag har bott d�r en hel vinter, levat som en bland dem, i m�rker och
kyla. Jag l�ngtar inte dit igen, men �nd� �ngrar jag inte min tid d�r. D�r
bor en gammal fiskare, en karl som livet kramat, utan att f� kol p�. Jag
reser ut f�r den gubben. Han har skrivit och bett mej komma. L�t oss segla
dit tillsammans!

       *       *       *       *       *

Nu har jag varit p� Stor�n och sett att allt var sig likt. L�ven hade
gulnat och det var tyst p� �ngen. D�r l�g en tennisboll kastad som en
smutsig sn�boll. Badhuset var st�ngt och inga b�tar vid bryggan.
M�nniskorna hade tagit sommaren med sig och rest.

Vi seglade till kobben, min v�n och jag, och v�ta och kalla gingo vi i
land. Den gamle fiskaren satt i m�rkret, vi f�rde lampor med oss och mat
och dryck och tobak till gamla pipor. D�r gick kv�llen i trygghet och
v�rme, med havet vr�kande mot klippor och sk�r.

       *       *       *       *       *

�ngb�ten g�r hem n�sta dag p� kv�llen. Och klockan �r tio d� vi n� min port
i staden.

--Farv�l, s�ger jag, till min v�n. Och tack f�r i �r. Nu g�r en vinter--om
den g�r--och sedan f�ngar oss v�ren i sk�ren igen!

Vi skiljas och jag letar efter nyckeln till porten. D�, med ett, st�r en
liten sak r�tt upp och ned i min hj�rna: _Anna-Claras chokladkaka_!

Jag har gl�mt att h�mta chokladkakan p� �versta hyllan i allra minsta
garderoben!

Jag ser henne sitta d�r uppe i sin vita s�ng och bara v�nta.

Vad ang�r henne alla mina �ventyr, vad r�r henne all h�stens granna f�rg
�ver himmel och jord. Hon skall ha sin chokladkaka! Jag har rest ut f�r att
h�mta en chokladkaka och jag skall ha den med mig, d� jag kommer hem! Allt
annat �r av intet v�rde.

Jag g�r ut p� gatan och jag g�r runt kvarteret. N�gon utv�g m�ste finnas!

Att v�nta och g� upp n�r hon somnat? Hon somnar inte. Och i alla h�ndelser
vaknar hon f�re mig i morgon bittida.

Att g� upp helt frankt och dj�rvt och s�ga: jag har gl�mt chokladkakan! H�r
har du en krona i st�llet! Det g�r inte. Det �r inte pengar den h�r g�ngen.
Det �r en enda, en best�md chokladkaka hon skall ha.

Jag stannar och funderar. Mitt framf�r mig p� gatan st�r en poliskonstapel.
Jag k�nner honom, han �r en hygglig karl. Han har g�tt p� detta pass i
m�nga �r. Jag skall anf�rtro mig �t honom!

Konstapeln f�r min historia. Han f�rst�r mycket v�l hur saken ligger och
han s�ger:

--Man m�ste alltid h�lla sina l�ften till barn. De �ro s� noga med det. Jag
har sj�lv en liten flicka, s� jag vet hur det �r. Jag ser ingen annan r�d
�n att redakt�ren g�r och l�gger sig p� ett hotell och sedan i morgon k�per
en chokladkaka.

Jag funderar och svarar:

--Det g�r inte. Jag vet inte vilket m�rke det �r p� kakan som ligger p�
�versta hyllan i minsta garderoben. Jag vet inte vad det �r f�r fabrikat.
Jag kan inte vara med om ett bedr�geri!

--D� vet jag ingen r�d, s�ger konstapeln. Och s� g�r han ifr�n mig och
l�mnar mig ensam i m�rkret mitt p� gatan.

Men jag g�r hem och jag t�nker:

H�r �r ett tillf�lle f�r Slumpen och F�rsynen att visa vad de kunna. Nu f�
vi se hur det g�r!

Anna-Clara �r vaken d� jag kommer. Naturligtvis. Hon sitter r�tt upp i
s�ngen och nickar v�nligt.

--God afton, s�ger jag. Nu �r man hemma igen! Det �r sk�nt att komma in i
ljus och v�rme fr�n m�rkret d�r ute. Men det var vackert bland sk�ren. Ni
kan inte t�nka er s� vackert--jag talar fort och snabbt och byter hastigt
�mnen f�r att f� bort den f�rd�mda chokladkakan som sv�var �ver v�ra
huvuden.

--Men det gick h�g sj� p� fj�rden. Och bladen hade gulnat i backen upp till
villan. Men alarna stodo gr�na. Det �r m�rkv�rdigt vad alar �ro gr�na l�nge
p� h�sten. Jag vet inga tr�n som �ro gr�na s� l�nge om h�sten som alarna.
Eken �r inte gr�n s� l�nge och inte l�nnen heller. De vissna fort, mycket
fort....

--Jag tycker du pratar s� mycket, s�ger Anna-Clara. Och s� kommer det:
_Fick du tag i chokladkakan?_

--Chokladkakan, s�ger jag, den ja! Jo visst! Och s� v�nder jag p� huvudet
f�r att se p� n�got annat. D� h�r jag ett fnitter. Anna-Clara har pl�tsligt
krupit ner under t�cket och ligger d�r och bara skrattar.

Jag rycker av henne t�cket och s�ger:

--Unge! Vad skrattar du �t?!

--Jag skrattar �t--att--du har--en chokladkaka--n�r det--aldrig--har
legat--n�gon--chokladkaka--p�--�versta hyllan i minsta garderoben--_f�r
det var bara--som jag hitta p�_!

D� sl�ppte jag t�cket och gick in f�r mig sj�lv och t�nkte �ver den evigt
unga fr�gan: varf�r skola vi m�n, hur gamla vi �n bli, l�ta lura oss av
kvinnor, hur unga de �n �ro?



[Bild]



EN FR�GA.

(UNDER KRIGET 1914.)


Om morgnarna g�r jag ut i skogen med min lilla dotter. Hon leker i en
sandh�g med en hink och en spade, hon g�r grottor och f�stningar, och jag
sitter bredvid p� ett s�te och l�ser min morgontidning om allt det
underbara som h�nder ute i v�rlden. Ibland tala vi vid varandra, min dotter
och jag, om sanden och om en liten ekorre, som d� och d� kilar �ver v�gen.
Men s� en dag kommer hon p� n�got nytt, ser p� mig allvarligt och s�ger:

--�r det krig nu, pappa?

--Ja, mitt barn, tyv�rr.

--Vilka �r det som krigar?

--Det �r tyskar och fransm�n och serber och ryssar och japaner.

--Kriga inte engelsm�nnen ocks�?

--Jo, de �ro med.

--_Varf�r sa inte pappa det?_

Man f�r inte gl�mma n�got f�r barn. De �ro noga.

--Varf�r krigar dom?

--Jag tror att det �r f�r att dom inte tycker om varandra.

--Varf�r tycker dom inte om varandra?

--Det var en stilig grotta du har gjort.

--_Varf�r tycker dom inte om varandra?_

--Jag vet inte--det kanske �r d�rf�r att dom bor f�r n�ra varandra.

--P� landet bodde vi n�ra Malmstr�ms och Fr�bergs men inte krigade vi med
dom. S�j!

Paus. S� lades spaden och hinken bort och s� kom det:

--S�j, pappa, varf�r kommer det ingen polis och tar dom n�r dom h�ller p�
och br�kar och sl�ss s� d�r f�rf�rligt? Finns det kanske inga poliser i
utlandet?

I detsamma kilade ekorren �ver sandh�gen. Gudi vare tack och lov!



[Bild]



MIN DOTTERS F�RLOVNINGAR.


D� min dotter var fyra �r, steg Leonard in i hennes liv. Man skulle kunna
s�ga att han kom direkt fr�n gatan. De m�ttes f�rsta g�ngen p� trottoaren
utanf�r huset. Min dotter hade ett r�tt rullband. Hon grep ett fast tag i
det, ty hon var �vertygad om att den fr�mmande pojken skulle ta det ifr�n
henne. Hon k�nde n�mligen endast sina br�der.

Men den fr�mmande pojken tog icke rullbandet. Han s�g p� det och s� sade
han, i det han lyfte sin vita m�ssa:

--Jag heter Leonard. Det var ett mycket vackert rullband du har. Det �r
m�lat i en s�dan vacker f�rg. �ven jag skulle g�rna vilja hava ett s�dant
vackert rullband.

Min dotter gapade. S� hade hon aldrig h�rt n�gon pojke tala. S� talade icke
ens riktigt stora m�nniskor. Och s� vacker han var! Och s� fina kl�der! Min
dotter s�g p� sin kl�nning. D�r var en stor fl�ck mitt p� magen. Att hon
skulle ta den p� sig i dag! S� r�ckte hon Leonard rullbandet och sade:

--Vill du rulla runt kvarteret? Det �r ingen konst! Det g�r s� l�tt.

Tio minuter senare kom min dotter rusande in till mig och sade:

--Jag har tr�ffat en ny pojke! Han heter Leonard! Han talar s� fint! Jag
har f�rlovat mig med honom! Jag ska f� en ring av honom som jag ska ha om
s�ndagarna! Vi � riktigt f�rlovade!

Vi gillade min dotters val. Leonard var en v�luppfostrad gosse. Jag har
aldrig tr�ffat n�gon som talat s� grammatikaliskt som han. Man fick riktigt
vara p� sin vakt d� han var hemma. Pojkarna, som voro dubbelt s� gamla,
v�gade icke �ppna munnen d� han var n�rvarande. Han spred en allvarlig och
bet�nksam st�mning �ver familjen s� fort han kom.

Min dotters och Leonards f�rlovning varade i fjorton dagar. Min dotter bar
ring tv� s�ndagar. P� torsdagen f�rlovade hon sig med Sten.

--Vad nu, sade jag, �r det slut med Leonard?

--Han �r s� tr�kig, sade min dotter. Och s� �r han inte _elegant_!

--Elegant!! Vem har l�rt dig s�dana ord?

--F�r jag inte s�ga de? � de ett sv�rord??

--N�ra p�! Sm� barn anv�nda inte s�dana ord.

--Men tant Paula sa h�romdan: du � riktigt elegant! De � sant att hon sa
de!

Vi tyckte inte att Sten var elegant. Men han var s�t och sn�ll och l�t sin
nya f�stm� leka med alla sina leksaker. De voro mycket lyckliga, men p�
tjugonde dagen av deras f�rlovning slogs f�rbindelsen upp. Det var min
dotter som gjorde det och man kan s�ga att hon gjorde det ordentligt.

De lekte i rummet intill. Jag h�rde dem tala, h�gt och ivrigt, och s� slogs
d�rren upp och min dotter kom in. Hon s�g allvarligt f�rargad ut och sade i
mycket best�md ton:

--_Pappa! Var � boxhandskarna??_

--Vad ska du med dem?

--Jag ska kl� upp Sten! Var � dom?!

--Dom ligger i eksk�pet.

Hon fick fram handskarna och jag hj�lpte henne att knyta till dem om
handlederna. Det var stora, ordentliga boxhandskar--samma modell som Jack
Johnson anv�nder.

S� fl�g hon i v�g och jag h�rde hur f�rlovningen slogs upp. Jag gick efter.
Sten l�g uppkrupen i soffh�rnet och min dotter bankade p� honom med de
stora handskarna. Han var nog ridderlig att inte sl� igen.

--Vad �r detta f�r spektakel, sade jag. Varf�r sl�r du Sten, som �r s�
sn�ll? Vad har han gjort?

--_Han s�ger att deras tax �r lika fin som v�ran Chapman, men jag s�ger att
deras tax �r ingen �kta tax, f�r han har inget spader �ss under svansen!_

--Det har han visst, sade Sten.

--_Han har inget spader �ss! Han har inget spader �ss! Han har inget spader
�ss!_

S� slogs den f�rlovningen upp.

En tid d�refter flyttade min dotter till landet och d�r f�rlovade hon sig
med herr Frenssen. Herr Frenssen var en ung tysk som bodde i stugan
bredvid. Han lekte med min dotter och en dag kom hon och anf�rtrodde mig:

--Nu ska jag f�rlova mig med herr Frenssen!

--Herr Frenssen, sade jag, �r minst tjugufem �r �ldre �n du. Kan det vara
riktigt f�rst�ndigt.

--Jag ska f�rlova mig med honom f�r han � s� sn�ll!

--Jas�. Jag skall tala med herr Frenssen. S� gick jag �ver till den unge
tysken. Han satt vid sitt morgonte, men tog emot mig mycket v�nligt.

--Herr Frenssen, sade jag, min dotter har ber�ttat, att hon f�rlovat sig
med er. Kan ni f�rs�rja en hustru? Vad har ni att bjuda henne?

Herr Frenssen s�g p� mig mycket allvarligt och s� sade han:

--Jag icke ferst�. Jag varit s� litet i Sverige, jag icke friat till svensk
flicka. Jag hava en f�stem� i Tyskland.

Jag gick in till min dotter och sade henne vilken usel person hon kastat
sin k�rlek p�. Jag sade henne att han var f�rlovad f�rut, i Tyskland. Att
man icke fick vara f�rlovad med mer �n en i taget, att den tyska flickan
skulle bli mycket ledsen om hon fick veta att han var f�rlovad �ven h�r.
Ingenting tog.

Min dotter svarade:

--Det g�r ingenting att herr Frenssen �r f�rlovad f�rut! _F�r hon � ju i
Tyskland!_

D� tog jag min hatt och k�pp och l�mnade alltsammans.

Ungdomen har en underlig moral nu f�r tiden!



[Bild]



CLARA


Min dotter, som �r 5 och 1/2 �r--det �r mycket viktigt med 1/2--har ett
litet barn. N�gon tycker kanske att detta �r v�l tidigt, och man blir
kanske f�rskr�ckt, d� man f�r h�ra, att min dotter fick det lilla barnet
redan d� hon var 3 �r.

Naturligtvis �r det icke n�got riktigt barn. Det �r en docka och hon heter
Clara. Hon kom p� julafton och hon var mycket fin. Hon hade sidenkl�nning
och bl� �gon och porslinshuvud och riktigt h�r, som kunde kammas.

D� Clara var 2 �r, h�nde n�got sorgligt. Hon tappade h�ret. D� min dotter
kammade henne en s�ndagsmorgon--det var mycket viktigt, att Clara kammades
p� s�ndagen--tappade hon h�ret. Alltsammans satt p� kammen och min dotter
gav till ett skrik, s� att alla i huset l�mnade sina sysslor och sade:

--Vad �r det?

Lovisa, som stod i k�ket och stekte abborrar, tappade en stor sm�rklick p�
golvet, min dotters moder, som s�g efter att Lovisa stekte abborrarna, blev
_mycket_ f�rskr�ckt och sj�lv sprang jag in och ropade som alla de andra:

--Vad �r det??

--Man kan se in i huvet p� Clara! skrek min dotter. Man kan se _rakt_ in i
huvet!

Och det kunde man. Huvudet var alldeles tomt, det vackra, blonda h�ret hade
dolt ett stort, svart h�l.

--S� f�rf�rligt, sade jag. Och s� tog jag bort h�ret fr�n kammen och sade:

--Jag skall gumma fast alltsammans med syndetikon, s� blir hon som f�rut.
Var inte ledsen!

--Hon blir aldrig som f�rut, gr�t min dotter.

--Jo, precis som f�rut, sade jag, alldeles som f�rut.

--Nej, det blir hon inte, f�r f�rut visste jag inte att hon hade ett stort,
svart h�l inuti huvut! Stackars lilla Clara! Nu vet jag ju det!

--T�nk p�, sade jag, att det finns riktiga, gamla m�nniskor, som ocks�
tappa h�ret. T�nk p� morbror Per, han har en vit fl�ck uppe i huvudet. Och
han �r lika glad f�r det.

--Men man kan inte se in i huvet p� morbror Per!

--Nej, gudskelov, sade jag. Men t�nk p� tant Edla, jag skall s�ga dig en
sak, men du f�r inte ber�tta det: hennes h�r �r l�st alltsammans! Men du
f�r inte ber�tta det!

Min dotter blev tyst. S� sade hon:

--Men tant Edla gummar inte fast h�ret med syndetikon!

--Nej, hon har n�got annat knep, som vi inte vet, men det �r lika l�st f�r
det.

S� lagade jag Clara. Hon s�g ut precis som f�rut. Och n�r hon hade torkat,
kunde man b�rja kamma henne igen. Men min dotter gjorde det aldrig. Hon
lade undan Clara och lekte aldrig med henne.

Men p� julafton, d� min dotter var 5 �r, kom en farbror �kande i bil. Och
han hade med sig ett stort paket och i det paketet l�g en ny, stor docka.
Det var den finaste docka vi sett och vi sade allesammans, att det var f�r
galet att komma med en s� fin present. Men min dotter blev s� glad, att hon
hoppade och skrek av gl�dje. Just en s�dan docka hade hon alltid �nskat
sig.

Hon var kl�dd i en gr�n sammetskl�nning, hon hade svart h�r eller n�stan
svart, och hon kunde sova riktigt. Det vill s�ga, hon snarkade inte, men
hon kunde blunda helt och h�llet, n�r man lade henne ned. Och satte man
henne upp, s� blev hon alldeles vaken igen.

Min dotter h�ll henne i sin famn och gl�mde alla sina andra saker f�r den
fina dockan, hon satte henne i soffh�rnet och s�g p� henne och sade:

--Gissa, vad hon skall heta! Hon skall heta Anne-Marie!

Och d� sade vi alla:

--Anne-Marie �r ett mycket vackert namn! Hon skall heta Anne-Marie!

Och s� var det som p� alla vackra julaftnar. Vi �to gr�t och den sn�lle
farbrorn som kommit med Anne-Marie lekte med barnen tills de blevo tr�tta
och b�rjade blinka mot alla ljusen och deras moder sade:

--Nu g� vi och l�gga oss--i morgon �r �ter en dag!

S� kommo de i s�ng, men vi gamla sutto uppe, som man g�r p� julnatten och
pratade och sk�mtade.

Klockan blev mycket och v�r v�n gick. Jag �ppnade f�nstret och tog sn� fr�n
blecket och kramade en boll och kastade p� honom, d� han kom ned p� gatan.
S� ropade vi god natt �t varandra och allt blev tyst.

Jag gick in i barnkammaren. Min dotter l�g i sin lilla s�ng. Hon hade
krupit ned under t�cket och sov.

Jag t�nkte: Var har hon dockan? Var �r Anne-Marie?

S� lyfte jag sakta p� t�cket. Hon l�g s� stilla och sov, som lyckliga glada
barn sova och i sin lilla famn h�ll hon h�rt tryckt en docka, men det var
inte Anne-Marie, den stora, vackra Anne-Marie, med gr�n kl�nning och
riktiga spetsar p� �rmarna--det var gamla Clara, den f�rskjutna gamla
Clara, med syndetikon i h�ret och ett stort, svart h�l i huvudet, som min
dotter h�ll i sin lilla famn. Tyst lade jag tillbaka t�cket och log. Ty det
var ju som jag sade i b�rjan av ber�ttelsen: min dotter hade f�tt ett litet
barn, hon hade blivit mor f�r allra f�rsta g�ngen----

I salen stod min hustru. Jag nickade �t henne och sade:

--God natt, gamla mormor!

Men hon f�rstod mig inte alls. Gamla karlar, som ha en liten dotter, �ro
ofta s� besynnerliga.



[Bild]



ANNA-CLARA L�R SIG SIMMA.


En dag vid frukosten--det var mot slutet av augusti och sommaren hade
�ntligen b�rjat komma--sade Emanuel s� d�r i f�rbig�ende, som om det g�llt
en h�gst alldaglig sak:--I g�r l�ste jag i en tidning om en flicka, som
tagit simmagistern vid nio �rs �lder.

--S��, sade jag, det var duktigt gjort, och s� t�nkte jag: i vilken avsikt
ber�ttar han detta? Emanuel �r alltf�r h�gf�rdig f�r att intressera sig f�r
en flicka, som tar simmagistern vid nio �rs �lder. Han skulle inte ens
intresserat sig f�r henne, om hon ocks� hoppat direkt ur vaggan f�r att
avl�gga alla proven.

Hans meddelande m�ste ha en adress, och den kom ocks�:

--Anna-Clara �r ocks� nio �r, och hon kan inte simma alls!

Anna-Claras gr�tsked sj�nk beredvilligt, lugnt och stilla, ned i tallriken,
och s� sade hon:

--Var s� god, jag �r bara �tta och ett halvt, var s� god!

Emanuel talade r�tt ut i luften som till en osynlig f�rsamling:

--I g�r s�g jag en pojke vid havet, han var h�gst sju �r, och han hoppade
p� huvudet och simmade precis som vi andra.

H�r k�nde jag att det g�llde att f�rsvara en v�rnl�s kvinna, och jag sade:

--M�rkv�rdigt, jag k�nner alla pojkarna p� �n och jag vet ingen som �r
sju �r och kan simma. Jag har aldrig uppt�ckt den pojken. Han lever i
skymundan, dold och g�md f�r alla och s�, pl�tsligt en dag, st�r han
p� en klippa vid havet, hoppar p� huvudet i vattnet och simmar som ni
andra. Jag skulle vara dig mycket tacksam, om du, d� du g�r och badar
i dag, ville ta med dig min kamera och fotografera den d�r pojken �t
mig. Vi vill s� g�rna ha hans portr�tt att se p� i ensamma stunder.

--Ta honom just n�r han hoppar! sade Anna-Clara, ta honom p� en
femtiondedels sekund!

Varp� Emanuel tackade f�r maten och gick ut och tjuvr�kte en cigarrett av
k�rsb�rsblad p� baksidan av huset.

Men d� vi blevo ensamma, sade jag till Anna-Clara:

--Det �r verkligen en stor skandal att du inte kan simma--du som bott s�
l�nge h�r ute i sk�rg�rden.

--Jag kan simma _tre tag_, sade Anna-Clara, bara jag k�nner botten med
f�tterna.

--Du skall simma utan att k�nna botten. Och vi skola b�rja lektionerna
genast!

Badhuset p� �n �r mycket gammalt och mycket f�rfallet. Isarna,
vinterstormarna och pojkarna ha f�rst�rt det. Men vattnet i stora bass�ngen
finns kvar, ehuru trappan, som leder till det, �r borta. Men vi beh�vde
ingen trappa. Vi satte bara en simg�rdel p� Anna-Clara, och s� sl�ppte vi
ned henne i bass�ngen allt under det vi h�llo i linan, som var f�st i
g�rdeln. Anna-Clara skrek f�rf�rligt, och pojkarna skreko och kommenderade:

--Ta lugna tag!

--Gapa inte! Du f�r hela Mysingen i magen!

--Spreta inte med fingrarna!

--Ligg stilla! Du sjunker inte! Kruka!

Anna-Clara sprattlade som en ljusbrun groda i vattnet, och slutligen tog
hennes fader, som �r �msint, och halade upp henne. Och s� kl�dde hon sig,
och s� sprang hon i land och ber�ttade f�r alla m�nniskor, som inte varit
n�rvarande, att nu kunde hon simma. Hon hade simmat runt n�stan hela
bass�ngen och kunde alldeles s�kert simma utan simg�rdeln ocks�. Det skulle
hon g�ra s� fort hon fick tillf�lle.

Anna-Clara fick ett tillf�lle. Hon seglade i viken med pojkarna, och d� hon
skulle g� i land, steg hon galet och f�ll r�tt i sj�n alldeles vid bryggan.
Med kl�der och allt.

--Ta opp henne! skrek Emanuel.

--Vi ska se om hon kan simma! sade Karl-Olov, som inte heller ville bli
v�t.

Anna-Clara sprattlade och skrek och var n�ra att sjunka, d� Emanuel nedl�t
sig att hugga henne i armen och hala henne ombord.

Vid middagen debatterade vi saken. Och vi kommo alla �verens om att det var
en stor skandal att inte Anna-Clara kunde simma. Och Emanuel sade, att
n�sta g�ng fick hon ta sig upp b�st hon kunde.

Anna-Clara teg och led som en liten flicka ofta f�r g�ra, om hon har �ldre
br�der. Redan fr�n barndomen �r den svenska kvinnan f�rtryckt av den h�rde
mannen.

Men f�r Anna-Clara kom uppr�ttelsens dag. En dag g�r hon en expedition in�t
�n f�r att leta efter ett kilo sm�r till maximipris som skall finnas i ett
litet torp. Det �r l�ngt att g�, men det �r ny v�g, ny skog och nya marker.
Och nya m�nniskor, utanf�r den egentliga v�rlden, utanf�r badorten och alla
hotellen. Ensamma m�nniskor med annat liv �n det Anna-Clara k�nner till.

Hon kommer igen p� eftermiddagen utan sm�r men med n�got annat, som betyder
o�ndligt mycket mer. Kommer direkt in till mig och ber�ttar i ett andedrag:

--Nu finns det en �nnu st�rre skandal �n mej h�r p� �n. Vid Lillt�ppan
tr�ffade jag en flicka som var _precis_ lika gammal som jag, och hon hade
f�r det f�rsta aldrig varit i Stockholm, hon hade aldrig sett en sp�rvagn,
hon hade aldrig �kt i en bil, och hon hade aldrig, _aldrig varit p� bio och
sett Douglas Fairbanks_!!

D�rmed �r saken klar. S� l�nge det finns en flicka, som �r s� djupt sjunken
att hon inte sett Douglas Fairbanks, s� l�nge beh�ver inte Anna-Clara l�ra
sig simma!



BARNET OCH DET MODERNA SAMH�LLET.


  _Fr�ken Anna-Clara har anh�llit om publicering av nedanst�ende uttalande
  i ett �mne och en fr�ga, som b�r vara aktuell just nu, d� v�rlden och
  m�nniskorna, om man f�r tro de hoppfulla idealisterna, st� f�rdiga att
  p�nyttf�das._

  _Anna-Claras stil och uttryckss�tt ha bibeh�llits i det stora hela. Att
  hon tagit intryck i formen av  �ldre f�rf. kan icke g�rna l�ggas henne
  till last. Det �r icke hennes fel, att hon f�ddes s� sent som 1910.
  Hennes s�tt att stava har d�remot korrigerats. F�r det goda intryckets
  skull._

       *       *       *       *       *

Det g�res verkligen mycket f�r barnen nu f�r tiden. Felet �r bara, att det
som g�res kommer fr�n de �ldre, fr�n m�nniskor som icke veta n�got om ett
barns liv och tankev�rld, m�nniskor, som gl�mt att de sj�lva varit barn och
som inte vilja eller kunna p�minna sig, huru de d� hade det, huru de t�nkte
och levde.

Jag k�nner en pojke, som g�r i ett elementarl�roverk i Stockholm. Han har
en arg och ilsken l�rare, som s�kerligen har det mycket tr�kigt hemma.
S�dant f� barnen i skolan ofta umg�lla. Den l�raren h�ll en dag en
straffpredikan f�r pojkarna, en l�ng och h�rd predikan, med m�nga sv�ra och
grymma ord. Mot slutet blev han dock sentimental, som ofta intr�ffar med
�ldre personer, och sade med t�rfylld st�mma:

--Ja, det vill jag s�ga er pojkar, det �r inte s� roligt att vara l�rare
inte!

D� str�ckte den pojken, som jag k�nner, upp handen, och d� l�raren gett
honom lov att tala, sade han:

--Jag vill bara s�ga: _det �r inte s� roligt att vara pojke heller_!

Om de �ldre ville t�nka p� det litet oftare! Huru behandlar man icke barnen
nu f�r tiden! Vilka n�rg�ngenheter f�r man icke uts�tta sig f�r ensamt
d�rf�r att man �r ett barn! En �ldre tr�ffar ett barn i en sp�rvagn, och
strax b�rjar han--eller hon--med tillgjort v�nlig r�st:

--Vad heter den h�r lilla flickan? Vart skall den h�r lilla flickan ta
v�gen d�? Vad heter den lilla flickans mamma och pappa? Hur gammal �r den
lilla flickan? �r det roligt att g� i skolan?

Svarar icke den lilla flickan p� alla dessa of�rsk�mda och n�rg�ngna
fr�gor, anses hon ouppfostrad och blir kanske dragen i h�ret av den absolut
fr�mmande mannen! T�nkom oss att vi barn skulle handla p� samma s�tt. Att
vi b�rjade i en sp�rvagn:

--Vart skall den h�r lilla gubben ta v�gen d�? Vad heter den lilla gubben?
Tycker den lilla gubben att det �r roligt att sitta och sova i verket
mellan tio och tre, eller var sitter lilla gubben?

Varf�r skall man ha mera r�ttighet att st�ra ett litet barn i dess tankar
�n en �ldre, som kanske inte har n�gra tankar. �tminstone f�refaller det s�
ibland.

Jag har varit i familjer, d�r jag lagt m�rke till att de �ldre behandlas
helt annorlunda �n barnen. Jag var h�romdagen p� middag hos min farbror.
Det var kroppkakor. Det finns barn, som inte tycka om kroppkakor. Min
farbrors lilla gosse h�r till dem. Han v�grade ocks� att �ta kroppkakan.

--�t kroppkakan, Per! sade hans moder.

--Nej, sade Per, helt naturligt, jag tycker inte om den. Jag har m�nga
g�nger sagt, att jag inte tycker om kroppkakor, och i g�r sa pappa till
faster Ida, att man inte m�r v�l av att �ta det man inte tycker om.
Matsm�ltningen rubbas.

--Barn ska �ta det man ger dem! sade Pers mamma. Annars blir det ingen
ordning i huset.

Per satte i sig kroppkakan _f�r min skull som var bjuden d�r och f�r
husfridens skull_, men tant Augusta, som ocks� var med, g�mde sin kroppkaka
under kniven och gaffeln, fast jag s�g det!

Nu fr�gar jag: �r det mera ordning i ett hus, n�r de �ldre inte �ta vad man
ger dem? Det �r v�l samma kroppkaka som kommer ut.

Men jag har ocks� �tit i ett annat hus. Det var hos farbror John. Han sade
genast vid bordet:

--Om det �r n�got du inte tycker om, s� l�t bli det! L�t det vara! Jag vill
inte att du pinar i dig maten.

Men farbror John �r ungkarl. Han har inga barn, och �r det kanske d�rf�r
som tant Augusta s�ger, att man inte kan ha honom i m�blerade rum. Men tant
Augusta har heller inga barn, och varf�r kan man d� ha henne i m�blerade
rum?

H�r g�res ofantligt mycket f�r barnens uppfostran, men hurudan skall
denna uppfostran bli d� den handhaves av �ldre personer, som varit med
om och �ven anordnat n�got s� f�rf�rligt som v�rldskriget. Tror man att
barnen n�gonsin skulle st�llt till n�got s�dant! Absolut inte flickorna!
En amerikansk l�kare skrev en g�ng: _f�r fridens skull en flicka_! Ack
huru m�nga sm� flickor skulle det inte beh�vas i v�rlden f�r att f� de
�ldre m�nniskorna litet fridsammare! Vi ha en stor uppgift och ett stort
ansvar, vi barn, d� det g�ller att uppfostra de �ldre.

Man s�ger att barn �ro grymma och k�nslol�sa och att de ha l�tt att gl�mma.
Inte �ro vi grymmare �n de stora och heller inte k�nslol�sare.

Min broder Emanuel, som �r 17 �r, r�kade ut f�r en olycka. En t�ndsticksask
exploderade i hans n�sa. Det �r mig motbjudande att ber�tta huru d�rvid
tillgick--tobaksr�kning �r n�mligen f�rbjuden enligt skollagen. Allt nog,
Emanuel kom hem med en n�sa som var fl�dd. Nu skulle man tro att han togs
emot med medlidande och deltagande. S� blev idet inte. Hans broder
skrattade, hans moder sade: _det �r straffet!_ och hans fader sm�log p� ett
s�tt som gjorde att Emanuel br�t ut:

--Men t�nk p� att det g�r ont! Den �r ju fl�dd!!

Men ingen t�nkte p� det.

Dagen d�rp� klev Emanuels fader genom ett h�l i en brygga, fastnade och
skavde bort skinnet p� framsidan av ett ben. Han leddes hem och mottogs med
det st�rsta deltagande samt v�tv�rmande omslag. Familjen samlades kring
hans s�ng i beklaganden och verop, som saktade n�got, d� han pl�tsligt steg
upp och �t en stor portion kr�ftor. Men Emanuels n�sa var n�stan lika r�d
som kr�ftorna....

Man kr�ver ocks� att vi barn skola h�lla oss till sanningen--samtidigt som
en advokat och f�rfattare skriver i tidningarna och ber�ttar att det finnes
absolut ingenting i lagen, som f�rbjuder en anklagad att ljuga hur mycket
som helst. Det �r honom till�tet. Fr�gan �r bara om advokaten b�r hj�lpa
honom eller ej!

De �ldre m�nniskorna ha ocks� r�tt att sk�mta med barn, men ve det barn,
som v�gar roa sig med en �ldre.

H�romkv�llen var tant Maria hos oss. Hon stannade s� l�nge, att det var
n�dv�ndigt att bjuda henne p� en kopp te. Min yngre broder gick ut i k�ket,
och d� ingen m�rkte det, tog han ett stycke tv�ttv�l och lade det p� en
tallrik och l�t det f�lja med tebrickan. Tv�len s�g alldeles ut som ett
stycke getmesost. Tant Maria gjorde sig en sm�rg�s, och s� skar hon en
tjock skiva av tv�len och lade p� sm�rg�sen. D� hon, b�rjade tugga, reste
sig min yngre broder och sade, att han m�ste g� hem till en kamrat f�r att
f� reda p� en l�xa. Men tant Maria fortsatte att tugga tills tv�ll�ddret
b�rjade sippra i mungiporna. D� gav hon tappt. Och det fordras en annan
penna �n min att skildra vad som sedan h�nde. Men d� tant Maria �ntligen
stod i tamburen och f�tt p� sig hatt och kappa, skrek hon med h�g r�st:

--_Om han gjort det med n�gon av sina syskon, skulle jag inte ha sagt
n�got, men med mig, en #gammal# m�nniska._

S�dana �ro de gamla m�nniskorna. Det �r sannerligen inte roligt att vara
barn nu f�r tiden. Och hur det skall g� f�r framtidens barn vet jag inte,
med den uppfostran som man best�r deras blivande f�r�ldrar.



ANNA-CLARAS �NSKNINGAR.


En dag d� Anna-Clara var �tta �r, sade hon:

--I min klass finns en flicka som har en ring.

--En ring p� fingret?

--Ja, en riktig ring p� fingret. Den �r av �kta f�rgyllt guld och hon har
den p� ringfingret.

--D� �r hon v�l f�rlovad?

--Inte--hon har f�tt den av sin farbror.

H�r inst�llde sig en paus, varp� jag sade:

--S� tr�kigt, att du inte har n�gon farbror.

--Det finns v�l andra �n farbr�der, sade Anna-Clara.

Anna-Clara fick en ring p� sin f�delsedag. Det kunde helt enkelt inte
undvikas. Jag t�rs inte t�nka mig, vad som kunde intr�ffat, om hon inte
f�tt den ringen. Den var av �kta franskt guld och den passade p�
ringfingret. F�r den ringen gl�mde Anna-Clara alla sina dockor och en
alldeles ny kl�nning. Hon gl�mde alltsammans f�r n�stan hela tre dagar. Men
sista dagen sade hon med en liten bitterhet i tonen:

--Nu �r det en flicka till i klassen, som har en ring. Och Maud har ocks�
f�tt lov att f� en, s� nu �r det inte s� m�rkv�rdigt med ringar.

Anna-Clara bar dock sin ring utan att l�gga m�rke till den och utan att
tala om den, alldeles som �ldre folk g�ra med sina vigselringar, s� l�nge
de �ro gifta. Men en dag sprack Anna-Claras ring mitt itu. Sprack alldeles
av sig sj�lv. Franskt guld �r kanske inte s� starkt. Anna-Clara lade ringen
i en liten ask och skrev p� locket: �Till min dotter.� Anna-Clara har m�nga
s�dana sm� saker, som �ro testamenterade till hennes dotter. Tyv�rr �ro de
allesammans litet trasiga, men Anna-Clara s�ger, att de bli alldeles som
nya d� de bli lagade.

Det �ret med ringen blev det jul, som det brukar bli, f�r sn�lla barn, och
en dag i b�rjan av julveckan sade Anna-Clara:

--Det finns bara _en_ sak i hela v�rlden ...

--Vilken sak, sade jag.

--Bara _en_ sak ...

--Det finns m�nga saker i v�rlden.

--Nej, bara en! Och jag har sett den i dag. Alice har den.

--�r den dyr, s�ger Anna-Claras moder, som vet att det kostar pengar med
jul.

--Jag vet inte, vad den kostar, men om--s� har jag ju pengar p� min
sparbanksbok.

Saken som Alice hade, var en liten v�vstol, som man kunde v�va riktigt p�.
Inte n�gra stora dukar eller tyger, men sm� mattor, riktigt vackra mattor,
som kunde ligga i docksk�pet.

Anna-Clara fick v�vstolen till jul. Och den r�ddade den julen. Hon v�vde
band och mattor p� den, bl� och vita, men en dag p� ny�ret tog det slut
alltsammans. Det gick inte l�ngre. Det m�ste l�ggas upp en ny v�v och det
kunde endast g�ras i aff�ren, d�r v�vstolen var k�pt. Det blev ingen ny
v�v, men Anna-Claras dotter �r en v�vstol rikare.

P� v�ren, d� solen b�rjade v�rma, hoppade Anna-Clara hage p� en gata,
d�r hon aldrig varit f�rr. Och d�r blev hon bekant med en alldeles ny
flicka, som hon aldrig sett f�rut. P� middagen kom hon hem varm och r�d
och sade:

--Nu har jag gjort en bekantskap. Jag vet inte, vad hon heter, men hon
kallas f�r Beth och s� har hon en kamera.

Jag sm�g mig sakta ut ur rummet, ty jag f�rstod vad det g�llde.

Men det blev i alla fall en kamera. En riktig kamera, med rullfilm och
bl�ndare och s�kare. Och det blev filmrullar i o�ndlighet, ty alla m�ste
fotograferas. Alla barn i huset, alla barn i klassen, sp�rvagnar, hus och
tr�d och sm� hundar, som sutto stilla. Och det framkallades och kopierades
och k�ptes album och klistrades upp och s� med ett slag tog det slut
alltsammans.

Det var i de dagarna, d� de stora pojkarna och flickorna togo
studentexamen. Anna-Clara var med och tittade p� vid varenda skola. Hon
visste precis hur mycket blommor pojkarna fingo och vilka som gett dem. Hon
k�nde riktigt en flicka, som tog studenten. Det var n�stan lika m�rkv�rdigt
som att hon en g�ng f�tt en chokladbit av den flickan, som tog f�rsta pris
i konst�kning p� skridskor.

Anna-Clara k�nde en studentska och flera av hennes kamrater hade sett d�
hon talat med studentskan. Anna-Clara skall ocks� ta studenten. Hon skall
bli advokat, d� hon blir stor. Hon t�nkte f�rst bli tandl�kare, men sedan
hon f�tt en oxeltand plomberad, har hon absolut �vergivit det yrket.
Advokaterna pina inte sina medm�nniskor, p� det s�ttet.

I de ljusa vackra v�rdagarna intr�ffade tv� h�ndelser i Anna-Claras liv.
Greta som g�r klassen _under_ Anna-Clara fick en cykel, en riktig damcykel.
Anna-Clara ber�ttade nyheten s� d�r i f�rbig�ende, dock s� att en person
med fin h�rsel kunde ana en hel del.

Efter n�gra dagar sade Anna-Clara:

--Tv� hundra kronor �r mycket pengar.

--Ja, sade jag, f�r det kan man g� i skolan och f� l�ra sig en hel massa
saker under ett helt �r. F�r tv� hundra kronor kan man f� en hel m�ngd
nyttiga saker.

--Gretas cykel kostar tv� hundra kronor.

--Det tycker jag inte �r dyrt, om man har r�d till det.

--Nej, sade Anna-Clara, det �r billigt. Och s� sprang hon ut och ned f�r
alla trapporna. Hon stannade inte f�rr�n nere i parken och d�r satte hon
sig p� ett s�te och f�r var liten flicka, som �kte f�rbi p� cykel, sl�t hon
�gonen och t�nkte: tv� hundra kronor, det �r mycket pengar, tv� hundra
kronor, det �r billigt, tv� hundra, kronor, det �r m�nga nyttiga saker, tv�
hundra kronor det �r ett helt �r i skolan. F�r tv� hundra kronor f�r man en
cykel!

D� Anna-Clara kom hem igen, satt hennes kusin Per-Olof, som �r tio �r och
v�ntade p� henne. Han hade kommit p� visit utan att n�gon bett honom om
det. Men det kunde nu inte hj�lpas. Han satt d�r, och man m�ste st� ut med
honom, tills han hade f�rst�nd att g�.

--Per-Olof �r h�r, sade jag till Anna-Clara. G� in och h�lsa p� honom.

Anna-Clara ryckte till, lade handen p� ryggen och svarade:

--Nej, absolut nej! Jag h�lsar inte p� honom!

--Varf�r det? sade jag. Per-Olof �r en sn�ll gosse. Han r�r inte f�r att
han �r r�dh�rig. Han sitter och v�ntar p� dig.

--Jag h�lsar _inte_ p� honom! Jag tar honom _inte_ i hand!

I detsamma stod Per-Olof i d�rren. Han gick fram till Anna-Clara, r�ckte
henne sin hand och hon tog den. Men s� fort det var gjort, v�nde hon,
sprang in i sitt rum, k�rde huvudet bland kuddarna i sin s�ng och stortj�t.
Det tog tio minuter innan f�rklaringen kom och d� hade Per-Olof �ntligen
haft det f�rst�ndet att g�.

--Det �r s�, sade Anna-Clara och snyftade och gr�t, att man ska r�kna till
ett hundra studenter och den hundrade ska man knuffa till och sedan ska man
se tv� vita h�star och s� ska man m�ta ett r�tt parasoll och den f�rsta
gosse man sedan tar i hand, blir man gift med. Nu har jag gjort alltihop
det d�r och nu blir jag gift med Per-Olof! Men jag vill inte ha honom! Jag
avskyr honom!

Situationen var sv�r och p� n�got s�tt m�ste den redas upp. Jag b�rjade med
att f�rs�ka inge henne den f�rhoppningen att Per-Olof troligen skulle gifta
sig med en annan.

--Nej, sade det gr�tande offret, det g�r ju inte, f�r _jag_ har ju tagit
honom i hand och d� m�ste ju _jag_ bli gift med honom.

--N�ja, om vi d� t�nka oss den f�rf�rliga m�jligheten, sade jag, s� finns
det ju �nd� den r�ddningen, att det inte �r angivet, n�r du skall gifta dig
med honom. G�r om alltihop med studenterna och vita h�starna och r�da
parasollet och tag en annan pojke i hand, s� kanske du blir gift med honom
f�rst. Sen kan du ju ta Per-Olof om det blir tillf�lle.

--Det �r b�g![1] sade Anna-Clara. Och s� gr�t hon igen.

[Fotnot 1: Skoj.]

--Tror du, sade jag, att du skulle kunna gl�mma Per-Olof, om du fick en
cykel?

Det blev en cykel. Naturligtvis med all den utstyrsel den skulle ha. En
cykel som hela huset, ja hela kvarteret inte sett maken till. Anna-Clara
levde i en himmel av lycka och gl�dje och n�got litet oro att n�gon
f�rf�rligt elak tjuv skulle komma mitt i natten, bryta sig in i huset och
stj�la cykeln. Visserligen hade hon den l�st och visserligen l�g nyckeln
var natt p� ett s�rskilt st�lle, men vad hj�lpte det, om tjuven hade dyrkar
som tjuvar bruka ha.

Anna-Clara �kte mycket p� sin cykel, b�de inom och utom staden. Och d� hon
flyttade till landet, tog hon cykeln med p� b�ten och s�g mycket noga efter
att den kom i land. Och d� hon sedan stod p� bryggan med cykeln vid sidan
och kameran i handen, fanns det ingen av de sm� flickorna p� �n, som inte
tyckte, att hon var det underbaraste och m�rkv�rdigaste i flickv�g de
n�gonsin sett.

S� gick sommaren precis s� fort som den brukar g�. Och d� h�sten kom,
flyttade Anna-Clara till staden. Som d� hade hunnit bli alldeles ny och
lockande igen. Gator �ro i alla fall gator och t�nk s� m�nga butiker det
finns i alla hus. Och s� mycket det finns i alla butiker.

En dag d� Anna-Clara �ter middag med sin fader och moder och sina br�der,
s�ger hon pl�tsligt utan n�gon som helst f�reg�ende varning:

--I dag s�g jag och Alice en liten bil p� trettio h�stkrafter--den var
smaskens!

D� lade jag ned kniv och gaffel, vek ihop min servett, tog p� mig hatt och
rock, gick ut, fick fatt i en bil och for direkt till Alices pappa.

--F�rl�t, sade jag, om jag st�r, men skulle min herre vilja g�ra mig en
verkligt stor tj�nst?

--G�rna det, sade Alices pappa. Vad �r det?

--Det finns h�r i staden en liten bil p� trettio h�stkrafter som �r
smaskens. Var sn�ll och k�p inte den bilen till er dotter, ty d� blir jag
ruinerad!

--Det lovar jag, sade Alices fader. Det lovar jag best�mt!

Och s� togo vi varandra i hand p� det l�ftet. S� nu kan jag �tminstone vara
s�ker f�r den utgiften.



B�RA BARN AGAS?


Fr�ken Anna-Clara anh�ller om plats f�r f�ljande i det aktuella �mnet. De
uttalade vanv�rdiga �sikterna st� naturligtvis helt och h�llet f�r
f�rfattarinnans r�kning.

       *       *       *       *       *

Jag har lagt m�rke till att d� �ldre personer tala och besluta i �renden
som r�ra oss barn, s� g�ra de det helt och h�llet p� egen hand utan att vi
p� minsta s�tt tillfr�gas. P� samma s�tt g� de �ldre personerna till v�ga
d� de stifta lagar--de fr�ga aldrig brottslingarna till r�ds, ehuru saken
ju n�rmast ang�r dem. I det fallet kan man ju f�rst� de �ldre personerna,
men varf�r skola vi barn behandlas som brottslingar? P� ett s�tt ha de
riktiga brottslingarna det b�ttre st�llt �n vi. F�r dem �r det ordentligt
och noggrant best�mt hur mycket de skola ha i straff. S� mycket f�r st�ld,
s� mycket f�r bedr�geri och s� mycket f�r allt annat. Men d� vi barn f� aga
s� �r det mycket obest�mt hur mycket vi skola ha. Den saken �r mindre
beroende av v�rt brott �n av den �gande hum�r, temperament och tillf�lliga
sinnesst�mning, som i sin ordning �r beroende av umg�nget med de andra
�ldre personerna.

Och hur l�nge b�r man aga ett barn? Jag menar hur gammalt skall barnet vara
f�r att slippa aga? Skall det ha konfirmerats? Men i en del familjer �r
konfirmationen bortlagd, hur gammalt skall barnet vara i de familjerna? Jag
tror mig ha uppt�ckt att en del �ldre personer aga sina barn s� l�nge tills
de misst�nka att barnet m�jligen kan sl� igen.

H�romdagen h�rde jag ett samtal mellan tv� herrar som tyv�rr inte f�ste
n�got avseende vid min n�rvaro. Det l�t s� h�r:

--I dag var jag tvungen att ge min pojke stryk.

--Vad hade han d� gjort?

--Jag fick h�ndelsevis veta att han f�tt st� i skamvr�n i skolan.

Det blev tyst och s� sade den andre herrn:

--Fick han stryk f�r att han st�tt i skamvr�n, s� blev det ju dubbelt
straff, f�rst i skolan och sedan hemma. (Det var en mycket klok herre.)

Den andre svarade:

--Han fick naturligtvis sm�ll d�rf�r att han uppf�rt sig s� i skolan att
man m�ste st�lla honom i skamvr�n.

D� teg den kloke herrn och jag t�nkte: Om gammalt folk inte hade s� l�tt
att gl�mma, s� skulle de veta att skamvr�n inf�r alla kamrater �r mycket
v�rre straff �n ris och rotting hemma. Det �r nog med skamvr�n.

Och s� en annan sak: Man l�r ha tagit bort vanfrejdsstraffet i den riktiga
strafflagen, men f�r barnen finns det kvar--i vissa fall. Jag skall ber�tta
en liten historia om den saken. H�r slutade den bra, ty h�r fanns det en
f�rsyn.

Det var en g�ng n�gra sm� gossar p� 8 och 9 �r som gingo i en utm�rkt
skola. N�r de gingo hem om middagarna, roade de sig med att knacka p�
f�nstret till en liten aff�r, som �gdes av en �ldre dam som naturligtvis
blev st�rd av gossarnas beteende. Hon blev ocks� mycket ond �ver att bli
st�rd och satte in all sin kraft p� att f� tag i pojkarna. Det gick till
slut. Anm�lan till skolan, f�rh�r, bek�nnelse och s� slutade alltsammans
med att pojkarna i samlad tropp t�gade in till den onda gamla damen och
b�do henne om urs�kt f�r sitt d�liga beteende. De fingo f�rl�telse och s�
var den saken klar, trodde pojkarna. Men det var den inte. Mot slutet av
terminen h�lls betygskollegium i skolan och d�r besl�ts att pojkarna skulle
ha nedsatt sedebetyg f�r sitt uppf�rande mot den onda gamla damen. Pojkarna
h�rde det och t�nkte:

Men den aff�ren �r ju slut! Vi ha ju bett om urs�kt och f�tt f�rl�telse. �r
det inte nog? S� os�kert allting �r.

N�, pojkarna fingo inte nedsatt sedebetyg--�ven �ldre personer ta ibland
sitt f�rnuft till f�nga, om man talar vid dem p� r�tt s�tt. Och s� finns
det ju en f�rsyn.

Till slut ber jag i fr�ga om barns aga f� inst�mma med den irl�ndske
f�rfattaren G. (det �r mycket viktigt med G. s�ger doktor Goodwin) Bernhard
Shaw som en g�ng skrev:

--D� du agar ditt barn s� b�r du se till att du g�r det i �verilning.



[Bild]



MIN MODERS HUS


--S�g, sade min dotter en dag, d� hon var tr�tt p� att leka, hur var det d�
du var liten. Vad lekte du med?

--�, med s� mycket. Jag hade en stor, stor gungh�st.

--Hur stor? som en riktig levande h�st?

--N�stan som en riktig h�st. Och s� hade jag tennsoldater.--

--Hur m�nga?

--Jag tror det var flera hundra. Och de s�go ut som om de voro av silver
allesammans, s� fina voro de. Och s� hade jag en stor r�d boll.--

--En sparkboll?

--Nej, mycket finare. Den kunde studsa s� h�gt, s� h�r h�gt. Och s� var jag
kl�dd till indian och lekte i skogen. Jag var Buffalo Bill.

--I vilken skog?

--I min moders skog--eller det var ingen skog, det var en park, en stor,
stor park, med stora tr�d och m�nga, m�nga blommor som voro s� vackra, s�
vackra.

--Fick du plocka hur m�nga du ville?

--Ja, s� m�nga jag ville! Och d�r var frukttr�d med �pplen och p�ron.--

--Stora �pplen?

--Ja, s� stora och s� goda. Och s� var d�r en damm och d�r lekte jag med
sm� b�tar och fiskade riktiga sm� fiskar och s� kunde man ro i en liten
b�t, en riktig b�t.

--Var bodde du?

--Jag bodde i min mors hus. Och det var ett s� fint hus.

--Lika fint som slottet?

--Lika fint. D�r var marmortrappor och ledst�nger som s�go ut som guld och
stora f�nster med glas i alla f�rger. D�r var stora salar med vackra m�bler
och ljus som str�lade i stora vackra lampor. Och d�r var tjocka fina mattor
p� golven, s� tjocka att det inte h�rdes n�r man gick. Och jag fick leka
och g�ra allt vad jag ville. Det var som ett riktigt slott, s� vackert och
fint. Och �ver det lyste alltid solen.

Min dotter s�g p� mig med stora undrande �gon.

Vi sutto tysta ... och jag s�g min moders hus. D�r h�gt uppe p� berget, d�r
n�sslorna v�xte vid v�gen, d�r rusiga m�n och kvinnor skr�lade om n�tterna,
d�r slaktarehundarna tj�to och sk�llde, d�r svordomen var b�n och k�ppen
tal, d�r t�rarna torkat och d�r hj�rtana frusit. D�r l�g min moders hus, p�
hatets berg i ondskans dal.




HENNES BR�DER



[Bild]



EMANUEL.


Barn �r n�got f�rtjusande. Jag har ett litet barn som �r tv� och ett
halvt �r gammalt. Det �r f�rtjusande. Det �r en gosse och heter Emanuel,
och i s�ndags for jag med det i elektrisk sp�rvagn fr�n Djursholm.
Vagnen var full av gamla f�rst�ndiga m�nniskor, som alla sm�logo v�nligt
�t det lilla barnet. Det lilla barnet satt alldeles tyst och s�g noga
p� alla passagerarna. En i taget och trettio sekunder �t varje. N�r vi
hunnit till Sveav�gen, hade Emanuel uppt�ckt vagnens tjockaste herre.
Han satt l�ngst upp i h�gra h�rnet, och Emanuel blev mycket glad, d� han
fick se honom. Han s�g honom rakt i �gonen och sade h�gt och tydligt:

--Tjocka farbror!

Det gick ett synnerligen glatt leende genom vagnen och den tjocke herrn
blev blodr�d i ansiktet. Emanuel s�g endast leendet och han fortsatte:

--_Farbror mycke tjock! Tjocka farbror!_

Leendet som gick genom vagnen blev �nnu gladare, men Emanuels moder n�p
Emanuel i benet och sade:

--Sm� gossar ska inte tala h�gt. Sm� gossar ska vara tysta. Emanuel blev
tyst och den tjocke herrn gav Emanuels moder en blick full av f�rakt.

Vi voro vid Stocksund, n�r Emanuel fick se vagnens �ldsta dam. Hon satt
mitt p� b�nken och var mycket gammal. Emanuel hade aldrig sett n�got s�
gammalt. Han s�g p� henne l�nge, och d� han m�rkte, att hon putsade sin
n�sa, sade han:

--_Gamla tant inte peta n�san!_

Nu skrattade hela vagnen--kondukt�ren mest--och Emanuels moder sade:

--S� f�r Emanuel inte s�ga! Emanuel skall vara tyst!

Emanuel kunde inte f�rst� detta. Sj�lv var han f�rbjuden att peta n�san,
varf�r fick d� gamla tant g�ra det? F� gamla m�nniskor g�ra det, som sm�
gossar inte f� g�ra? Emanuel v�nde sig till sin fader och sade:

--Emanuel ocks� peta n�san!

--Nej, sade Emanuels fader, det f�r icke Emanuel g�ra. Ingen m�nniska f�r
peta n�san. _Inte gamla m�nniskor heller!_

Det blev alldeles tyst och stelt i vagnen, och Emanuels fader fick tv�
vilda blickar fr�n den gamla tanten och Emanuels moder.

Emanuel f�rstod att st�mningen var tryckt. Han ville g�ra n�got f�r att
h�ja den. Han st�llde sig upp p� soffan, s�g ut genom f�nstret och sade:

--_�vla v�der i da!_

Det uppstod en egendomlig r�relse. Emanuels fader och moder blevo i h�g
grad f�rl�gna och allas blickar sade:

--Detta �r en mycket illa uppfostrad gosse. Hans fader och moder �ro d�liga
m�nniskor, som l�ra sitt barn s�dana fula ord. Samtalstonen i familjen �r
synnerligen d�lig.

Emanuels moder, som satt vid f�rtvivlans brant, n�p Emanuel mycket h�rt i
benet och sade:

--S� f�r Emanuel _aldrig_ s�ga! Det �r mycket fult!

Passagerarnas blickar sade:

--Det �r s� dags nu att s�ga ifr�n! Det skulle ni ha gjort hemma!

Emanuels fader, som s�g detta, blev het och sade h�gt:

--Gossen f�rst�r inte, vad han s�ger. N�gon d�lig m�nniska har l�rt honom
att s�ga s�.

--_Det �r hans fader som l�rt honom!_ sade alla blickarna.

Fadern v�nde sig till barnet och sade:

--Emanuel f�r inte s�ga �vla v�der. Det �r mycket fult. Pappa s�ger aldrig
s�.

Vagnen var vid �stra stationen. Fadern, modern och barnet gingo ur, och d�
Emanuel gick genom vagnen, skrek han h�gt:

--Inte s�ja �vla v�der! Inte s�ja �vla v�der! Inte s�ja �vla v�der!

Passagerarna s�go ut genom f�nstren och f�rs�kte t�nka p� n�got annat, men
den gamla tanten sade:

--Kr�kes i tid, det som krokigt skall bli! S� nu �r Emanuel kr�kt!



[Bild]



S.S.U.H.


Emanuel �r 14 �r och g�r p� gymnasiet. Han �r l�ngre till v�xten �n sin
moder och d� han blir arg och talar h�gt h�r man att han �r i m�lbrottet.

Vid den tiden kommer han en dag till mig och s�ger:

--Kan jag f� 75 �re?

--Till vad?

--Till intr�desavgiften i S.S.U.H.

--�r det n�gon ny idrottsf�rening?

--Nej, det �r Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsf�rbund.

Jag sj�nk ned i en soffa.

--Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsf�rbund. D� jag var s� gammal
som du hade jag n�stan aldrig 75 �re och l�ngtade jag efter dem s� inte var
det till Sveriges Studerande Ungdoms Helnykterhetsf�rbund.

--Ja, tiderna f�r�ndras, svarade Emanuel allvarligt.

Jag gav honom pengarna och �nskade honom lycka i den nya f�reningen.

       *       *       *       *       *

Det var middag. Min v�n, som var min g�st, tog en sup till sm�rg�sbordet
och jag gjorde honom s�llskap. Vi sk�lade som karlar, s�go varandra i
�gonen, och kastade ned den f�rf�rliga drycken. D� det var �ver, m�tte jag
Emanuels blick. Den sade ingenting s�rskilt, men �ver hans huvud s�g jag i
luften fyra lysande bokst�ver: S.S.U.H.

Till desserten drucko vi ett l�tt portvin. Anna-Clara kom och viskade:

--F�r Karl-Olof och jag litet Muscatelle?

De fingo n�gra droppar i sm�, sm� glas. Men Emanuel v�grade och rodnade d�
jag bj�d honom. Karl-Olof sm�log p� ett s�tt, som gav honom obehaget av ett
kok stryk d� br�derna litet senare blevo ensamma i barnkammaren.

Efter middagen drucko vi kaffe och min v�n drack ett glas punsch.

--Skall du inte ha?

--Nej, svarade jag, ty jag hade just d� ingen lust p� punsch.

Emanuel h�rde det och d� min v�n g�tt, kom han till mig och sade:

--Pappa f�r naturligtvis dricka hur mycket pappa vill. Pappa �r ju inte
medlem av S.S.U.H.

I detta �gonblick gjorde jag det enda som kunde g�ras. Jag tog hans hand,
tryckte den och sade:

--Tack--tack!

En stund senare f�ll det mig in, att det inte alltid �r vi �ldre m�nniskor,
som �ro de �verl�gsna.



[Bild]



KVINNAN.


Det �r �nnu icke utrett varf�r br�der alltid sl�ss och gr�la. M�nga f�rs�k
ha gjorts att finna anledningen till att just dessa br�der alltid kommo i
gr�l och vilt slagsm�l. I enskilda fall har man funnit orsaken, eller trott
sig ha funnit den, d� den pl�tsligt givit rum f�r en ny och sv�vande
f�rklaring av det hela.

Under m�nga �r b�rjade striden redan vid uppstigandet p� morgonen och
fortsatte under hela dagen f�r att kulminera vid s�ngdags. En morgon h�nde
det att magasinsfrun i kvarterets h�rna kom utrusande p� gatan, stannade de
tv� br�derna och sade:

--Mina k�ra gossar, hur st�r det till i dag? Vad har h�nt? Ni sl�ss ju
inte! Ha ni verkligen blivit v�nner?

Pojkarna s�go generade ut, och d� de kommo utom synh�ll f�r den v�nliga
frun r�ko de ihop igen med st�rkta krafter efter en kort och pinsam vila.

Karl-Olof �r familjens elegante herre. Han �gnar l�ng tid �t sin toalett.
Hans h�r �r omsorgsfullt benat och kammat samt fullt av stulen kosmetik och
h�rvatten. Man k�nner honom komma p� l�ngt h�ll. Den doft han sprider,
p�minner l�tt om en andra klassens rakstuga i en mindre sm�stad.

I halsduken b�r han g�rna n�gon kr�sn�l och p� sommaren har han ofta,
framf�r allt p� aftonen, en nyponblomma i blusen. Till denna elegans h�r
�ven vita, nypressade byxor och en kort k�pp som b�res l�tt och lekande i
h�gra handen. S� utstyrd g�r han till societetssalongen, d�r han med stor
�verl�gsenhet och elegans dansar one-step och boston med de s�taste och
finaste flickorna p� �n.

Emanuel st�r i en d�rr och flinar.

Astrid �r 10 �r. Hon har ljust h�r, bl� �gon och en n�sa som �r mera pikant
�n vacker. Hon vill g�rna dansa med Karl-Olof och hon m�ter honom p�
v�garna s� att det ser alldeles tillf�lligt ut. Och s� skriver hon brev,
sm� lustiga brev som Emanuel hittar och l�ser upp h�gt f�r hela familjen
och f�r alla andra som vilja h�ra p�.

Astrid b�rjar s� sm�ningom besv�ra Karl-Olof. Man pikar honom f�r henne och
man drar sig inte f�r att insinuera att de rent av skulle vara f�rlovade.

Karl-Olof b�rjar upptr�da kyligt mot Astrid. Han g�mmer sig d� hon kommer
och han undviker att dansa med henne p� Societen.

Emanuel l�gger m�rke till allt detta, och vid en frukost s�ger han i en ton
som illa d�ljer mycken list och ondska:

--Jag tycker att du �r s� elak mot Astrid. Hon �r en riktigt sn�ll flicka.

Karl-Olof svarar inte. I det l�ngsta vill han beh�rska sig.

Emanuel g�r vidare:

--Jag tycker hon �r dum som bryr sig om dig--f�r resten spelade hon tennis
med Tage i g�r.

D� �r det f�rdigt. Karl-Olof rusar upp. Stolar �ka �ver golvet. Dukar dras
ned, v�ggarna darra och rutorna skallra. Tjut och vr�l. D� �ppnas pl�tsligt
d�rren och en liten s�t flicka med ljust lockigt h�r, bl� �gon och en n�sa
som �r mera pikant �n vacker, st�r pl�tsligt mitt i rummet.

Karl-Olof f�r se henne. Hon �r upphovet till allt ont--hennes fel �r
alltsammans, och han skriker �t henne allt vad han orkar:

--Du j�nta, vad vill du h�r? Ut med dej! Kan jag inte f� vara i fred f�r
dej--h�r jag r�rt dej, vad?!

D� drar sig Astrid diskret tillbaka och med h�gst allvarlig uppsyn g�r hon
sakta ned mot hamnen.

       *       *       *       *       *

Det blir kv�ll och det �r dans p� Sossi. Utanf�r skymmer sommarkv�llen och
fj�rden ligger blek och stilla. D�r inne i det stora stenhuset dansar
ungdomen i takt med musiken fr�n det ost�mda pianot. De sm� flickorna ha
sina b�sta kl�nningar och pojkarna �ro nakna om de bruna halsarna i vita
sj�mansblusar. Sm� f�tter trippa och hasa �ver det glatta golvet.
Alltsammans �r h�gst allvarligt och v�rdigt, precis som p� en riktig bal.
Runt v�ggarna sitta de lyckliga m�drarna och ute p� verandan stoja de unga
herrar som f�rakta dansens enkla n�je.

I sm� mjuka v�gor som stiga och falla och bli till en br�nning i vitt g�r
dansen d�r inne, i ett, i ett, d� pl�tsligt n�got h�nder, som bryter
harmonien, och som kommer pianisten att v�nda sig p� stolen och se efter
vad som �r p� f�rde. Man tr�ngs i en grupp vid d�rren till terrassen, och
ur den gruppen tumlar fram en pojke, varm och r�d, icke av dans och lek,
utan av s�rad manlig stolthet, kr�nkt i djupet av sitt unga hj�rta.
Kamrater ta emot honom, man fr�gar och undrar: vad �r det? Och han svarar:

--Det var hon, Margit! Jag kom fram och bockade mig och bj�d opp henne och
d� svarade hon:

--_Jag dansar inte med sm�pojkar!_

--�������--och sen??

--Jag tog naturligtvis och gav henne en  smocka! Det var v�l r�tt, n�r hon
var mallig! Hon �r bara 15 �r!

--Att du kunde g�ra s�, s�ger en flicka, och s� till�gger hon: tycker ni
det �r r�tt, ni andra?

Men ingen av pojkarna svarar, och han som saken g�ller, v�nder bara helt
om, k�r h�nderna i fickorna och lunkar ensam hem.

D�r inne g�r dansen vidare, par om par, i glidande rytm och v�g. D�r trippa
de sm� flickorna i sina svarta skor och vita strumpor och d�r dansar
Karl-Olof med den stackars f�raktade, f�rskjutna Astrid. �ver deras
ansikten ligger det djupa h�gtidliga allvar som stunden kr�ver.

Men i en d�rr st�r Emanuel och flinar.



[Bild]



EMANUEL GER EN LEKTION I HISTORIA.


Emanuels bror, som �r 11 �r och g�r i andra klassen, kom hem med
anm�rkningsboken full av varningar. Emanuels moder gick p�
f�r�ldram�te--fadern �r f�r feg f�r s�dant--och fick veta av
klassf�rest�ndaren, att gossen skulle beh�va hj�lp med sina l�xor. Man
funderade p� att ta en informator, och gossens far, som �r sn�l, f�reslog,
att moster Amalia skulle �gna sina eftermiddagar �t Karl-Olofs uppryckning.

Inf�r detta skr�ckinjagande perspektiv sade Emanuel:

--Jag skall l�sa med honom! Jag kan mycket v�l f�rh�ra hans l�xor, jag har
s� god tid!

S�lunda kom det sig, att Emanuel denna dags eftermiddag b�rjade sin f�rsta
lektion. Fadern, som satt i rummet utanf�r, har ber�ttat h�ndelsen p�
f�ljande satt:

Emanuel s�tter sig i soffan, l�gger ena benet �ver det andra och s�ger med
allvar och v�rdighet:

--N�, vad har du f�r l�xor tills i morgon?

Karl-Olof tar det hela mycket glatt och svarar rappt:

--Tyska och historia.

L�raren forts�tter:

--Har du f�tt varning i historia?

--Nej.

--D� ska vi se, vad du kan d�r. Vad har du i l�xa?

--Erik den fjortonde.

L�raren l�gger ned benet, som blivit tr�tt, och s�ger:

--Har du n�gon tj�ng? (Tj�ng �r namnet p� en ny sorts karameller.)

--Nej.

--_Ta hit tj�ngen!_

L�rjungen n�dgas ta upp en tj�ng ur byxfickan. Magistern s�tter i sig den,
och s� b�rjar lektionen:

--N�r levde Erik den fjortonde?

--Fr�n 1560-1568.

--Vad menar du med det? Var han �tta �r, n�r han dog?

--Det st�r i boken.

--Nej, det st�r, att han _regerade_ fr�n 1560 till 1568. S�g om!

--Var inte mallig. Jag ska s�ja dej, att i g�r spelte �stermalms fyra mot
Elementars femma och dom fick sp�.

--Det var l�gn!

--Fr�ga Nilsson!

--Vad var Erik f�r konung?

--Han var tokig.

--Han var en _svensk_ konung. S�g om!

--De � v�l klart, att han var svensk!

--Vad hade Erik?

--Vad han hade?

--Ja.

--Inte vet jag.

--Han hade ett besynnerligt lynne. Vem var det, som stod i m�let f�r
�stermalmarna?

--Det var Wallin.

--Det var l�gn. Han � sjuk!

--Fr�ga Nilsson!

--N� vad gjorde Erik med sitt lynne?

--Han f�rv�rvade det genom dryckenskap och andra laster.

--Det var r�tt. Var f�rv�rvade han det?

--P� Stockholms slott.

--Nej, han gjorde det i s�llskap med d�liga personer. Du kan ingenting. Ta
hit en tj�ng till!

Tj�ngen kommer, ehuru icke tv�ngsfritt.

--N�, vad var det, som kom efter ruset?

--G�ran Persson.

--Nej, efter ruset kommo stunder av samvetskval och �ngest. Du kan inte ett
dugg! Hur m�nga m�l gjorde �stermalmarna i g�r?

--6 mot 4.

--Det var l�gn!

--Fr�ga Nilsson!

--Vad var G�ran Persson? Och vad underbl�ste han?

--Han var b�rdig fr�n V�stmanland och underbl�ste Eriks hat mot adeln och
storm�nnen.

--Det var r�tt. Vad var han mer?

--Arbetsam och duglig samt fylld av ett avundsamt hat mot dessa.

--Jaha. Vad gjorde nu Erik?

--Han d�dade Sturarna.

--Vilka Sturar?

--Samt den yngres sons�ner.

--Vad h�nde d�?

--Han blev f�rgiftad och avsade sig d�rp� kronan samt ingick �ktenskap f�r
att reta adeln med Karin M�nsdotter, som s�lde n�tter p� Stortorget, f�r
hon var dotter till en f�ngknekt och tjusade honom genom sin ovanliga
sk�nhet. Hon var god och fick en g�rd i Finland.

--Det �r r�tt.

L�raren g�r en paus och s�ger d�rp� f�r att f� en sammanfattning av l�xan:

--Vad kallas i historien det, som Erik gjorde med Sturarna?

--Vilke d�?

--Han d�dade ju Sturarna. Vad kallas det i historien?

--Halshuggning.

--Nej! T�nk efter ... Sture ... N�?! _Sture_ ...

--Stureplan.

H�r h�rdes en bok smattra mot n�got h�rt, kanske ett huvud. D�rp� ett tjut.
S� en ny sm�ll och en dunk. D�rp� l�t det som m�bler fallit ikull. Ett nytt
tjut. S� tyst.

Och dagen d�rp� fick Karl-Olof varning �ven i historia.



[Bild]



MITT �KTENSKAPS V�L.


Karl-Edvard �r 5 �r. Han vet en hel del och det han inte vet, tar han snart
reda p�. Fr�gan om d�den har han redan l�mnat. Han funderade l�nge p� hur
det kom sig att m�nniskor, som stoppades ned i jorden, kommo upp i himlen.
Men s� lade han det problemet bredvid automobilen och sp�rvagnen, som g�
utan att n�gon drar dem. Och nu besv�rar d�den honom icke vidare.

Han har b�rjat t�nka p� n�got annat.

H�romdagen kommer han in till mig d�r jag ligger med h�nderna under nacken
och t�nker. Han stannar i d�rren och s�ger:

--Pappa, jag ville fr�ga om en sak.

D� slutar jag upp att t�nka och fr�gar:

--Vilken sak?

--� de sant att mamma telefonerade efter mig, n�r jag f�ddes? N�r storken
kom?

Jag �r en modern man. Jag ljuger icke f�r barn. Men s� t�nker jag: han �r
f�r ung. Och s� s�ger jag:

--Jo, mamma telefonerade. Hon sa till om en tjock pojke och d� kom du.

--Och s� sa hon till om en smal en, och s� kom Karl-Olof?

--Ja, d� kom Karl-Olof.

Han g�r ut igen och jag forts�tter att t�nka. Det regnar d�r ute p� gatan
och fr�n G�rdet h�r jag en automobil surra.

D� �ppnas d�rren igen och Karl-Edvard kommer in. Han g�r rakt fram till mig
och s�ger kort och allvarligt:

--Pappa, jag �r s� ensam d�r ute i salen. Karl-Olof har g�tt och lagt sig
och jag har s� tr�kigt--kan vi inte be mamma ringa p� efter en pojke till?

P� den punkten st�r saken.



[Bild]



PROLOG TILL SKOLUNGDOMENS T�VLINGAR.

EN INTERI�R FR�N EN FAMILJ MED MODERNA BARN.


De b�rja i dag. I min familj ha de b�rjat f�r l�ngesedan. En dag s�ger
Emanuel:

--Nu ska vi b�rja tr�na p� �stermalms idrottsplats. Landsorten ska ha
sm�rj!

Emanuels moder fick sitta uppe om kv�llarna och sy l�parebyxor, och om
middagarna l�ter samtalet s� h�r:

--Vad har ni f�r l�xor till i morgon?

--Historiageografibiologidetkanjag alltihop, men i g�r var Dahl�rus fin.

--Vem �r Dahl�rus?

--Han blir s�kert tv�a p� hundra meter.

--Haha, skrattar Emanuels bror, aktare n�r �stermalmarna komma!

--�t h�rt br�d! s�ger Emanuels moder.

--Det �r ingenting med �stermalmarna!

--Ha vi inte Andersson p� 60 meter, va? Och Hedly? Va?

--Vi � b�st av seniorer--br�derna Z�tterstr�m ha sprungit under rekordet!

--�t h�rt br�d! s�ger Emanuels fader.

En dag kommer Emanuels broder:

--Jag m�ste ha 25 �re!

--Du fick 30 �re i g�r till ett ritblock, du fick 60 �re i f�rrg�r till
skrivb�cker, du ruinerar mig! Varf�r ska du ha 25 �re?

--Jag ska anm�la mig till stafettl�pning p� 300 meter. Nilsson �r f�r tung.

Han f�r 25 �re. Dagen d�rp� rusar han runt i alla rummen och letar efter
n�got. Ingen vet vad. Jag stannar honom i serveringsrummet och fr�gar:

--Vad s�ker du?

--Emanuel har g�mt mina l�parebyxor! Han har gjort det f�r att v�rt lag
inte ska vinna �ver deras! Jag _m�ste_ ha tag i dom!

Emanuel sv�r p� att han inte sett byxorna.

Emanuels moder f�r sy ett par nya byxor.

N�r de �ro f�rdiga, s�ger han som skall ha dem:

--Jag m�ste ha 55 �re!

--Du fick 25 �re i g�r och 60 �re i f�rrg�r, varf�r ska du ha 55 �re i dag?

--_Jag ska v�ga Nilsson!_

--??????

--Han vill vara med i v�rt stafettlag, men jag vet att han v�ger mer �n
35 kilo. Nu ska vi v�ga honom i simhallen! Jag �r s�ker p� att han v�ger
2 hekto f�r mycket.

--Kan inte Nilsson v�gas p� v�gen p� Valhallav�gen?

--Man kan v�l inte kl� av honom naken p� Valhallav�gen! Han ska v�gas
i simhallen!

Hela huset g�r nu i en oerh�rd sp�nning hur det hela skall avl�pa. Ska
stockholmarna vinna �ver landsorten? Ska Nya Elementar kl� �stermalm och
ska Wahlberg fr�n Jakob kl� Andersson fr�n �stermalm.

Jag har funderat p� att sk�nka ett pris till den gosse som icke springer,
icke hoppar, icke kastar spjut eller diskus, som aldrig talar om idrott,
som sitter hemma vid sina l�xor och g�r till s�ngs klockan halv 8. Jag vill
inte ge honom pris f�r hans dygders skull, men f�r hans originalitet. Jag
skulle vilja se hur han ser ut.

Emanuels syster, som bara �r 5 �r, �r dock r�tt ober�rd av det hela. Men en
dag fr�gar jag henne:

--Ska du inte ocks� vara med och t�vla?

--Nej, jag f�r inte f�r en som heter L�ftman--

Till och med hon!



[Bild]



BREV FR�N EMANUEL.


Det �r nu f�rf�rlit lenge sen jag skrev n�ge i tidningarna s� n�r pappa
br�t p�sten i dag och sa att nu vill julstemning ha en historia f�r snart �
de jul (f� se vad man f�r i �r) s� tenkte jag att jag skulle skriva en sak
s�m inte _f�r�ldrarna_ (ett bussigt ord hahaha) beh�vde veta av fast
historien �r alldeles sann utom vad betreffar sjelva romantiseringen s�m
man mycket vel har lov att j�ra n�r man f�rfattar f�r till exemp�l inte �r
det sant vad som st�r i Nils Holgers�n som vi l�ser i skolan f�r inte kan
en grabb sitta p� en g�s och flyga �ver Sverige s� det har f�rfattarinnan
Selma Lagerl�v sm�ckt.

(Nytt stycke) (Och s� ska de vara stor vacker stil och sm� prickar h�r och
d�r s� publiken kan t�nka n�ge sj�lv ocks� s�ger pappa.)

Det var i h�stas och vi hadde nyss flyttat in fr�n landet, d�r vi hade bott
p� sommaren p� Ut� i en stor villa med 6 rum fast de bodde en fru och
hennes dotter ovanp� s� att vi va �nd� som alldeles ensamma och kunde g�
och bada n�r vi ville men jag gick i badhuset f�r det �r kul och tji b�ng
att hoppa fr�n bron och n�r vi kom till stan skulle det bli flygvecka p�
g�rdet och d� sa pappa nu f�r Ni roligt pojkar och se p� Cederstr�m och dom
andra som flyger och alla grabbarna i v�rt kvarter som Karl-Olof springer
runt p� 2 minuter och 26 sekunder f�r jag tog tid n�r vi hade v�ra
olympiska spel fast han blev hindrad av G�sta i h�rnet d� b�rjade alla
grabbarna att j�ra flygmaskiner av papper som gick _ganska_ h�gt fast min
som �r en modell av Bleri� om man satte en motor i den nog skulle g� h�gt
fast den nog skulle falla f�r motorn blir f�r tung s�ger farbror Carl som
�r mallig f�r att han har en motorb�t som g�r _med_ ro s�ger pappa hahaha
(S�tt streck mellan hana) Och s� en dag kom det stora l�rar och i dom var
flygmaskinerna som dom skulle flyga med under flygveckan och d�r b�rjade en
polis att g� p� g�rdet och alla grabbarna var nere och tittade och s� satte
dom opp en _hanngar_ alldeles utanf�r oss fast det var nedanf�r f�r vi bor
tre trappor opp och i den satte dom in en flygmaskin som var _monoplan_ f�r
den s�g ut som en f�gel och inte s�m en gal�schhylla s�m dom andra g�r jag
minns Cossik n�r han var h�r f�r han hade en apa p� hyllan (det h�r kan tas
bort f�r _publiken_ kanske inte minns Cossik fast han var v�ldigt lugn n�r
han fl�g och l�g och s�v strax f�re s� d�m fick v�ckan f�rst.)

Och s� stog alla m�nnisker hela dagarna och tittade p� hanngaren och talade
om flygveckan och om vinden och det d�r s�m dom alltid skall tala om f�r
att vara _malliga_ och s� en m�rron s� h�rde vi n�ge som snurra och d�
hoppa vi opp ur s�ngarna allihop fast Karl-Olof vakna inte och s� sprang vi
till f�nstre och d� var dom ute med maskin och prova motorn f�r att se om
den gick och propellern snurra med femton hundra slag f�r det g�r den p� en
minut och den g�r s� fort att det var en ryss som var dum och f�rs�kte
stanna den _med handen_ och hans arm kom bort.

(Nytt stycke)

Och n�r dom hade provat motorn s� satte de in maskinen i hanngaren ijen
och d� gick alla grabbarna men jag stanna kvar och s� kr�p jag in i
hanngaren i en springa p� baksidan och d� stod _mekanikern_ d�r och han
talade med en l�jtnant och s� sa han det �r mycket enkelt man s�tter
ig�ng motorn s� h�r och s� f�r man ratten �t sig n�r han vill �pp och
sen f�r man den fr�n sig n�r man ska ner fast inte f�r hastigt! f�r d�
sl�r man i och g�r s�nder. Jas� sa l�jtnanten det var intressant men jag
kr�p ut och n�r jag k�m opp p� gatan s� k�m G�sta och Anders och s� kom
vi �verens om

  SAKEN

och s� gick vi in p� v�ran g�rd in i velesipedstallet och d�r tummade vi
p� att inte s�ga

  _ett ord_

till n�gon levande varelse och s� best�mde vi _signalen_ eller _tecknet_
s� att vi visste var vi skulle m�tas och sen gingo vi hem och jag sade
inte ett ord till Karl Olof eller n�gon fast dom nog g�rna skulle velat
veta det.


Kap. 2.

P� kv�llen gick jag och lade mig som vanligt och mamma var inne och sa
gonatt och jag kr�p under t�cket och l�ssades sova fast jag inte gjorde det
f�r att Karl-Olof inte skulle m�rka n�got och sen l�g jag vaken fast det
var rysligt sv�rt men Karl-Olof j�lpte mej f�r han talade i s�mnen och
skrek till var femte minut f�r han dr�mde v�l om Texas Jack som han l�ser
om kv�llarna och n�r klockan blev ett s� steg jag opp och kledde mej sakta
och smet mej ut i m�rkret och n�r jag kom i farstun s� stod fabrik�rens
Beda och fl�rtade med en gadist men d� hosta jag till och d� sprang hon in
i k�ke och gadisten smet opp i vind och d� kom jag ner i andra trappan och
d�r stod direkt�rens Agusta och fl�rtade med en gadist till och s� hosta
jag igen _med samma resultat_ fast gadisten h�ll p� att springa ikull mej i
trappan och s� kom jag ner p� g�rden d�r jag stellde mej bakom k�llard�rrn
som alltid �r �ppen och b�rjade _jama_ f�r det var tecknet och d� kom G�sta
och Anders fram ur velisipedstallet d�r dom hade setat och ventat en hel
kvart f�r deras kl�ckor gick inte r�tt. Och s� kom vi ut p� gatan. D�r var
alldeles m�rkt. D� det �r spennande skall man skriva korta meningar. Inte
ett jud h�rdes. Annat �n stormens tjut i vederfl�jlarna. Vi kommo ned p�
G�rdet och sm�go oss sakta fram till hanngaren. M�rka moln foro p� himlen.

Det var bitande kallt. Marken knastrade under v�ra f�tter.

En ensam lykta lyste i fjerran.

En hund skellde vemodigt.

Jag gick in i hanngaren och kom ut och sade:

--Vakten sover som en stock.

S� lyfte vi opp skynkena f�rsiktigt och s� drogo vi ut maskinen p� marken,
den var mycket lett att dra ut alldeles som en velisiped och vakten sov
hela tiden. Och s� stellde vi maskinen p� landsv�gen och v�nde propellen
mot vind _f�r det �r b�st att g� upp mot vind_ och s� gick jag opp och
satte mig i apparaten och G�sta och Anders h�llo i d�r bak och s� sade jag
n�r jag lyfter handen s� slepper ni! alldeles som Cederstr�m g�r. Och s�
satte jag i g�ng motorn s� den b�rjade snurra som mekanikern sagt och den
bullrade alldeles f�rf�rligt och innan jag visste ordet av hade G�sta och
Anders sl�ppt av d�r bak #och jag fl�g i v�g#.

Jag drog �t mig ratten och s� steg jag opp i luften jag var alldeles lugn
fast jag inte gjort det f�rut och jag tenkte det h�r �r ju ingenting det
var som att sitta i en stol alldeles s�ker och jag fl�g fram mot skogen.

       *       *       *       *       *

Solen steg upp i �ster och f�rgyllde med sina milda str�lar den omgivande
trakten. Jag steg h�gre och h�gre i den eterbl�a luften (det h�r har jag
knyckt ur en 25-�resbok) och snart hade jag jorden jupt under mig. Jag
h�rde bruset av det analkande havet och d� besl�t jag mig f�r att venda.
Sakta f�rde jag ratten �t venster och vende in�t G�rdet. Jag fl�g mot
staden igen och d� f�rde jag fram ratten och sj�nk sakta mot jorden
alldeles bredvid hanngaren d�r Anders och G�sta tog emot mig och hurrade
n�r jag steg ur och vakten sov fortfarande jupt fast maskinen hade bullrat
s� f�rf�rligt. D� stellde vi in maskinen igen och gick hem och s� skilldes
vi vid porten och tummade p� att inte s�ga ett ord till n�gon och n�r jag
kom i f�rsta trappan s� stod grosshandlare Hansson d�r och �ppnade sin d�rr
och hade k�ngerna i hand och sade _tysst! tysst!_ och s� gick han in f�r
att inte frun skulle vakna. Men jag gick opp och d� var Karl-Olof vaken
och fr�gade:

--Vem var det som fl�g?

--Det var jag sa jag men d� skratta han och somna igen och inte f�rr�n
nu har jag talt om historien och den �r sann fr�n b�rjan till slut.

                                                             _Emanuel._


Till�gg:

De � l�gn alltihop f�r jag har l�st det. Och fast Emanuel s�ger att pappa
har sagt att en historia inte beh�ver vara sann bara _l�ta_ som den voro
sann. Men jag har l�st om Georg Wassington han _kunde_ inte ljuga och det
kan inte jag heller.

                                                         H�gaktningsfullt

                                                              _Erik_
                                                          Emanuels bror.



KONFEKTP�SEN.


Jag hade nyss g�tt till s�ngs och skulle just sl�cka ljuset, d� jag h�rde
det knarra i trappan fr�n �vre v�ningen. S� knackade det p� d�rren och jag
ropade: stig in.

Emanuel stod p� tr�skeln i sin l�nga vita nattskjorta.

--Hur �r det, sade jag.

--Jag har legat och t�nkt p� en sak, som jag vill fr�ga om.

Emanuel s�g mycket allvarlig ut. Han lutade sig mot d�rrposten och sade med
l�ngsam och litet h�gtidlig r�st:

--Om en pojke g�r med en flicka p� en teater eller en biograf och han har
en konfektp�se, ska han d� ge henne hela konfektp�sen eller ska han bara
bjuda henne ur den? Astrid s�ger, att han inte �r korrekt, om han inte ger
henne hela p�sen.

Jag log och t�nkte: Nu �ro vi d�r. Sjutton �r och det b�rjar, gentlemannens
plikter. �gonblicket �r inne, det �gonblick i en mans liv, d� han f�rlorar
sig sj�lv och blir en kvinnas tj�nare och slav.

Jag sade:

--Du vill helst ge henne en bit i taget, vilket ju �r det riktiga, men
naturligtvis skall du ge henne hela p�sen. Du m�ste g�ra det och du b�r
vara glad, att det bara �r en konfektp�se.

Det f�ll mig n�got in och jag tillade:

--Har du fr�gat din mor om saken?

--Ja, sade Emanuel och s�g r�tt ut i luften, hon s�ger, att jag b�r ge
henne hela p�sen och att en g�ng kommer jag att ropa p� konfektpojken, k�pa
en p�se till och sen smita ut i kaf�et och l�mna henne ensam med konfekten
hela mellanakten.

Det blev tyst, och s� sade jag:

--Naturligtvis har din mor r�tt. Hon har alltid r�tt, ty hon �r
kvinna--liksom Astrid.

Vi s�go p� varandra och i den blicken l�g allt det goda och vackra
samf�rst�nd, som r�tt mellan v�rldens alla m�n fr�n urminnes tider.

--God natt d�, sade Emanuel och s� f�rsvann hans l�nga smala f�tter genom
d�rr�ppningen.

Jag sl�ckte ljuset och beredde mig att somna, d� det knackade i den tunna
br�dv�ggen och jag h�rde Anna-Claras g�lla flickr�st:

--Jag har h�rt alltihop vad ni har sagt! Varf�r ska den d�r Astrid ha en
hel p�se konfekt, n�r jag bara f�r en s�n liten, liten bit?

Livet �r fullt av underbara fr�gor. Man reder sig b�st genom att icke
f�rs�ka besvara de v�rsta. Och d�rf�r ropade jag tillbaka:

--En flicka, som �r s� liten som du skall sova s� h�r dags p� natten.
Tyst nu.

Och s� blev det tyst.

Men n�r Anna-Clara en g�ng blir sexton �r, f�r hon alldeles s�kert en hel
p�se konfekt och inte bara en liten bit. Men den p�sen f�r hon _aldrig_
av Emanuel.




ANDRAS BARN



[Bild]


HERR STEN.


Min dotter har en lekkamrat som ocks� �r hennes f�stman. Hon erk�nner det
icke sj�lv, men d� hon g�r med honom p� gatan, i v�rsolen framf�r huset,
ropa alla barnen i bostadshuset:


          F�stm� och man
          kysste varann
          h�gt upp i skorsten
          med viskan i hand!


Jag ligger i f�nstret och h�r s�ngen, som �r avsedd att vara en nidvisa,
och jag t�nker: vad tiden �nd� st�r stilla trots allt som h�nder--precis
s� sj�ng man om mina �ron, d� jag kom hand i hand med min allra f�rsta
v�ninna. Och det �r s� m�nga �r sedan.

Bostadshuset kallas s� d�rf�r att varje v�ning �ges av sin hyresg�st,
som d�rf�r betalar en r�tt liten summa om �ret. Hyresg�sterna bilda en
f�rening om huset. De �ro allesammans hyggligt folk och deras barn �ro icke
s�mre--men heller icke b�ttre �n andra. De barn som sj�ngo sm�devisor �ver
min f�rsta k�rlek bodde icke i Bostadshus--de voro lika grymma �nd�.
Hyresbeloppet �r tydligen icke det avg�rande f�r karakt�ren.

Min dotters lekkamrat heter allts� Sten och �r 6 �r p� det sjunde. Detta
_p� det sjunde_ �r mycket viktigt annars kunde man ju tro att han bara vore
6 �r.

Sten �r en vacker pojke, men han �r icke s� bildad som min dotter, ty hon
har redan b�rjat skolan. Sten bor i huset och hans f�rmiddagar �ro dystra.
Han har d� ingen att leka med. Han tittar ut genom f�nstret p� det gr�a
g�rdet d�r sn�n h�ller p� att sm�lta. D�r finns inga barn den h�r tiden.
Han �r tr�tt p� sina leksaker och det �r �nnu tre l�nga timmar tills
Anna-Clara kommer fr�n skolan.

Men han g�r �nd� upp till oss. D� jag �ppnar d�rren, st�r han i f�rstugan
och fr�gar:

--� Anna-Clara hemma?

--Nej, s�ger jag, hon �r i skolan.

--Jas�, s�ger Sten, och s� st� vi d�r.

--Stig in �nd�, s�ger jag, och se hur vi ha det!

S� har det g�tt till m�nga g�nger. Jag b�rjar bli litet h�gf�rdig, ty jag
tror, att det �r mig han s�ker fast han s�ger, att det �r Anna-Clara.

Han s�tter sig i den gamla bj�rksoffan och ser mycket allvarlig och
t�nkande ut. Det �r som han letade efter ett samtals�mne. Inte kunna vi
tala om v�dret, det �r f�r banalt, jag ser att han l�ngtar hem, men s�
kommer det som gav uppslag till denna ber�ttelse. Detta med lampan.

Det �r en lampa av koppar, gjord av en ung konstn�r, en stor vid ring, som
�r f�st vid tre grova kedjor, som l�pa r�tt ned fr�n taket. P� ringen, som
uppb�r de elektriska lamporna, har konstn�ren hamrat en lustig serie
bilder. Det �r ett f�rhistoriskt djur, den s. k. Urhunden som sluppit l�s
och som framf�r sig, runt ringen, jagar en hel del m�nniskor, som en g�ng
tillh�rt dagens kr�nika. Man k�nner v�l igen deras ansikten och figurer.
D�r �r den radikale politikern, musikern med den kala hj�ssan,
hovpredikanten, teaterdirekt�ren och den en g�ng m�ktige polischefen. Runt
ringen l�pa de, f�rf�ljda av det hemska vidundret med det �ppna gapet.

Sten tittar r�tt p� lampan som om han aldrig sett den f�rut och s� s�ger
han:

--F�r djuret inte tag i dom?

--Nej, s�ger jag, de springa undan.

--Ja, men n�r de stanna!

--De stanna inte, de bara springa.

--Ja, men bli de aldrig tr�tta?

Jag blir intresserad. N�got f�rsigg�r.

--Vad menar du, s�ger jag.

Han blir ivrig och s� svarar han:

--Han m�ste ju f� tag i dom och �ta opp dom, f�r inte orkar dom springa
i evighet!

Nu b�rjar jag f�rst� honom. Nu g�ller det att g� f�rsiktigt fram s� att vi
inte falla.

--Tycker du att dom springer? s�ger jag.

--Ja visst springer dom.

Jag letar fort fram en l�da med fotografier �ver allt m�jligt som jag sj�lv
tagit. D�r �r ocks� en fotografi av n�gra h�star p� en kappl�pning. Jag
visar honom den och s�ger:

--Ser du att h�starna springa?

--Inte! svarar han.

D� �r jag p� det klara med saken. Jag skulle kunna s�ga till honom:

--Olyckliga barn. Du har utan att veta det uppt�ckt konsten. Denna bild p�
lampan r�r sig, lever, d�rf�r att en konstn�rs levande hand och hj�rna
gjort den, men h�starna p� fotografien st� stilla, ty kameran �r d�d.
Konstn�ren har �tergett en hel r�relse, d� kameran blott kan ge ett moment
av en r�relse.

Men detta �r f�r l�rt. Det g�r inte. Jag ringer upp konstn�ren som gjort
lampan och s� s�ger jag:

--K�re v�n, du m�ste hj�lpa mig med en sak. H�r �r en ung man som f�tt se
din lampa och nu vill han n�dv�ndigt veta vilka som tr�ttna f�rst, de
l�pande m�nniskorna eller den vilda Urhunden.

Konstn�ren tror, att jag driver med honom, och s� s�ger han:

--H�lsa och s�g att de tr�ttna aldrig. De komma att springa i evigheters
evighet s� l�nge kopparn h�ller!

Jag skall just ber�tta detta f�r min g�st, d� min dotter kommer inrusande
direkt fr�n skolan. D� hon f�tt av sig kappan och m�ssan och sl�ngt
b�ckerna p� kistan i tamburen, tar jag fram henne till lampan och s�ger:

--Hur tror du att det g�r med de h�r gubbarna? Tror du Urhunden f�r tag
i dem till slut? Sten tror, att han kommer att �ta upp dem en vacker dag.
Vad tror du?

Anna-Clara s�g p� oss b�gge s� nedl�tande som endast en kvinna kan se p�
tv� dumma karlar och s� sade hon:

--Usch, vad ni � dumma. Dom � ju inte levande--de � ju bara som dom
f�rest�ller!

D� drogo vi oss tillbaka mycket generade och jag t�nkte:

Min dotter saknar all konstn�rlig beg�vning--gudivaretackochlov!

Men hur skall det g� f�r Sten?



[Bild]



OLYCKAN MED ANNA-LISA.


Fru G�ransson hade bott hela sommaren p� landet. I en liten stuga l�ngt ute
i sk�rg�rden. Och haft det alldeles f�rtjusande. Barnen blevo solbr�nda,
fru G�ransson sj�lv s�g ut som i sin allra b�sta ungdom och herr G�ransson
hade magrat sex kilo av morgonrodden efter g�ddan, som dock tyv�rr h�ll sig
�nnu magrare--s� smal att man aldrig fick se den.

G�ransson var grosshandlare. Han handlade med kolonialvaror och det �r
en r�tt god aff�r. Kaffe och te och sydfrukter ska ju folk alltid ha.
D�rmed l�mna vi G�ransson.

Anna-Lisa var fyra �r och �r dotter till G�ranssons. Hon �r den yngsta
dottern. Hennes syster Elisabet, som inte alls har med den h�r uppr�rande
historien (man skall strax f� se!) att g�ra, �r 2 �r �ldre. Hon �r allts� 6
�r. T�nk, vad tiden g�r!

D� kriget kom, flyttade G�ranssons in fr�n landet. Inte d�rf�r att
G�ransson bara betalt halva hyran (ehuru det kom v�l till pass), utan
d�rf�r att fru G�ransson icke ville bli tillf�ngatagen av fienden.
G�ranssons flyttade in hals �ver huvud, kastade ned det n�dv�ndigaste i
n�gra l�rar huller om buller och g�vo sig i v�g och kommo lyckligt och v�l
i land vid Nybroviken utan att fienden hade uppt�ckt fru G�ransson.

Och nu bodde G�ranssons i v�ningen. Och fru G�ransson lade varje afton
s�kerhetskedjan p� tamburd�rren och fick ofta sin man att g� upp mitt i
natten, t�nda ett ljus och sl� under s�ngarna med en eldgaffel allt under
det att fru G�ransson gr�t (konvulsiviskt) och ropade:

--Vad skall det bli av mig, arma olyckliga varelse! Jag k�nde alldeles
tydligt att han r�rde vid s�ngbotten! Om man �nd� kunde f� upp en polis!!

Om dagarna var fru G�ransson lugn. Hon drack kaffe hos Bergs med Amelie och
�t bara tre bakelser ty �tiderna � verkligen f�rf�rliga, t�nk, dom har h�jt
saltet med fyra �re och vad f�r man inte ge f�r lingonen, det �r s� att man
inte vet vart man ska ta v�gen och t�nk om fienden etc.�.

D� fru G�ransson druckit kaffet g�r hon och Amelie och Anna-Lisa ned i
Kungstr�dg�rden f�r att Anna-Lisa ska f� leka i sandh�gen. Och d� sitter
fru G�ransson och Amelie p� ett s�te bredvid och tittar p� allt folket som
g�r f�rbi.

Och nu b�rjar det som skall h�nda.

Anna-Lisa blir tr�tt p� att gr�va i sanden och hon tycker att det �r mycket
otrevligt att en liten gosse som hon aldrig har sett f�rut och som hon inte
�r presenterad f�r och som har fr�knar _p� n�san_, sitter och h�ller sand
innanf�r hennes kl�nning, p� halsen, s� att det rivs. Anna-Lisa l�gger
ifr�n sig hinken och spaden och s�tter sig tyst och stilla p� s�tet bredvid
tant Amelie, ty bredvid mamma sitter en tjock herre, som �r violett i
ansiktet och som d� och d� s�ger: Poh! Poh!

Anna-Lisa sitter illa p� soffan. Sofforna i Kungstr�dg�rden �ro
gammalmodiga. Man sitter illa p� dem. N�r g�r stadsfullm�ktige n�got �t den
saken?

Anna-Lisa lade det ena benet under det andra f�r att sitta b�ttre. Det kan
en dam mycket v�l g�ra. Om hon �r fyra �r. En dam om 20 �r kan inte g�ra
det p� grund av uppfostran, blyghet, f�rdomar och framf�r allt p� grund av
den moderna kjolen.

Det var v�nstra benet Anna-Lisa lade p� s�tet och samma bens fot var det
som helt pl�tsligt utan att Anna-Lisa hann hindra det �kte in mellan tv�
br�der p� s�tet. Anna-Lisa f�rs�kte genast dra ut foten ur springan men det
gick inte. Foten satt fast. Den stack ut p� undersidan av s�tet.

Fru G�ransson sade:

--I morgon dag l�ser jag in varenda matbit! M�nniskan �ter mej ur huset!
Adolf f�r s�ja vad han vill.

Amelie sade:

--Jag tror jag ska ta en m�nniska som kommer och g�r, s� slipper man maten!

Den �ldre herrn med det violetta ansiktet sade: Poh! Poh!

Och i detsamma skrek Anna-Lisa till. Hennes skrik fyllde luften mellan Hans
Majest�t Konung Karl XIII och Wahrendorffsgatan. Den lille gossen med
fr�knarna p� n�san reste sig sakta upp fr�n sandh�gen. Man s�g p� honom att
han t�nkte: det �r mitt fel. S� v�nde han ryggen �t alltsammans och gick,
utan att v�nda sig om, raka v�gen till sin fader och moder som bo i
Vasastan och som �ro mycket hederliga och allm�nt omtyckta personer. Modern
har matvaruhandel. Hennes kroppkakor �ro de b�sta i kvarteret.

Anna-Lisa fortfor att skrika. Hennes moder och tant Amelie rusade upp fr�n
sina platser och den �ldre herrn sade:

--Barnet skriker!

Amelie svarade spetsigt (hon kan vara spetsig):

--Det f�refaller s�!

Fru G�ransson ropade:

--Herregudihimmelenstron, barnet har ju fastnat med sin lilla fot mellan
spj�lorna! Ta ut foten, Anna-Lisa! Hj�lp henne, Amelie!!

Foten satt kvar. Amelie drog i Anna-Lisa uppifr�n och fru G�ransson l�g i
sanden och f�rs�kte underifr�n att f� loss foten. Anna-Lisa skrek.

Den �ldre herrn reste sig och sade:

--Foten har fastnat i s�tet.

--Tala om n�got nytt! skrek Amelie.

--Herregudihimmelenstron, vad ska jag ta mej till--vi som ska vara hemma
till middan! sa fru G�ransson.

Anna-Lisa skrek.

M�nniskor som gingo genom torget stannade och st�llde upp sig i ring runt
om platsen. Personer som gingo p� Arsenalsgatan s�go att n�got var i
g�rningen och kommo springande.

Den �ldre herrn s�g p� Anna-Lisa och sade:

--Det finns tre s�tt att ordna saken. Antingen f�r s�tet s�gas s�nder eller
f�r barnet sitta s� l�nge att det magrar loss eller ocks� m�ste foten
amputeras.

--Odjur! skrek fru G�ransson.

--Att s�ga s�nder s�tet, fortfor den �ldre herrn, l�ter sig ej g�ra utan
tillst�nd av Dr�tseln�mnden och att f� ett s�dant tar ungef�r 4 m�nader--

--�r det inte b�st att skicka efter ambulansen? sade ett fruntimmer som
stod l�ngst bort i k�n och som trodde att det var fru G�ransson som l�g p�
marken, och som blivit sjuk.

--Det finns inga ambulansvagnar som �r gjorda f�r s�ten med fastsittande
barn, sade den �ldre herrn. Jag f�rmodar att s�tet m�ste f�lja med.

Folksamlingen var nu s� stor att en polis som stod p� Arsenalsgatan v�nde
sig om f�r att slippa bli st�rd.

--Tira, grabbar, ropade en pojke, som var p� v�g hem fr�n skolan, dom har
tagit en spion! De � han me ansiktet!

--� han tysk, sade en liten flicka som g�r i �hlinska skolan och som hade
utslaget h�r som var lockat med t�ng.

Anna-Lisa skrek.

--Vem �r det som har slagit det lilla barnet? sade en �ldre fru som g�tt ut
ett �rende �t sin man som l�g hemma och hade vatten i kn�t. Man ska aldrig
sl� barn! Kom ih�g det! sade hon till Amelie. Det g�r mycket l�ttare med
mildhet.

Amelie svarade icke. Hon var sysselsatt med att str�cka upp ett stadsbud
som hela tiden yrkade p� att man skulle v�nda upp och ned p� s�tet och
skaka p� det s� att flickan kom loss!

Nu kom polisen. Det blev tyst i folksamlingen. Han banade sig v�g fram till
s�tet och sade till fru G�ransson som fortfarande l�g p� marken:

--Vad g�r ni med barnet? Stig opp!

Fru G�ransson steg upp. Polisen kastade en blick p� Anna-Lisa och s� sade
han:

--Hon har fastnat med foten.

--Det �r just vad jag sa f�r en halvtimme sen, sade den �ldre herrn, men
det var ingen som trodde mej.

I detsamma kom tv� kompanier av G�ta garde t�gande fram genom
Arsenalsgatan. De hade varit p� marsch och hade musik med sig. Trummorna
smattrade och tonerna av musiken fl�to ut �ver lindarna i Kungstr�dg�rden.
Folksamlingen kring Anna-Lisa uppl�ste sig sj�lv. Alla sprungo f�r att se
p� milit�ren. Endast polisen stannade kvar hos fru G�ransson, Amelie och
Anna-Lisa.

--Om damerna lova att inte tala om det f�r n�gon m�nniska, s� ska ja ta
loss flickan, sade konstapeln.

--Naturligtvis! svarade Amelie och fru G�ransson.

Konstapeln tog upp ur fickan en stor f�llkniv.

--M�nniska, vad t�nker ni g�ra?! skrek fru G�ransson som var moder till ett
barn som satt fast i ett s�te.

Konstapeln svarade icke. Han b�rjade i st�llet sk�ra i s�tet i motsatt �nda
d�r Anna-Lisa satt fast. D� han var f�rdig, sk�t han Anna-Lisa bort till
den utvidgning han gjort i springan och s� lyfte han upp den f�ngna foten.
Anna-Lisa var fri.

--Det var f�rf�rligt sn�llt, sade fru G�ransson, och s� tillade hon av
gammal vana: hur mycket �r jag skyldig?

--F�r all del, mina damer, sade konstapeln och gjorde honn�r, det var mig
ett n�je att g�ra er den lilla tj�nsten.

Amelie och fru G�ransson gingo genom all�n med Anna-Lisa emellan sig.

P� Hamngatan sade Amelie:

--Det var en v�dligt stilig karl, den d�r polisen. Han p�minde n�got om
din man.

--Min man! sade fru G�ransson och stannade mitt p� gatan, _min man!! ser
han ut som en poliskonstapel?!! Nej, vet du, Amelie!!_

Sen var jag inte med l�ngre.



[Bild]



DEN UPPRIKTIGE EDVARD.


Lille Edvard, som �r fyra �r p� det femte sitter i sp�rvagnen med sin
mamma. Det var en gul sp�rvagn, som gick till Liding�n, men det inverkar
icke p� historien.

Det var alldeles tyst i sp�rvagnen d� Edvard sade:

--Mamma, den d�r tanten mitt emot har en tand som sitter l�s--den r�r sig
n�r hon talar.

Vagnen sm�log och alla t�nkte:

T�nk, han s�g att hon har l�st�nder! Ett s�nt litet intelligent barn!

Men Edvards mamma rodnade och t�nkte:

--Varf�r skulle vi g� upp i den h�r vagnen! Det �r f�rf�rligt att ha sm�
barn med sig.

Edvards mamma steg av vid n�sta h�llplats och d� hon kom ned p� gatan tog
hon Edvard r�tt h�rt i armen och sade:

--Du f�r aldrig s�ga n�got h�gt om fr�mmande personer, som du inte k�nner.
Det var mycket fult att s�ga s� d�r om tantens t�nder.

Edvard svarade:--Mamma har aldrig sagt mig f�rut att jag inte skulle f�
s�ga s�. Vad �r det jag inte f�r s�ga?

--Du f�r inte tala om hur m�nniskor ser ut och huru de tala och huru de
b�ra sig �t. Det �r mycket oartigt att g�ra s�. Om det �r n�got du vill
s�ga skall du f�rst fr�ga mamma.

Edvard och Edvards mamma togo n�sta gula sp�rvagn och Edvard var tyst
en l�ng stund men s� fick han syn p� en �ldre herre som satt r�tt l�ngt
fram i vagnen.

Edvard s�g p� honom l�nge och s� sade han:

--Mamma, f�r jag fr�ga om en sak?

--Ja, vad d�, mitt barn, sade Edvards mamma med den v�nliga blida r�st, som
man alltid anv�nder, d� man i en sp�rvagn talar till ett litet barn.

--Jo, mamma, f�r jag s�ga att den d�r herrns n�sa �r s� r�d att den ser ut
som om han haft skoskav p� den?!

       *       *       *       *       *

Edvards mamma �ker icke vidare i sp�rvagn med Edvard. Hon tar en bil. Det
blir dyrare, men ocks� lugnare. Edvard tycker ocks� mera om att fara i bil.



[Bild]



EN HJ�LTE.


Ernst-Olof var en hj�lte. D�rom fanns inga tvivel. Hela �n var s�ker p� den
saken och Ernst-Olof k�nde det sj�lv.

D� han kom p� v�gen till bryggan, viskade man:

--D�r g�r han! Det �r han! T�nk, s� duktigt!

I tre dagar hade Ernst-Olof varit en hj�lte. Under de 14 �r han f�rut levat
och g�tt h�r p� jorden, hade han bara varit en vanlig pojke, lik alla andra
pojkar, med en pojkes alla fel och svagheter i karakt�ren.

Men s� kom v�ndpunkten, den stora h�ndelsen i hans liv, d� han blev en
hj�lte, en person som en hel � med 300 inv�nare k�nde och talade
uteslutande gott om. _Han hade r�ddat ett m�nniskoliv._

Tack vare honom hade en liten flicka, som var sina f�r�ldrars lilla
�lskling--det �ro ju alla sm� flickor, huru de �n se ut--ryckts undan en
s�ker d�d.

P� morgonen, d� Ernst-Olof vaknade, visste han ingenting om det som skulle
h�nda p� aftonen. Han var bara tr�tt och s�mnig som vanligt, och det f�rsta
han t�nkte p� var, att det var hans tur att b�ra vatten och ved den dagen.
Tanken p� dessa besv�rande arbeten beredde Ernst-Olof obehag. Det s�g ut
att bli en varm dag, och d� var det dubbelt sv�rt att knoga med de stora
vattenhinkarna den l�nga v�gen fr�n k�llan till villan.

Men dagen gick. Och d� eftermiddagen kom, hade Ernst-Olof det v�rsta bakom
sig. F�r 25 �re hade han f�tt sin yngre bror att �vertaga vattenb�ringen
och vedh�mtningen och sj�lv hade han legat vid havet och badat. Han kom hem
till middagen, som han �t med frisk aptit, och sedan han med stort besv�r
letat reda p� en chokladbit, som hans lilla syster g�mt under en soffa i
sitt docksk�p, gick han ut f�r att se p� naturen.

Och tv� timmar d�refter var han en hj�lte.

Han stod vid �ngb�tsbryggan, d� det h�nde. En flottans barkass hade nyss
kommit in. En kapten och n�gra flottister gingo i land och p� bryggan stod
en samling unga herrar och damer ur Ernst-Olofs umg�ngeskrets och f�ljde
intresserat sj�m�nnens arbete med b�ten.

D� f�ll Ingrid i sj�n. Ingen vet hur det gick till. Hon bara f�ll i sj�n.
Direkt fr�n bryggan och r�tt ned i vattnet, som var s� djupt, att Ingrid
aldrig hade bottnat, �ven om hon varit tio g�nger s� l�ng.

Ingrid kunde inte simma, ty hon var bara fem �r. Ernst-Olof s�g d� Ingrid
f�ll i, och han hoppade genast efter ned i vattnet. Han reflekterade inte,
som om det varit en vattenh�mtning eller en vedb�ring. Han bara hoppade.
Han k�nde att vattnet var kallt och att det var obehagligt att ha kl�derna
p� sig i sj�n. Men han t�nkte icke mycket eller l�nge p� den saken. Han
fick tag i Ingrid, och d� han k�nde, att hon inte gjorde motst�nd, visste
han att saken var klar. Han simmade p� rygg med s�kert tag om Ingrids arm
runt om bryggan fram till viken, d�r stranden var l�ng och grund, och d�r
gick han upp med flickan.

Armar str�cktes emot honom. En �ldre herre gav det allra f�rsta
erk�nnandet:

--Det var en duktig pojke! Riktigt duktig!

Och s� kom hela �n springande. Ingrids mamma sl�t sitt v�ta barn till sitt
hj�rta och bar hem henne. Tv� fruar togo Ernst-Olof i vardera handen och
ledde hem honom. Han kl�ddes av. Han fick varm mj�lk, han fick torra kl�der
och runt omkring h�rde han i ett surr:

--T�nk, s� bra och duktigt gjort! Han hoppade i efter! Utan bet�nkande! En
s�dan pojke finns det inte m�nga! Hur skulle det g�tt, om inte han varit
d�r! Han borde ha n�got f�r det d�r!

En herre, som Ernst-Olof aldrig sett f�rut, han var g�st p� hotellet,
tryckte hans hand och i handen l�g en femkronesedel. Ernst-Olofs mamma kom
med en sk�l konfekt och hans pappa stod mitt i h�gen och s�g bara h�gst
�verraskad och f�rv�nad ut.

Ernst-Olof sj�lv k�nde ett djupt allvar l�gra sig �ver sin unga sj�l. Han
blev en man. Han tog en konfektbit och sade:

--Vad �r det att br�ka om! Jag tog opp j�ntan. Det var v�l ingenting!

S� kom Ingrids mamma. Och hon var mest besv�rlig. Hon f�ll den unge
r�ddaren om halsen och kysste honom, gr�t och sade, att n�r hon kom till
stan skulle hon k�pa honom n�got riktigt vackert. Var det n�got s�rskilt
han ville ha?

Ernst-Olof f�rs�kte rodna av blygsamhet och l�ngtade ifr�n alltsammans.

Men kv�llen var hans. Vid dansen p� Societeten var han favoriten. Alla
flickorna skulle dansa med honom. Och f�r alla mammor och pappor fick
han ber�tta hur alltsammans g�tt till. Och man klappade honom p� huvudet
och fr�gade om hans �lder och vad han t�nkte bli och om det gick bra f�r
honom i skolan.

Ernst-Olof svarade sn�llt p� alla fr�gor, och d� lilla Ingrid sj�lv kom och
tackade honom, tog han henne i hand och k�nde sig som om han pl�tsligt
blivit 25 �r �ldre.

Den kv�llen kom Ernst-Olof i s�ng en timme senare �n vanligt. Men det var
ju ocks� en h�gst ovanlig kv�ll. Ernst-Olof somnade l�tt och lycklig men
n�got undrande �ver allt det m�rkv�rdiga som h�nt honom.

Ernst-Olofs �ra gled icke bort med en dag. I st�llet v�xte den och blev
allt st�rre. Men s� �r det ju alltid, och varf�r skulle en pojkes �ra vara
olik alla andras. Ernst-Olof har liksom en gloria �ver sin r�dh�riga
hj�ssa, en gloria som f�r var dag besv�rade honom allt mer och mer. Han var
van att g� barhuvad--�ven d� det g�llde karakt�ren.

Det kom ett visst allvar och en tvungen v�rdighet �ver hans upptr�dande.
Pojkarna stannade upp med sina lekar, d� han kom, och hemma i familjen
sattes han upp som ett exempel f�r de andra syskonen.

--Se p� Ernst-Olof! sade fadern, och tag honom till f�red�me! Han �r som en
pojke skall vara. Kom ih�g vad han har gjort!

S� blev det h�st. Dagen b�rjade litet senare, vattnet blev kallare och
kv�llarna m�rkare. Pojkarna k�nde en viss l�ngtan till staden, till
gatorna, fotbollen och biograferna. Men �nnu fanns ju en del kvar att g�ra
p� landet. I tr�dg�rdarna mognade �pplen och p�ron, och plommona kunde �tas
fast de voro h�rda och sura.

En dag s�ger Ernst-Olofs fader:

--Nu stj�ls det �pplen i pastorns tr�dg�rd.

--Ja, kv�llarna b�rja bli m�rka, sade Ernst-Olof.

Den kv�llen togs en pojke, just d� han snattade �pplen hos pastorn. Pastorn
tog honom sj�lv. P� bar g�rning. Med fickorna fulla av frukt och smygande
fram under tr�den. Pastorn tog ut pojken p� v�gen, d�r det var ljust, s�g
honom i ansiktet och sade:

--F�r den h�r g�ngen f�r det vara, men n�sta g�ng blir det tr�kigt!

Dagen d�rp� visste alla att det var Harry, som varit i pastorns tr�dg�rd.

Ernst-Olof sade, d� han fick h�ra det:

--Det d�r att stj�la �pplen tycks vara en os�ker syssels�ttning. �tminstone
hos pastorn.

Denna dags afton dr�jde det innan Ernst-Olof kom hem. Man v�ntade en timme
med kv�llsvarden, men han kom inte.

Ernst-Olof hade sina sk�l, varf�r han inte kom. Det f�rn�msta och avg�rande
sk�let hette Buck och var en bulldogg. Han satt under det �ppeltr�d i
direkt�r Pilmans tr�dg�rd, i vilket Ernst-Olof av en h�ndelse befann sig.

Kv�llarna f�rut hade Ernst-Olof varit ensam i tr�dg�rden, men denna vackra
afton fick han s�llskap av doggen. Ernst-Olof hade flera g�nger f�rs�kt g�
ned ur tr�det men Buck till�t det icke. Han var en envis hund. Ernst-Olof
b�rjade med att kasta �pplen p� honom. Sm� h�rda kart, som tr�ffade Buck
mitt i huvudet. Han tog emot dem, blinkade litet och morrade men satt kvar.
Ernst-Olof f�rs�kte l�mna tr�det. D� reste sig Buck p� bakbenen och pojken
f�rstod, att s� l�nge hundar icke kunna kl�ttra i tr�d, var det s�krast att
stanna d�r han var. Hans v�ntan p� de h�rda, obekv�ma grenarna blev l�ng,
men den fick dock ett slut, n�r direkt�r Pilman kom.

Ernst-Olof kom hem till sin faders hus i s�llskap med Buck och direkt�r
Pilman.

Den aftonen tilldrog sig mycket i det huset. D� allt var �ver, sm�g sig
Ernst-Olof ut bakv�gen till villan. Han k�nde �nnu svedan efter faderns
spanska r�r, n�, det gick �ver, men djupast inne bodde en sm�rta som ej
l�ktes s� l�tt: han, hj�lten, �ns b�ste pojke, exemplet f�r alla de
andra, hade f�tt stryk, stryk som en helt vanlig pojke.

Ernst-Olof gick sakta uppf�r backen till Societetshuset. Han gick med
h�nderna i byxfickorna och f�rs�kte vissla, men det gick inte. En nedst�md
och dyster pojke kan inte vissla, �tminstone inte fullt musikaliskt.

Ernst-Olof s�g n�gon komma nedf�r backen. Det var en liten flicka. Hon kom
sakta trippande och sm�sj�ng f�r sig sj�lv, som sm� flickor ofta g�ra. Det
var lilla Ingrid, den yttre och p�tagliga orsaken till Ernst-Olofs stora
�ra och rykte.

Ernst-Olof gick r�tt emot henne, och d� hon stannade, kn�t han n�ven under
n�san p� henne och sade s� h�rt han kunde:

--Det vill jag bara s�ga dej, unge, att om du ramlar i sj�n en g�ng till,
s� kommer jag absolut inte att dra opp dej--s� mycket du _vet det, j�kla
j�nta_!

Aftonen var stilla och vacker. Solen hade g�tt ned bakom sitt vanliga
berg och skogens m�rka dunkel drog in bland hus och villor. Allt var
tyst. Man h�rde bara en ensam hund som sk�llde. Kanske satt han under en
pojke, som stal �pplen ur en annans tr�dg�rd. Men vad ang�r han oss? Det
var s�kert bara en helt vanlig pojke, utan �ra och rykte och en s�dan
kan man ju inte ha n�got djupare intresse f�r. Om man inte h�ndelsevis
r�r om tr�dg�rden.



UR LIVET.


H�romdagen gingo tv� sm� sn�lla barn, en gosse och en flicka om 8 och 12
�r, f�r att k�pa en f�delsedagspresent till sin mamma. De best�mde sig f�r
en flaska eau de cologne, men d� de skulle k�pa den, fingo de underteckna
en f�rbindelse d�r de p� heder och samvete f�rbundo sig att inte f�rt�ra
eau de colognen. De skrevo p�, ty de �ro sn�lla och laglydiga barn, men d�
de kommo ut p� gatan, sade den lille gossen:

--Det var d� v�l att det inte var choklad, f�r d� hade vi blivit menedare!



POKER


--Ska vi ta de h�r bordet?

--Har du inget annat--jag vill ha ett med falluckor och extra lekar inunder
skivan.

--Hur m�nga � vi?

--37.

--Jas� 5. Ska vi ta ut kort?

--Ja, till och med �ttorna. Det blir bekv�mast.

--L�t oss tala allvarligt.

--Varf�r de?

--D� bryr jag mig inte om det hela.

--Allts� bli vi bara fyra. Sk�nt.

--Br�ka nu inte. Sitt ned. Vi ta ut till och med fyrorna.

--F�rl�t jag fr�gar, var det inte poker herrarna t�nkte spela? Alla korten
med och ingen joker!

--Ingen joker!! Var � min �verrock? Jag g�r in i en annan klubb!

--Sitt ned. Vi ta alla korten med och joker.

--Det �r inte poker, men det g�r detsamma. Jag uppoffrar mej! Hur h�g �
maxen? � de dom h�r korten ni t�nker anv�nda? Finns de n�gon mangel i
huset? Och kemisk tv�ttinr�ttning? Sp�r dina barn? L�gger jungfrun patiens?

--Det h�r blir ingen ordning. Hit med korten! Jag ger!

--Varf�r det?

--Maxen 1,25 och dubbelmax 2,50.

--Det var enkelt och smakfullt. �r du bortbjuden p� kaffe? I vilka familjer
g�r du? Bor du i Vasastan? Maxen 5 kronor och ingen dubbelmax.

--Kan du l�na mej 100 kronor?

--Nej, kan du? Ge nu och prata inte sm�rja!

--Man brukar ge ett i taget.

--I b�ttre mans barns hus, ja. H�r ge vi 3.

--_Sats!!!_

--Fl�t, fl�t!

--_Straddla!!!_

--N�.

--De h�r va trevligt! Hur ser joken ut i den h�r boskapen?

--G�r du med? Sitt inte och s�la! Tekniken! En krona kostar de!

--Kort!

--N�, blir det n�got av? Hur l�nge dr�jer de?

--Fem friska.

--Det fattas en krona.

--Jag har satt.

--Det �r ingen som betvivlar de.

--Du har v�l gl�mt sj�lv.

--Det �r jag som har gl�mt. Varsg�!

--N�, du �r blind. F�r du n�ge ur dej?

--S� gott va de ja.

--Har du tretal d�?

--Innan vi g� vidare, hur mycket f�r man f�r royal straight?

--Nu fr�gar jag dig allvarligt p� heder och samvete: har du n�got att
f�resl�?

--Nej!

--D� fr�gar jag dig �nnu en g�ng utan heder och samvete: har du n�got att
f�resl�?

--Nej!

--Sakta. Ska vi �ka?

--Nej!

--T�nk p� ditt tillkommande liv: ska vi dela?

--N�ja, de va inte mycket.

--Du klagar--25 �re.

--Ja sa inte vad som inte var mycket.

--Kan tro de! Du menade v�l h�ret p� din gamla mormor??

--Jag har f�tt _sex_ kort.

--Ang�r oss inte.

--Vad skulle du k�pa p� dom h�r?

--Inga r�d.

--Jag har lagt mej.

--Tag guldet!

--Vad hade du?

--Arton �ss p� given hand.

--Nej, men jag hade verkligen en straight till �sset.

--D� g�r vi jack.

--N�, tr�ffade du henne i g�r?

--Jo, var lugn.

--� hon vid Vasan?

--Jojom�n.

--J�kla stilig flicka. K�nner du systern?

--Den lilla ljusa?

--�ja, inte s� liten.

--H�r nu!! Vad �r meningen? Ska vi sitta och ta opp tiden med era privata
arvsangel�genheter?! Ha vi kommit hit f�r att spela kort eller ej?

--Jag s�g henne p� Fredsgatan i g�r.

--Va hon ensam?

--Jag _har_ satt! De va d� fan!! R�kna efter sj�lv!!!

--Hon hade Elsa med sej.

--Vad �ppnade du p�?

--� inte flush b�ttre en full hand?

--Inte n�r alla kort � me.

--De va l�gn!

--Ta hit lexikonet! Ring upp Berggren! Han vet det!

S� l�ngt har man hunnit, d� d�rren sakta �ppnas och en liten gosse med
ljusa lockar blir synlig i d�rr�ppningen. Han �r kl�dd i en l�ng vit
skjorta, vars nedre kant t�cker hans bara f�tter.

Spelet stannar och allas ansikten v�ndas mot d�rren. Gossen ser p�
alltsammans med sina fr�gande, undrande �gon och s� s�ger han litet
darrande i r�sten:

--Jag ville--bara--s�ga god natt--�t pappa--pappa gl�mde det.

Det blev alldeles tyst f�r n�gra sekunder. Tankar f�rs�kte t�nkas. S� kom
en jungfru, tog in barnet och gav det sm�ll, varp� spelet fortsattes som
f�rut.



[Bild]



SARA.


Eva blev mycket glad d� jag kom p� visit.

--S� roligt, sade hon och kom emot mig i d�rren. Edvard har rest till stan,
han har s� mycket att g�ra.

--Det �r s� vackert v�der, sade jag. Litet kallt, men klar luft, man g�r s�
l�tt.

--Jag har suttit och undrat om jag t�rs ta ut Sara. Tror du det �r farligt?

--Jag k�nner s� litet till sm�barn och jag kommer inte sj�lv ih�g om jag
brukade g� ut n�r jag var �tta m�nader.

--Ser du, doktorn har sagt, att hon mycket v�l kan vara ute om det �r �nda
till fem grader kallt, men inte mer.

--Och det �r i dag?

--Jag har tittat p� termometern. Det �r fyra grader, men Edvard s�ger att
f�nstertermometrar visa alltid fel. Husets v�rme inverkar p� kvicksilvret.
Allts� skulle det vara kallare �n det �r.

--Det �r mycket m�jligt. Om du nu m�ter upp husets v�rme och drar den ifr�n
kylan ute, du f�rst�r, s� f�r du veta hur kallt det �r ...

--Hur menar du? Hur skall jag kunna m�ta upp husets v�rme?

--Det vet jag inte. Jag f�rst�r inte alls s�dana saker, men jag tror att om
du h�nger upp en termometer i ett tr�d i tr�dg�rden och l�ter den h�nga en
stund, s� kan du sedan se efter om du t�rs ta ut Sara.

Eva stannade p� tr�skeln till det stora vardagsrummet. Hon stod alldeles
stel och rak som en staty och hennes pupiller vidgade sig och blevo stora
som de bli p� den som sp�nt lyssnar.

--H�rde du n�got? viskade hon till mig.

--Nej, andades jag dovt tillbaka. Icke ett ljud!

--O Gud, jag tyckte hon skrek. Hon brukar vakna vid den h�r tiden, hon
skall ha mat.

--Jas�, sade jag, och s� gingo vi in och satte oss i den vackra gamla
bj�rksoffan.

Eva tog sitt handarbete, det gamla k�ra handarbetet, som fr�n b�rjan var
avsett att bli en liten duk till en liten bricka. Det �r �tta �r sedan
dess. Evas handarbete skulle nu passa som rid� till en medelstor teater.
Jag s�g p� hennes h�nder, d� hon sydde, och jag t�nkte: tiden st�r still,
de �ro lika vackra som f�r tio �r sedan.

S� sade hon:

--Edvard ber�ttade, att du t�nkte k�pa det d�r huset, �r det sant?

--Ja, sade jag, jag har t�nkt �ver aff�ren, och jag kommer nog att g�ra
den. Ser du--

Eva lade ned arbetet och sade:

--I g�r h�rde vi _alldeles tydligt_ att hon sa mam-ma, mam-ma! Tycker du
inte det �r underbart?

--Jo visst, sade hon det alldeles tydligt?

--S� _tydligt_ som jag s�ger det nu.

Det blev tyst och s� sade Eva:

--Du sa n�got om huset. Hur mycket kostar det?

--Tre hundra tusen, men det �r mycket intecknat.

--H�r du, vad menas med intecknat? Edvard talar ocks� om inteckningar.

--Jo ser du, om du �ger ett hus och du beh�ver--

Eva l�t arbetet falla i golvet, reste sig sakta ur stolen, sm�g sig p� t�
tv�rs �ver rummet, stannade vid en d�rr, lyssnade och kom leende tillbaka.

--Jag trodde att hon vaknat. I g�r, n�r jag kom in, l�g hon _alldeles
vaken_ och bara s�g p� mig. �r det m�nga v�ningar i huset?

--Ja, r�tt m�nga. Och s� �r det butiker.

--D� kan du f� in stora hyror. T�nker du h�ja dem?

--Inte �nnu, det �r s� d�liga tider, men n�r krisen--

--T�nk, vi m�ste st�lla stolar runt omkring henne. Edvard talade om att han
haft en kusin, som ramlade ur vagnen, n�r hon var sex m�nader och hon blev
l�ghalt f�r hela livet, vad kostar en sexrumsv�ning?

--Det �r olika, 2,400 och 2,600. Med alla bekv�mligheter.

--Varmt och kallt vatten i toaletten?

--Ja visst.

--Du kan inte tro, vad man har nytta av det. N�r vi bada Sara, s� g�r det
s� l�tt, men t�nk, i g�r tog Jenny det tv� grader kallare och hon skrek
inte alls, men n�r jag fick se det, h�llde jag p�, s� det blev tv� grader
varmare �n annars och s� har du v�l hiss i hela huset?

--Ja visst, �ven i k�ksuppg�ngen.

Det ringde i telefonen. Eva sprang ut i tamburen och svarade:

--Hall�, nej kan du t�nka dej, inte �nnu, hon har sovit i tre timmar.
Varf�r vill du inte k�pa den? Faster Amelie s�ger att det inte alls �r
farligt, om man tv�ttar dem ordentligt och kokar dem i ett par timmar. �,
det �r v�l andra som har nappar. Sa doktor Jonsson det, fr�gade han hur
mycket hon v�gde? Nej, vad s�ger du, kan hon inte g� �nnu? Och i Italien
som dom lindar barnen p� en br�da f�r att de ska v�xa raka. Nej, det �r
fyra grader. Jenny har g�tt till speceriaff�rn f�r att k�pa tv�l, vill du
h�mta de d�r bindlarna n�r du--

H�r tog jag upp ett visitkort ur min pl�nbok och skrev:

_F�rl�t, men jag blev hastigt upptagen. Kommer igen en annan g�ng!_

Jag lade kortet p� handarbetet och gick ut i tamburen. Eva fortsatte att
tala i telefon. Jag tog p� mig hatt och rock. Eva s�g och h�rde intet. Hon
talade i telefon.

Jag l�mnade huset och gick till stationen, for hem.

I dag p� morgonen m�tte jag Evas man.

--S� roligt att tr�ffa dig, sade han. Eva talade om att du k�pt det d�r
huset. Hon ville s� g�rna veta n�got om det.

--S�g henne, sade jag, att om hon lindar henne v�l och l�gger varmt p�
henne s� kan hon ta ut henne om hon inte sover n�r hon vaknat och det �r
fyra grader kallt om man bortser fr�n husets v�rme och dessutom l�gger p�
minnet att badvattnet inte �r f�r kallt n�r det �r tv� grader varmare �n
i Italien, d�r dom har napp fr�n faster Amelie och lindar barnen p� br�der
s� att dom inte ramlar ur vagnen och blir raka i ryggen--

Evas man s�g sig om efter en poliskonstapel och d� ingen kom, v�nde han
mig tv�rt ryggen och sprang hela gatan utf�r. F�rmodligen sprang han ut
till landet. Han trodde att n�got hade h�nt Sara.




INNEH�LL.


ANNA-CLARA.

  Om Anna-Claras f�delse                                              7
  Religion                                                           12
  Kajsa                                                              15
  Anna-Clara ber�ttar om ett filmdrama som hon sett                  19
  Havet                                                              22
  Delfinen                                                           25
  Chokladkakan                                                       32
  En fr�ga                                                           39
  Min dotters f�rlovningar                                           42
  Clara                                                              48
  Anna-Clara l�r sig simma                                           54
  Barnet och det moderna samh�llet                                   60
  Anna-Claras �nskningar                                             68
  B�ra barn �gas                                                     78
  Min moders hus                                                     82


HENNES BR�DER.

  Emanuel                                                            87
  S.S.U.H.                                                           92
  Kvinnan                                                            95
  Emanuel ger en lektion i historia                                 101
  Mitt �ktenskaps v�l                                               107
  Prolog till skolungdomens t�vlingar                               110
  Brev fr�n Emanuel                                                 114
  Konfektp�sen                                                      123


ANDRAS BARN.

  Herr Sten                                                         129
  Olyckan med Anna-Lisa                                             135
  Den uppriktige Edvard                                             145
  En hj�lte                                                         148
  Ur livet                                                          158
  Poker                                                             159
  Sara                                                              165


       *       *       *       *       *






End of the Project Gutenberg EBook of Anna-Clara och Hennes Br�der, by 
Hasse Zetterstr�m

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK ANNA-CLARA OCH HENNES BR�DER ***

***** This file should be named 17904-8.txt or 17904-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/1/7/9/0/17904/

Produced by Torbj�rn Alm and the Online Distributed
Proofreading Team at http://www.pgdp.net


Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.org/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need, is critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

*** END: FULL LICENSE ***